Resor med V
Guatemala, Belize & Mexiko
Soldater som aldrig gav upp
Nuevo Horizonte
Inbördeskriget i Guatemala rasade i i över 40 år och inleddes 1954 när en USA-styrd militärkupp störtade den demokratiskt valde presidenten Jacobo Arbenz. Anledningen var att han planerade en jordreform som skulle hjälpa landets fattiga landsbygdsbefolkning, indianerna. Under de följande åren skulle olika USA-vänliga militärdiktaturer avlösa varandra, den ena grymmare än den andra. Värst var det under generalen Efrain Rios Montt under de första åren av 1980-talet, då man beräknar att tiotusentals civila mördades och ca 100 000 drevs på flykt.
Men 1996 skrev regeringen på ett fredsavtal med gerillan som under alla år kämpat för att försvara sig mot militären och storgodsägarnas paramilitära styrkor. För en grupp gerillasoldater innebar avtalet att man fick en bit mark att slå sig ner på och bygga sitt eget samhälle, Nuevo Horizonte, ett par mil sydost om Flores.
Här började 15 familjer röja skog och bygga hus i det som varit ogenomtränglig djungel. Och idag har samhället växt till över 100 hushåll, här finns skola och samlingslokaler, affärer, restaurang och till och med en bar!
Varje familj som vill bo här får en tomt på 20 gånger 40 meter där de får bygga sitt hus. Och en del hus är tjusigt murade och putsade medan andra närmast är halvfärdiga ruckel. Idag har inte alla som bor här en bakgrund i gerillan, men många flyttar hit för att de vill känna sig säkra, bland sina egna.
Kooperativet arbetar målmedvetet med att utvecklas, man håller strikt på jämlikhet, kvinnors rätt och att alla barn ska gå i skolan. Vi tittar in där, och ser barn som verkar ha fullt fokus på att lära sig saker. Koncentrationen och inlevelsen är hundraprocentig.
Och hur ser då de forna gerillasoldaterna på sin historia idag? Vi intervjuar ”Beatrice”, i kooperativet har de behållit sina alias från kriget, så hon berättar inte vad hon egentligen heter.
Idag har kooperativet Nueva Horizonte ett par projekt igång för att skapa jobb och få en bättre ekonomi. Ett handlar om fiskodling, det fick vi själva njuta av när vi åt pinfärsk fisk i restaurangen. Ett annat handlar om vad man kallar ”Turismo Solidario”, ”solidaritetsturism”. Här finns boende för gäster, man visar upp kooperativet och berättar sin historia. Och erbjuder olika aktiviteter.
Vi kände en stor värme och stolthet från människorna i kooperativet, de lever under knappa omständigheter i mycket primitiva hus i ett av jordens fattigaste länder där deras möjligheter att få hjälp av myndigheterna är lika med noll. Ändå är det ett av få riktigt positiva resultat av fredsuppgörelsen som 1996 men som inte ändrade nånting av det som från början orsakade det.
Nu är det äntligen dags för oss att besöka den mäktiga ruinstaden Tikal!