Det finns rätt många utgrävda tempelområden i Mexiko, men lättast att nå från huvudstaden är Teotihuacán, berömt för sina två stora pyramider, månens och solens tempel. Mellan dem går en bred paradväg, ”De dödas aveny”, kantad av mindre tempel. Unikt i Teotihuacán är de rum där man kan se väggar med rester av dekorativa färgelement. Och en angränsande gårdsplan kantas av vackert utsirade pelare med avbildningar av befjädrade mytologiska figurer.
Teotihuacán var under sin storhetstid 300 – 600 efter Kristus den största staden på hela den amerikanska kontinenten med kanske 120 000 invånare. Invånarna hade kontakter med andra stora städer som Tenochtitlan (som blev Mexico City) och Tikal i Guatemala. Man tror att ett uppror mot den regerande eliten kring år 700 kan ha fått staden att närmast tömmas på folk. När azteker några hundra år senare återupptäckte stan trodde de att den var byggd av gudarna.
Nyligen har man upptäckt märkliga underjordiska gångar under några av pyramiderna i Teotihuacán. I gångarna har mängder av föremål hittats, troligen är det offergåvor.
En dramatisk händelse i aztekisk mytologi tycks vara lika central som historien om Rama är i hinduismen. En hög prästinna, Coatlicue blev mirakulöst gravid efter en ritual med en halmdocka. Hennes dotter Coyolxāuhqui blev då rasande och menade att modern vanärat familjen. Hon och hennes bröder gick till attack för att döda sin mamma, som då födde igen, denna gång en fullvuxen och fullt utrustad krigare. Den nyfödde sonen slog tillbaka syskonens attack, Coyolxāuhqui dödades och styckades och hennes kroppsdelar kastades ner från palatsmuren.
Den styckade dottern ses på många reliefer vid Aztekiska helgedomar, och ska tolkas som hyllning till den segrande sonen, som senare upphöjdes till krigsgud. Märkligt nog var det just en sådan reliefsten som man upptäckte vid ett bygge i Mexico City, och som vid närmare undersökningar ledde till att man återfann Templo Mayor.
Nu är vi alltså tillbaka i Mexico City där två ganska speciella upplevelser väntar i stadsdelen Coyoacán ett tiotal tunnelbanestationer söderut från centrum. I ett stillsamt och idylliskt villaområde är köerna alltid långa utanför ett blått hus med en vacker trädgård.
Här i Casa Azul levde och verkade den berömda konstnären Frida Kahlo, som ju var gift med muralmålaren Diego Riviera. Men Frida som var polioskadad sedan barndomen hade inte mycket av Diegos grandiosa manifesterande i sig, i stället utforskade hon sina inre erfarenheter i symboliska iscensättningar och självporträtt, kraftigt influerade av indiansk folkkonst, särskild den från Oaxaca i södra Mexiko. I muséet är allt bevarat, från köket i braskande gult och blått till hennes ateljé och dagbädd, där hennes dödsmask nu är placerad.
Bara några få kvarter därifrån finns ett litet museum på platsen för en dramatisk händelse. Här bodde den ryske revolutionären Lev Trotskij och här blev han dödad på uppdrag av ärkefienden Josef Stalin. Trotskij som varit på flykt i bland annat Turkiet och Norge hade funnit en fristad i Mexico City där han kunde skriva, läsa och mata sina kaniner. Att faran fanns där ute var tydligt nog, det finns påbyggda skyttevärn på gårdens murar, dörrar är förstärkta med plåt och i sovrummet vittnar kulhål i väggen om ett tidigare attentat mot honom.
När vi nu är inne på ämnet revolutionärer så har ju Mexiko historiskt hyst ett antal sådana. På anrika Café Havanna i Mexico City har Che Guevara och bröderna Castro suttit och gjort upp revolutionsplaner för Kuba. Och på väggarna hänger bilder på byggnader vi känner igen.
Vi lämnar Mexico Ciity för att se oss om i några andra delar av detta stora och spännande land. Så småningom ska vi till de södra delarna, men först tar vi ett steg åt sidan .
