Resor med V

Mexiko

tillbaka

Marknad och muxes

Juchitán och Tehuantepec, del 1

Nu ska vi ta oss ännu längre in mot hjärtat i Zapotec-kulturen, och åker buss ner mot Stilla Havskusten i söder, en slingrig tur genom vackra bergsområden och stora agaveodlingar. Detta är Mezcal country!

Men vad gör vi här? Så här skrev V: ” För mer än 40 år sedan läste jag en reseskildring av en förvånad resenär som irrat runt i Oaxacaprovinsen. I Tehuantepec och grannstaden Juchitán satt männen och stickade i gathörnen medan kvinnorna bestämde över handeln och deltog i arbetet ute på fälten.

40 år senare besöker vi Tehuantepec och Juchitán. Kanske ser det inte längre ut som då, i skildringen som fick omvärlden att kalla dessa områden för ”matriarkat”. Men att det är kvinnorna som fortfarande dominerar det lokala affärslivet står utom all tvekan. De är vackra, färgstarka, stolta och envisa. Deras flit och goda sinne för ekonomi bidrar till ökad självständighet i ett patriarkaliskt Mexiko där alkoholism och våld i hemmen är vanligt.”

För tjugo år sedan var marknaden här reserverad enbart för kvinnor, män som gick in där kunde bli hånade. Men idag kan män både handla och jobba där, då oftast som styckare eller transportörer. Kvinnorna dominerar fortfarande i marknadsstånden och vissa av dem har blivit rika på både pengar och inflytande i samhället. Enligt en forskare vi träffar i Oaxaca kan man se vilka det är på deras kroppsform. Ju fetare desto rikare, menar hon.

Juchitán ligger i en del av södra Oaxaca som för fem år sen drabbades av en kraftig jordbävning. Många av husen i stan förstördes, och ett av dem var just marknaden. Men den har blev snabbt reparerad och uppbyggd igen. Inuti ser det ut som i många andra marknader vi varit i Latinamerika, det är trångt och bullrigt, stånd för mat samsas med kläder, elektronik och krimskrams.

En miljöinspektör från Sverige skulle få hjärtsnörp här, fisk och kött förvaras utan kylskåp och hanteras utan handskar, ramlar en köttbit ner på golvet plockas den bara upp igen. Räkor ligger i rumstemperatur hela dagar. Och överallt springer hundar och katter och tigger åt sig något ätbart. Men marknaden är ändå hjärtat i staden, i och kring den cirkulerar det mesta av liv, det ser vi från vårt hotell som ligger alldeles intill.

I Juchitán har vi även tänkt se närmare på ett fenomen som kallas ”muxe”. Några säger att det är ett tredje kön, pappor har svårt att acceptera det medan mammor välkomnar det. En muxe (uttalas ”muche”) är en man som väljer att leva som kvinna. Hon stannar i hemmet och hjälper sin mor med hushållsbestyren. När föräldrarna dör övertar hon huset och kan ägna sig åt annat arbete, t ex stå i affär eller öppna skönhetssalong, för muxes anses vara experter på skönhet och är hett eftertraktade av kvinnor som vill göra sig fina inför festligheter i familjen.

Vi träffar muxen ”Victoria” i hennes hem som hon ärvt efter sin mamma. Pappan lever visserligen men är svårt alkoholiserad och han är hänvisad till ett plåtskjul på andra sidan gatan. Victoria är i sin salong och flätar in färgade band i håret på en kund. Det är typiskt för zapotec-kulturen. Hon berättar om sin uppväxt, hur hon kände sig annorlunda och konstig. Och trots att muxes är accepterade överlag bland zapotecas är hon ledsen för att hon inte hittar en man som är villig att gifta sig med henne.

Muxes är något av kändisar i Juchitán, tidigare har vi mött ”Mistica” på marknaden där hon skred fram som en drottning. Och hela samhället verkar ha koll på att en tredje, ”Felina”, firar sin födelsedag just precis denna dag.

"MISTICA"

Juchitán är en liten stad, men oväsendet på gatorna är värre än i Mexiko City. Alla affärer har en stor högtalare i dörren och pumpar ut gamla mex- och nyare pophits oavbrutet. När solen går ner uppstår ett annat oväsen. En fågel som på svenska heter mexikansk båtstjärt (den använder stjärtfjädrarna som ett roder) har egentligen en ganska vacker sång. Men när de kvällstid samlas i trädkronorna i stan utbryter en sanslös kakafoni.

Resebloggar finns det gott om men vi har en lite annan tanke med våra berättelser. Vi vill främst beskriva våra upplevelser av udda platser, människorna vi möter och miljöer som är rätt annorlunda mot vad vi möter hemma.

Därför hamnar vi ibland i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller sandstränderna i Goa. Allt sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt - varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi - resa rätt ut i den vida världen.