Havet tittar fram på höger sida den första timmen, sen försvinner det då vi svänger österut in bland bergen. Och nu börjar omgivningarna likna de vi sett på annat håll. I en helt annan världsdel, nämligen Atlasbergen i Marocko. Fårade sterila branta bergssidor, smala skördebördiga dalar med en liten porlande bäck i ena kanten av de stora uttorkade flodfårorna. Tydligen räcker den lilla skvätten vatten för att få dalen att blomma.
Så kommer vi fram till en enorm slätt i stort sett utan en enda buske eller träd, så långt vi kan se. Här är den platå där Nazca- och kanske redan Paracaskulturen ett par hundra år tidigare åstadkom den illustrerade öknen, den som kallas Nazcalinjerna.
Vi transporteras till ett pyttelitet flygfält och fnissar när vi kommer till avgångshallen. I ett rum stort som ett vardagsrum sitter två personer och väntar, och det finns två utgångsdörrar, helt vanliga ytterdörrar. På den ena står det Gate 1, och på den andra Gate 2. Vi går ut genom Gate 2 och fram till det lilla sexsitsiga Cessnaplan som under en halvtimme ska visa oss Nazcas gåtfulla linjer, geometriska former och figurer med djurmotiv, från ovan.