Albaniens huvudstad Tirana är inte en särskilt gammal stad, flera andra städer i landet har en historia som går betydligt längre tillbaka. Shkodër till exempel, var huvudstad i det antika landet Illyrien. Det är också den största staden i norr och här var motståndet mot Hoxhas diktatur som störst. Det var diktatorn medveten om och repressionen var särskilt stark här. Hoxha lär också ha monterat ner urverket i stadens berömda klocktorn för att i stället sätta upp det i sin egen hemstad Gjirokaster, i södra Albanien
Shkoder idag känns som en ungdomlig och dynamisk stad. Ett särskilt livligt citystråk är en lång gågata med mängder av affärer, barer, hotell och restauranger. Här ligger också stans största moské och alldeles intill en stor ordodox kyrka. I en park i stråkets södra delar hittar vi ett rörande monument över diktaturens många offer.
Shkoder har liksom många andra albanska städer en borg som vakar över staden från en hög klippa. Den här har tre borggårdar och är till stora delar nedrasad, men man ser rester av murar och vakttorn, och en kyrka som under ottomanerna förvandlades till en moské. Ett hus som är intakt är från venetiansk tid och inrymmer ett litet museum. Utsikten från borgen är makalös, med två floder på ena sidan och den stora Shkoder-sjön på den andra.
En överraskning väntar oss i Shkoder, En tjugo minuters promenad till stans utkant leder oss till Venice Art Mask Factory, där man för hand tillverkar karnevalsmasker. Det är verkligt färggranna och fantastiska skapelser som kan pryda väggen hemma om man inte har någon karneval att gå på. Maskerna säljs här till priser långt under vad de kostar i Venedig.
2. Berat
Berat ligger i inlandet sydost om Tirana, och kallas ibland staden med tusen fönster. Den klättrar uppför sluttningarna på båda sidor om floden Osum och i den gamla staden är de vita husen i gammal ottomansk stil väl bevarade. Här finns såklart också en borg och denna är speciell, den är så stor att den hyser en hel stadsdel innanför sina murar. Med flera restauranger, affärer och barer, små vindlande gator och ett museum.
Om man följer floden Osum mot sitt flöde österut kommer man till en djup kanjon, som en skåra i berget. I skårans botten ringlar floden fram, och det är ett populärt utflyktsmål. Man kan simma och gå motströms mellan de lodräta bergväggarna, och sedan flyta tillbaka, t ex som vi gjorde med flytvästar. Vattnet är varmt, så det är en behaglig upplevelse.
Längs flodstränderna i Berat ligger restauranger och barer i ett pärlband. När vi är där pågår någon slags stadsfest, det är fullt med folk och en scen med ett band som spelar medryckande rock.
3. Gjirokaster
Fågelvägen är det inte så långt mellan Berat och Gjirokaster, men i verkligheten måste man åka en lång omväg för att komma runt de höga bergsryggar som ligger mellan de två städerna. Gjirokaster är mindre än Berat, men även här finns i gamla staden en stor del ottomanska hus, och några är öppna för allmänheten. Vi besökte Skenduli House, som varit i samma släkts ägo i många generationer. Det ägdes av en rik familj och användes förutom som bostad för ett 30-tal familjemedlemmar även till olika ceremonier och möten. Hoxha beslagtog och stängdes huset, men efter diktaturens fall gavs det tillbaka till familjen, som gjorde det till ett museum.
Huset i tre våningar är en vindlande upplevelse av prång och passager, nödvändiga för att kunna ta emot gäster samtidigt som husets kvinnor inte fick bli sedda av de manliga gästerna. I källaren finns dessutom ett fönsterlöst rum med valvtak, med en modern beteckning ett ”panic room” där man kunde gömma sig vid ett anfall.
Gjirokaster var födelseort för Enver Hoxha, och även för Albaniens mest kände författare Ismail Kadaré, som skrev mycket om livet i Albanien i tiden före diktaturen. Den har liksom Berat en modern och en gammal stad, men i Gjirokaster är många hus i gamla stan i ett eländigt skick. De gamla bazarkvarteren är delvis stängda, men de som återstår är fulla av turister, barer och souvenirbutiker.
Nattetid är det ett intensivt folkliv i bazarkvarteren:
4. Dürres
Albaniens största hamn och mest en förstad till Tirana. Här finns Albaniens enda kvarvarande järnväg, men bara för godstrafik. En väldigt modern och dynamisk stad med höga hus och intensiv trafik. Här är den största sevärdheten en sor romersk amfiteater, den största i Balkan, som legat under jord och gräs fram till ganska nyligen. Den är i dåligt skick men är under restaurering, man kan bara se den genom ett staket.
Det finns en badstrand mitt i Dürres, men den är ganska skräpig och inte många badar där. En liten bit därifrån skjuter en lång brygga ut med futuristiskt designade restauranger.
Till sist: I norra änden av den Albanska rivieran ligger Vlore, en stad som vi tyvärr bara hann åka igenom. Men de delar vi såg, längs stranden, imponerade. Skinande moderna byggnader, mycket byggt för turism, och snygga stränder i själva stan. Det verkade vara väldigt välordnat, mycket mer än i Sarandë och badorterna längre söderut.
Vlorë upplevde de mest våldsamma protesterna efter pyramidspels-kollapsen på 1990-talet, som berövade miljontals albaner deras livs besparingar och lämnade efter sig ett mini-inbördeskrig med två tusen döda.
Härnäst: Historien tittar fram överallt i Albanien, och vi trampar på samma gator och torg som romare gjorde för 2 000 år sedan.
