Resor med V

Mexiko

I Zapotecas land

Oaxaca

Vi styr nu kosan mot Oaxaca i södra Mexiko, provinshuvudstad i ett område som i många hundra år är starkt präglat av en indianska Zapoteca-kulturen. Det var hos kvinnorna i denna kultur som konstnären Frida Kahlo hämtade mycket av sin inspiration, i deras färgrika dräkter (bilden ovan) porträtterade hon ofta sig själv.

Oaxaca (uttalas ungefär ”wa-hacka”) är en stad som vi omedelbart blir förälskade i. En livlig och småruffig men bitvis idyllisk stad där vi tycks hamna i olika upptåg vart vi än går. Till exempel möter vi på samma dag tre olika brudpar på väg ut ur kyrkan. Paren möts av skrälliga blåsorkestrar och unga damer klädda i granna lokala dräkter.

Oaxaca är berömt för sina mattraditioner, och visst hittar vi bra restauranger här också (se högerspalten). Men den kanske mest typiska ingrediensen i trakten, en tjock, ofta chokladsmaksatt sås kallad ”mole” är vi måttligt förtjusta i, den är kladdig och fruktansvärt mättande. På Casa Oaxaca serveras vi också något vi först testade i Querétaro, torkade gräshoppor med härlig röksmak. Fås som snack till ölen ungefär som jordnötter i Sverige.

Annars har Oaxaca flera bra internationella restauranger som lockar expats och turister. En udda lokal som vi ramlar in i mest av en slump är ”El Negra”, en korsning mellan krog, danslokal och krig. På en ”scen” i mitten uppför ett gäng i specialsydda ”campesinos”-kläder hårt koreograferade danser, medan ett helt annat skådespel pågår i köket som också delvis ligger ute i restaurangen. Här eldar man på grillar så att det glöden kastas upp i luften och röken ligger som Lützen-dimma över lokalen. Här äter vi ”tlayudas”, en slags stor grillad taco fylld med kött och grönsaker.

TLAYUDAN ÄR SERVERAD

Överallt i Oaxaca hörs levande musik på gatorna, och överallt dansas det. Här ser ni en liten del av det vi såg:

I Oaxaca finns ett stort ”kulturmuseum” inrymd i ett tidigare kloster. Här finns mängder av spännande föremål från utgrävningen av tempelområdet Monte Albán som ligger strax väster om staden. 

Monte Albán ligger på en nästan overkligt planhyvlad platå på toppen av en långsträckt klippa. Det var en gång huvudstad i Zapoteca-riket, men övergavs succesivt från år 500 e. Kr. och århundradena därefter. Templen är utplacerade kring två torg, den ena av dem var endast för elitens religiösa riter. Här ser vi för första gången en bollplan. Sådana finns vid många indianska tempel och där utspelades rituella matcher mellan två lag, spel som kunde vara på liv och död.

I Monte Albán, säger vår guide, finns inga tecken på människooffer, men det är nog inte riktigt sant. En egenhet med platsen som man inte sett på annat håll är nämligen en mängd stenar som avbildar människor i märkliga ställningar. Tidigare trodde man att det var dansare, men numera lutar man åt att de föreställer avrättade krigsfångar från erövrade samhällen.

På en byggnad som man anser var ett solobservatorium har väggarnas stenar reliefer med inskriptioner och upp-och-nervända huvuden. Även dessa tror man beskriver andra samhällen som underkuvats och vars hövdingar avrättats.

I Oaxaca hittar vi vid ett litet torg en pytteliten kaffebar som inte bara serverar stans godaste kaffe, dessutom kilar en liten glänsande svart ekorre omkring i ett träd på torget utanför. Den plockar de bönformade fröskidorna på trädet, sliter av höljet så att det regnar fibrer på gatan och kalasar på fröna. När vi tar bilder på ekorren blir vi åthutade av en man som pekar på skyltar med ”No photography” som sitter uppsatta överallt. Ägaren till huset bakom ekorrens träd är paniskt rädd för fotografer, visar det sig.

VÄRLDENS MINSTA OCH BÄSTA KAFÉ
VÄRLDENS SVARTASTE EKORRE

Topp 5 i Oaxaca:

  1. Se: Oaxaca är provinshuvudstad, men känns som en småstad fast med en rikt folkliv. Husen är låga, kyrkorna monumentala och det finns bra museer. Det mest självklara besöksmålet är Museo de las Culturas, bör kombineras med Monte Albán.
  2. Bo: Vi bodde i utkanten av centrum i supertrevliga Hotel con Corazon. Bra standard, jättebra frukost och gångavstånd till det mesta.
  3. Bästa muséer: Museo de las Culturas är som sagt självklar, här är de flesta skatterna från Monte Albán utställda. 
  4. Bästa maten: Los Danzantes ett kvarter söder om kyrkan var bäst för både lunch och middag. Berlina på taket ovanför (!) serverar tyskinspirerad lunch (!!). Casa Oaxaca har en trevlig takservering, men är en smula för dyr för att vara riktigt prisvärd. PS. Missa inte de små barerna, t ex El Espacio bakom den ”Etnobotaniska trädgården”.
  5. Missa inte: Utgrävningsplatsen Monte Albán en mil utanför stan, rester av en zapotekisk huvudstad. Tempel, palats och en bollplan, och så de märkliga ”dansarna”, hundratals stenar med avbildningar av människor i förvridna ställningar.
Jag som gör den här resebloggen heter Lars Aldman och jag har tidigare jobbat som journalist mm på SR och SVT. Och "V" som jag reser med är min älskade hustru Veronica, journalist och fotograf.

Vår favoritsysselsättning är att resa runt i världen och se andra kulturer och samhällen. I flera år har vi äventyrat i Asien, Afrika och Latinamerika, och även naturligtvis i Europa. Och vi vill gärna dela med oss av våra erfarenheter och glädjeämnen, och hoppas att ni vill följa med oss!

PS. På sajten aldmangallery.com hittar ni mina bilder från både när och (mest) fjärran. Djur, natur, samhällen och människor.
Resebloggar finns det gott om men vi har en lite annan tanke med våra berättelser. Vi vill främst beskriva våra upplevelser av udda platser, människorna vi möter och miljöer som är rätt annorlunda mot vad vi möter hemma.

Därför hamnar vi ibland i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller sandstränderna i Goa. Allt sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt - varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi - resa rätt ut i den vida världen.