Edit Template
Edit Template

Vilka är vi?

Jag som gör den här resebloggen heter Lars Aldman och har tidigare varit journalist på Sveriges Radio och SVT, men är numera glad pensionär. Och ”V” som jag reser med är min älskade hustru och bästa tänkbara ressällskap, Veronica, som också är journalist och fotograf. Vi älskar att resa och se annorlunda miljöer och folk. I flera år har vi nu rest omkring i Asien, Afrika och Latinamerika, och såklart också i Europa. Och vi vill gärna dela med oss av våra erfarenheter och glädjeämnen i dessa upptäcktsfärder.

Ibland hamnar vi i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men ibland också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller Goas sandstränder. Allt ni möter i bloggen är vad vi sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt – varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi – resa rätt ut i den vida världen. Hoppas ni vill följa med!

PS. På aldmangallery.com hittar ni mina bilder från både när och (mest) fjärran. Djur, natur, städer och människor.

Vill ni komma i kontakt med oss? Maila till:

info@resormedv.se

Edit Template

Fler resultat…

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Search in pages

Resor med V

Israel

Resor med V

Israel

Edit Template
Edit Template

Hetta, svalka och vapen

Eilat del 1

Nästa dag traskar vi ner till stora vägen och hoppar på en buss som ska ta oss till Eilat vid Röda havet. Därifrån kommer vi att ta oss vidare upp genom Jordanien, men det vet vi ännu inget om.

På vägen till Eilat stannar bussen mitt ute i ödemarken och släpper ombord tre unga soldater med vapen som ser ut att vara skjutklara. De går i rad långsamt igenom bussen och tittar på alla passagerarna. En av dem stirrar med febriga ögon som om han är påtänd. Det är dödstyst, ingen säger något. Sen går de av och bussen fortsätter resan söderut.

Eilat ser ut som en stor och ganska plastig men lyxig badort med stora hotell, massor av restauranger, kanonfin snorkling, kitesurfing och ett märkligt akvarium där det är vi människor som är bakom glas. Man går över en brygga och in i en rund byggnad, tar sig ner i källarregionerna och hamnar intill ett korallrev. Därifrån kan man lugnt observera alla vackra koraller och färggranna fiskar som lever där.

Korallrevet går längs hela stranden och där snorklar vi en hel dag. Vattnet är kristallklart och myllrar av färgsprakande liv.

Det jobbigaste i Eilat är hettan. När vi är där blåser khamsin, en envis snustorr vind från öknen, och termometern visar 42 grader Celsius. Det är så hett att andedräkten svider i halsen. Uteserveringarna ligger öde, alla vill komma in i luftkonditionerad miljö.

Det gör vi också och hamnar en kväll på en pub med lokalproducerad IPA och en rocktrio som faktiskt är rätt bra.

Vi bor på ett enklare b&b-hotell som också har rum med ”bunk beds”. Dessa översvämmas med skolbarn från olika håll i världen. En grupp från USA har med sig en egen vakt som sitter i frukostmatsalen med pistol fullt synlig på höften. Det känns inte kul.

Och apropå frukost, här händer något jag aldrig varit med om förr. På lördag morgon är delar av frukostbuffén borta. Och det finns inget kaffe. Ägaren är tydligen strängt religiös och tolkar sabbatens bud om att ”ingen mat får tillredas med eld” som att bryggt kaffe, rostat bröd och allt annat tillagat är förbjudet.

Som otrogen får man dock värma vatten och själv hälla i kaffepulver i sin kopp. Alltid något.

Bredvid vårt hotell ligger ett helt öde och övergivet hotellkomplex. Vi ser att det har brunnit i en lägenhet och är naturligtvis nyfikna på vad som hänt. Vid vår entré sitter en beväpnad vakt, en äldre man, och när vi frågat honom händer något som jag tyvärr tror är ganska typiskt i Israel.
– En raket, svarar vakten. Den kom från Sinai, och gick rätt in i hotellet.

Senare frågar vi en receptionist samma sak, men hon säger att det var en gasexplosion. Och sen ville ingen bo där så hotellet gick i konkurs. Men vakten ville uppenbarligen hellre berätta en mer dramatisk historia

PÅ ANDRA SIDAN BUKTEN: AKABA I JORDANIEN. MED GIGANTISK FLAGGA

I nästa avsnitt gör vi en oplanerad utflykt, vi korsar en gräns och åker till en stad som glömdes bort.