Resor med V
Peru & Ecuador
Öknens gåtfulla bilder
Paracas - Nazca
Bussresan som tar oss till Paracas söderut längs stillahavskusten tar fyra timmar. Vi far genom ett landskap som till stora delar är en tröstlöst torr och öde öken. Men fläckvis är det uppodlat och där är fälten är gröna av frodig växtlighet.
Ibland passerar vi rena kåkstäder med skjul ihopsmällda av plåt och skivor, andra samhällen ser mer ut som vilda västern-städer med ler- och grusgångar mellan de låga husen. Valpropaganda syns överallt på murar och husväggar och visar oftast porträtt av kraftiga män i cowboyhattar.
Havet tittar fram på höger sida den första timmen, sen försvinner det då vi svänger österut in bland bergen. Och nu börjar omgivningarna likna de vi sett på annat håll. I en helt annan världsdel, nämligen Atlasbergen i Marocko. Fårade sterila branta bergssidor, smala skördebördiga dalar med en liten porlande bäck i ena kanten av de stora uttorkade flodfårorna. Tydligen räcker den lilla skvätten vatten för att få dalen att blomma.
Så kommer vi fram till en enorm slätt i stort sett utan en enda buske eller träd, så långt vi kan se. Här är den platå där Nazca- och kanske redan Paracaskulturen ett par hundra år tidigare åstadkom den illustrerade öknen, den som kallas Nazcalinjerna.
Vi transporteras till ett pyttelitet flygfält och fnissar när vi kommer till avgångshallen. I ett rum stort som ett vardagsrum sitter två personer och väntar, och det finns två utgångsdörrar, helt vanliga ytterdörrar. På den ena står det Gate 1, och på den andra Gate 2. Vi går ut genom Gate 2 och fram till det lilla sexsitsiga Cessnaplan som under en halvtimme ska visa oss Nazcas gåtfulla linjer, geometriska former och figurer med djurmotiv, från ovan.
Spänn fast säkerhetsbältena! Nu lyfter vi!
För det är ju så de kan ses bäst. Nerifrån marken förstår man inte alls dessa skapelser, vars vetenskapliga beteckning är “geoglyfer”. Men 300 m upp ser man först ett förvirrande antal långa linjer, en del spikraka, andra mer vingliga. De går bredvid varandra och korsar varandra utan begriplig mening. Vi ser ett par geometriska figurer som liknar strutar och sen pekas dom mer kända ut för oss, apan, hunden, kolibrin, papegojan, labyrinten och inte minst “astronauten”. Ett missvisande fantasinamn, det är helt kart en avbildning av en människa men förvånansvärt yxigt tecknad. Dessutom står “astronauten” på en klippa medan de övriga är gjorda på de platta stenöknen. Det är nåt lurt med den…jag misstänker att den är äldre, från Paracaskulturen.
Klicka på bilderna för att se dem större:
För att vi alla fyra passagerare ska se ordentligt gör piloten skarpa svängar över varje figur, först åt ena hållet, sen åt andra. Det var vi beredda på och V har tagit dubbel dos postafen mot åksjukan. Och de första 20 minuterna går bra, sen börjar hon se konstig ut. Som tur är avslutas flygningen kort därefter, utan missöden.
Vår sydamerikanska resa närmar sig slutet, först ska vi bara ta oss tillbaka till huvudstaden Lima och där besöka “skammens mur”. Följ med!
