Resor med V
Livø
Ön som glömdes av tiden
Den här ön är en av de minsta vi någonsin besökt. Danska Livø är bara 320 hektar stor. Men trångt är det inte, det bor bara åtta personer här året om. Naturen är både bedårande vacker och väldigt varierad. Ängar, fält och skogar, badvänliga stränder och branta klippstup – kontrasterna är markanta på denna pyttelilla ö i Limfjorden, alltså det vattendrag som delar norra Jylland i två delar. Att vandra runt hela ön tar inte mer än fyra-fem timmar.
Den här ön är en av de minsta vi någonsin besökt. Danska Livø är bara 320 hektar stor. Men trångt är det inte, det bor bara åtta personer här året om. Naturen är både bedårande vacker och väldigt varierad. Ängar, fält och skogar, badvänliga stränder och branta klippstup – kontrasterna är markanta på denna pyttelilla ö i Limfjorden, alltså det vattendrag som delar norra Jylland i två delar. Att vandra runt hela ön tar inte mer än fyra-fem timmar.
Det totala lugnet härskar här, eftersom all motortrafik är förbjuden, med ett undantag för en traktor. Här finns nämligen en enda dominerande verksamhet, och det är det ekologiska jordbruk som bedrivs av Livø avlsgård, en statlig egendom under Miljöstyrelsen. Här odlas bl a ovanliga och ursprungliga sädesslag som spelt, emmer och enkornsvete. Här strövar kor över vida betesmarker och rovfåglar svävar majestätiskt över fälten.
Öns historia har beröring med Sverige på ett litterärt plan. Den ägdes under medeltiden av Vitskøl kloster söder om Limfjorden, och det var just i detta cistercienserkloster som Jan Guillous riddare Arn fick lära sig slåss. Men i början av 1900-talet inleddes en dyster period då ön köptes av en beryktad läkare, Christian Keller, som var rashygienist och förspråkade kastrering av sk ”sinnesslöa”, alltså mentalt funktionshindrade. Livø blev ett koncentrationsläger för ett hundratal personer som betecknades som ”vanföra kriminella”, dvs med begåvningshandikapp. Ingen kunde fly härifrån, det var för långt in till fastlandet för att någon skulle våga simma dit.
Lägret avvecklades 1961 men byggnaderna från den tiden står kvar och används idag i den lilla turistverksamhet som bedrivs. Här finns en liten affär, en krog och logi för turister som kommer hit med den lilla färjan från Rønbjer hamn nära Ranum på fastlandet. Det är en tur på ca 20 minuter ut till den lilla hamnen som också har plats för en handfull gästande fritidsbåtar.
Så fort man går iland möts man av skyltar som talar om att man inte får ha med sig hund på ön och inte får röka ute i naturen. Fast vi gissar att man inte håller stenhårt på det sistnämnda, i alla fall inte vid sommarens höjdpunkt, jazzfestivalen på Livø. Den missar vi men det gör inte så mycket. Vi vårt besök i maj är vi de enda gästerna och vi får full uppmärksamhet från personalen som ställer i ordning rummet, dukar fram maten och korkar upp väl kyld pilsner åt oss.
En vandring över ön leder genom små lummiga barr- och ekskogar till de branta klipporna i väster med lämningarna från ”Høkerens (handelmannens) hus”. Ett utsiktstorn med utblick över den skyddade sandreveln i sydost där sälkolonier håller till. Och vidare till ”Krebsedammen” som nog tyvärr inte längre hyser några kräftor, och de böljade sädesfälten.
Livø är en ö med väldigt speciell stämning, en stilla ro som är närmast total. En relax-upplevelse utöver det vanliga. Du kan läsa mer om Livø och vad du kan göra där här.
