Resor med V
Peru & Ecuador
Öknens gåtfulla bilder
Paracas - Nazca
Resan som tar oss till Paracas löper söderut från Lima längs stillahavskusten och tar fyra timmar med buss. Vi far genom ett landskap som till stora delar är en tröstlöst torr och öde öken. Men fläckvis är det uppodlat och där är fälten är gröna av frodig växtlighet.
Ibland passerar vi rena kåkstäder med skjul ihopsmällda av plåt och skivor, andra samhällen ser mer ut som vilda västern-städer med ler- och grusgångar mellan de låga husen. Valpropaganda syns överallt på murar och husväggar och visar oftast porträtt av kraftiga män i cowboyhattar.
Efter ungefär en timme svänger vi österut in bland bergen. Och sakta börjar omgivningarna likna de vi sett på annat håll, i en helt annan världsdel, nämligen Atlasbergen i Marocko. Fårade sterila branta bergssidor, smala gröna dalar med en liten porlande bäck i ena kanten av stora uttorkade flodfåror. Tydligen räcker den lilla skvätten vatten för att få dalen att blomma.
Så kommer vi fram till en enorm slätt i stort sett utan en enda buske eller träd, så långt vi kan se. Här ligger den platå där Nazcakulturen, och kanske redan Paracaskulturen ett par hundra år tidigare åstadkom den illustrerade öknen, den som kallas Nazcalinjerna.
Vi transporteras till ett pyttelitet flygfält och blir lite fnissiga när vi kommer till avgångshallen. I ett rum stort som ett vardagsrum sitter två personer och väntar, och det finns två utgångsdörrar, helt vanliga ytterdörrar. På den ena står det Gate 1, och på den andra Gate 2. Vi går ut genom Gate 2 och fram till det lilla sexsitsiga Cessnaplan som under en halvtimme ska visa oss Nazcas gåtfulla linjer, geometriska former och figurer med djurmotiv, från ovan.
Spänn fast säkerhetsbältena! Nu lyfter vi!
För det är ju så de kan ses bäst. Nerifrån marken förstår man inte alls dessa skapelser, vars vetenskapliga beteckning är ”geoglyfer”. Men 300 meter upp i luften ser man först ett antal långa linjer, en del spikraka, andra mer vingliga. De går bredvid varandra eller korsar varandra utan begriplig mening. Men ganska snart pekas dom mer kända figurerna ut för oss, apan, hunden, kolibrin, osv. Där finns också ”astronauten”, ett missvisande fantasinamn, det är helt kart en avbildning av en människa men förvånansvärt yxigt gjord. Dessutom står ”astronauten” på en klippa medan de övriga är gjorda på de platta stenöknen. Det är nåt lurt med den…jag misstänker att den är betydligt äldre, kanske från Paracaskulturen.
För att alla passagerare på båda sidor ska se figurerna ordentligt gör piloten skarpa svängar över varje figur, först åt ena hållet, sen åt andra. Det var vi beredda på och V har tagit dubbel dos åksjukepiller. Och de första 20 minuterna går bra, sen börjar hon se konstig ut. Som tur är avslutas flygningen kort därefter, utan missöden.
Vår sydamerikanska resa närmar sig slutet, först ska vi bara ta oss tillbaka till huvudstaden Lima och där besöka ”skammens mur”. Följ med!
