Resor med V

Norrland

Forsar, fjäll och fotvandring

Del 2, Kaalasjärvi - Björkliden - Abisko

Nu styr vi västerut mot Kiruna och fjällen. Vi har bokat in oss på Arctic Gourmet Cabin i Kaalasjärvi, som troligen är landets minsta finkrog, bara fyra gäster får plats här. Johan Löfgren som driver stället tillsammans med sin fru Malin tar emot med uppvärmd bastu och badtunna, och sen ett glas bubbel på renfällar vid den öppna elden. Livet är gott.

JOHAN LÖFGREN
HÄR SKA DET LAGAS MAT

Det är bara vi som är gäster här ikväll så vi får ha Johan för oss själva. Han joxar ihop och serverar de läckraste rätter, rösti på mandelpotatis med kalixrom, grillad renfilé och vildbärssorbet till efterrätt. Nästa morgon väntar en härligt generös frukost och vi far vidare med saliga leenden.

HELA RESTAURANGEN
GRILLAD RENFILÉ

Nu väntar fjällvärlden och Torneträsk, Skandinaviens största fjällsjö och Sveriges näst djupaste sjö. Längs södra stranden ligger skidorterna Björkliden och Abisko, som är fjällvandringscentra sommartid. Här vimlar av folk i senaste vildmarksstassen, många är unga och från Stockholmstrakten att döma av snacket.

Vi far ända bort till Riksgränsen, en märklig öde anläggning nu på sommaren. Det är svårt att tänka sig ett snöigt skidparadis bland alla dessa gråa stenhögar. Allt är stängt och det gäller även gränsen mot Norge vid denna tidpunkt.

TORNETRÄSK UNDER TUNGA SKYAR
RIKSGRÄNSEN UTAN SNÖ

Men i Björkliden har vi bokat en stuga och ett par sköna vandringar väntar på oss. Vi mjukstartar med en stig förbi Rakkasjokk, en sprallig fors som kastar sig ner precis bredvid skidbacken. Vattnet är helt kristallklart och innan den rinner ut i Torneträsk slänger den sig ut i det vackra Silverfallet.

I strålande sol ger vi oss nästa dag iväg till Tornehamn och Rallarkyrkogården. Här i en backe i fjällskogen begravdes de arbetare som omkom vid bygget av järnvägen Luleå – Narvik vid förra sekelskiftet. Många gravar har bara ett förnamn och en dödsdag, man visste tydligen inte så mycket om dem.

Här vilar också (tror man) den legendomsusade norska rallarkockan Anne Rebekka Hofstad, som kallades Svarta Björn. En modig och stark kvinna som sägs ha dött i ett svartsjukeslagsmål med en annan kvinna. Även andra har senare begravts här, bl a konstnären Leander Engströms barn och fjällguiden ”Lapp-Olle”.

Nu vänder stigen rakt upp på fjället och det har börjar regna. Stigarna förvandlas till leriga och hala bäckar. V får in vatten i ena kängan så man hör att det slaskar när hon går. Men efter att vi kommit upp till en göl som kallas Kratersjön är det mest horisontell vandring. Vi har tänkt att pusta ut i stugan som finns där, men den är full av unga män som slängt mat omkring sig, så vi knatar vidare.

När vi närmar oss Björkliden igen slutar det regna och solen tittar fram. Tolv kilometer har vi avverkat och benen är lite ömma.

Vi har ingen tur med vädret, men nästa dag är det relativt klart. Då passar vi på att åka till Abisko och ta en sommaröppen skidlift upp på berget Nuolja, 900 m ö h. I kaffestugan på toppen får vi kåsor med hett kaffe och kan betrakta den hisnande utsikten ner mot Torneträsk 600 meter nästan rakt nedanför.