Resor med V
Mexiko
En stad vid sidan om
Querétaro
Nu gör vi en avstickare 23 mil norrut, till staden Querétaro. Den är väl inte så känd som den hade kunnat vara, i ett historiskt skede valde de styrande i landet mellan två städer om vilken som skulle bli huvudstad. Mexiko city vann, och Querétaro förlorade. Det är en lugn men tydligt expansiv stad, på kullarna runt city blickar nya höghus ner mot den gamla staden. En stad vars centrum påminner om Antigua i Guatemala, kanske bara lite mer vildvuxen.
I Querétaro besöker vi en god vän som nu är närmast halvtidsmexikan. Tillsammans besöker vi stadshuset och får på nåder beskåda pampiga muralmålningar som hyllar den mexikanska revolutionen och de människor som ledde den. Trots kända folkliga revolutionärer som Pancho Villa och Emiliano Zapata kan man idag konstatera att det var en revolution som främst gav makten åt affärsmannaklassen och de stora jordägarna.
Querétaros största sevärdhet är en akvedukt som skär rätt genom stan med höga och breda valv. Den är 1 280 meter lång och byggdes i början av 1700-talet för att förse staden med rent vatten från källor i de omkringliggande bergen.
I Querétaro pågår när vi är där en universitetsfestival (!) med orkestrar som vad vi förstår består av personal och studenter som uppträder på en stor scen. Den mest populära låten verkar vara en riktig Mexiko-klassiker, ”Cielito Lindo”, skriven 1882 av Quirino Mendoza y Cortés. I Sverige gjorde Alf Henriksson en svensk text kallad ”Åh Senorita” som sjöngs in av Harry Brandelius och blev oerhört populär på 40- och 50-talen.
Orkestern visar även upp sina akrobatiska talanger.
Under konserten dyker det plötsligt upp en liten indiankvinna med vild blick och en tung kasse på ryggen. Hon är kanske 1,20 cm lång och säljer någon grönsak i små förpackningar. En vänlig ung man vill ge henne några pesos. Grönsakerna vill han inte ha men hon insisterar och kilar efter honom. Då händer det osannolika att den unge mannen köper hela kassen av henne. Han lyfter av henne tyngden och det är en mycket rörande scen.
Till Queretaro tar vi oss med en härligt bekväm buss från Mexico City, och vi tar samma väg och buss tillbaka. Det finns flygplats, men det är ett så kort hopp så det lönar sig inte. Det går faktiskt en järnväg också, men tyvärr går inte längre någon persontrafik på den, bara enorma godståg som kör norrut mot USA.
Querétaro ger intryck av att vara en välmående stad med mycket kultur och ungdomlighet. Livligt men säkert och med gott om vattenhål. Ett vi verkligen kan rekommendera är Hercules Biergarten, inhyst i en gammal fabrikslokal. Eget bryggeri och bra mat, och rejält stort så alla får plats.
