Resor med V

Mexiko

tillbaka

Dåtid och nutid sida vid sida

Mexiko city del 1

När vi efter sammanlagt 18 timmars flygning äntligen får krypa ut i solskenet i Mexiko City är det inte i den tropiska värme som man kanske förväntat sig. Huvudstaden ligger på en högplatå 2 200 meter över havet och åtminstone vid den här tiden, i slutet av februari är dagarna sköna men nätterna en smula kyliga.

CDMX (Ciudad de Mexico) som dess namn förkortas, är med sina 22 miljoner invånare en obegripligt stor stad. Och eftersom nästan alla bor i eget hus blir det en gigantisk landmassa som väller uppför kullar och sluttningar på alla håll runt city. Och när alla de som bor i periferin varje dag ska ta sig till sina jobb blir det oerhört kaotiskt, med kroniska trafikinfarkter. Timslångt stillastående bilköer, proppfulla tåg och bussar. En väl utbyggd tunnelbana fraktar varje dag 4,5 miljoner människor fram och tillbaka i stan.

EN AV MÅNGA FÖRSTÄDER UTANFÖR CITY

Vi bor mitt i Centro Histórico, den del av city där de flesta sevärdheterna finns. Det centrala torget Zócalo med katedralen, det utgrävda Templo Mayor, och Nationalpalatset ligger nära och på lagom promenadavstånd finns Alamedaparken med många muséer i omgivningarna. Här finns gott om tjusiga palats, till och med postkontoret ser ut som ett gammalt ärevördigt hotell för en cigarrdoftande överklass.

Mexico grundades i början av 1300-talet av indianfolk på vad som då var en ö i en insjö. Staden kallades Tenochtitlan och i dess absoluta centrum låg ett omfattade tempelområde med imponerande pyramider. Ön och staden utvidgades med hjälp av sten och jordmassor, och dammar och kanaler reglerade vattennivån för att förhindra de översvämningar som sjön regelbundet orsakade.

MODELL ÖVER HUR MAN TROR ATT TEMPLET SÅG UT. BARA PYRAMIDEN MED DUBBLA ALTARE PÅ TOPPEN ÄR UTGRÄVD

År 1521 hade den spanske erövraren Hernan Cortéz nått fram till Tenochtitlan, som belägrades och erövrades. Kanalerna förstördes och templen revs, stenarna blev byggmaterial för kyrkor och palats i den nya staden som spanjorerna kallade Mexico, eftersom det var lättare för spanjorerna att uttala.

Templen byggdes över och glömdes bort i flera hundra år men i slutet av 1800-talet började man leta efter dem. Under 1900-talet gjordes några utgrävningar men först när byggnadsarbetare hittade en stor reliefsten från Aztekisk mytologi startade man det stora arkeologiska projektet att lokalisera Templo Mayor. Flera hus fick rivas på platsen men belöningen var ett mycket stort antal fynd i utmärkt skick, de finns nu utställda i ett fantastiskt museum på platsen.

Spanjorerna blev snart varse om att de återkommande översvämningarna var ett direkt hot mot staden, eftersom de förde med sig sjukdomar och smuts in i husen. I stället för de gamla förstörda kanalerna konstruerades ett system med tunnlar för att dränera sjön, med katastrofala följder. Grundvattnet i och kring staden sjönk, vilket fick hela staden att sjunka, vatten blev en bristvara (vilket det fortfarande är) och att bedriva jordbruk och fiske blev nästan omöjligt när omgivningen förvandlades till torr halvöken.

PALACIO NACIONAL STÅR SOM EN SPRÄTTBÅGE
LIKADANT HÄR
LUTNING ÅT ALLA HÅLL

En speciell vattenödla, axolotl, som bara fanns i denna sjö och idag närmast är en nationell ikon i Mexico blev direkt utrotningshotad. Den är oerhört intressant för vetenskapen eftersom den har förmåga att återbilda delar av kroppen efter en skada. Men i det vilda finns den idag bara i ett starkt förorenat vattenområde i Mexiko Citys södra delar.

AXOLOTL I ALBINOVARIANT. foto: ZeWrestler

Topp 5 i Mexiko City:

  1. Se: Mexiko City måste bara upplevas. Den spanska barocken, ibland till och med med moriska inslag präglar staden. Här finns fantastiska museer, stora parker, ett myller av människor och ett stort utbud av mat och annan kultur.
  2. Bo: Vi bodde centralt i Hotel Cathedral. Bra standard, en helt ok restaurang och nära till allt. Omgivningarna är lite slitna dock.
  3. Bästa muséer: Palacio des Bellas Artes med imponerande muralmålningar. Museo Memoria y Tolerancia om folkrättsbrott i hela världen, Templo Mayor med utgrävningsfynd och stadens aztekiska historia. Samt såklart Frida Kahlo-museet.
  4. Bästa maten: Det var inte helt lätt att hitta bra restauranger i Centro Historico. En som vi var nöjda med var Mercaderes på Calle 5 de Mayo. En exklusivare middag åt vi på SUD777 långt söderut nära universitetet.
  5. Missa inte: Utgrävningsplatsen Teotihuacan några mil utanför stan, ett aztekiskt tempelområde med imponerande pyramider och överraskande hemligheter.
Jag som gör den här resebloggen heter Lars Aldman och jag har tidigare jobbat som journalist mm på SR och SVT. Och "V" som jag reser med är min älskade hustru Veronica, journalist och fotograf.

Vår favoritsysselsättning är att resa runt i världen och se andra kulturer och samhällen. I flera år har vi äventyrat i Asien, Afrika och Latinamerika, och även naturligtvis i Europa. Och vi vill gärna dela med oss av våra erfarenheter och glädjeämnen, och hoppas att ni vill följa med oss!

PS. På sajten aldmangallery.com hittar ni mina bilder från både när och (mest) fjärran. Djur, natur, samhällen och människor.
Resebloggar finns det gott om men vi har en lite annan tanke med våra berättelser. Vi vill främst beskriva våra upplevelser av udda platser, människorna vi möter och miljöer som är rätt annorlunda mot vad vi möter hemma.

Därför hamnar vi ibland i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller sandstränderna i Goa. Allt sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt - varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi - resa rätt ut i den vida världen.