Edit Template

Vilka är vi?

Jag som gör den här resebloggen heter Lars Aldman och har tidigare varit journalist på Sveriges Radio och SVT, men är numera glad pensionär. Och ”V” som jag reser med är min älskade hustru och bästa tänkbara ressällskap, Veronica, som också är journalist och fotograf. Vi älskar att resa och se annorlunda miljöer och folk. I flera år har vi nu rest omkring i Asien, Afrika och Latinamerika, och såklart också i Europa. Och vi vill gärna dela med oss av våra erfarenheter och glädjeämnen i dessa upptäcktsfärder.

Ibland hamnar vi i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men ibland också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller Goas sandstränder. Allt ni möter i bloggen är vad vi sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt – varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi – resa rätt ut i den vida världen. Hoppas ni vill följa med!

PS. På aldmangallery.com hittar ni mina bilder från både när och (mest) fjärran. Djur, natur, städer och människor.

Vill ni komma i kontakt med oss? Maila till:

info@resormedv.se

Edit Template

Resor med V

Norrland

Resor med V

Norrland

tillbaka

Edit Template

nästa

Forsar, fjäll och fotvandring

Del 2, Rovaniemi & Haparanda skärgård

Finland är nära, det är bara ca 30-40 meter över forsen. Men det går inte att ta sig över här, man får ta sig till Haparanda/Torneå för att komma in. Och det gör vi för att besöka den största staden i trakten, Rovaniemi. En gång berömd för sin marknad, men nu hårdhänt renoverad och med alldeles för många shoppinggallerior. Men här finns en populär badstrand, och en bit utanför stan vid polcirkeln har man här bestämt att jultomten bor. Och han tar emot året om.

LORDI SQUARE, NAMNGETT EFTER ROVANIEMIS EGNA KÄNDISAR

Nästa utflykt vi gör börjar i Haparanda hamn, som trots namnet inte alls ligger i Haparanda, utan i Nikkala en och en halv mil därifrån. Väl där följer vi med en turbåt ut i den vackra skärgården utanför kusten, en skärgård som delvis är nationalpark. Det är vi och så en familj med en ganska butter dotter som tydligen är nån slags popstjärna. Färden går till den huvudsakligen obebodda ön Torne Furö, men där lämnar vi sällskapet och går en liten slingrig stig genom genom en underbart tyst skog till andra sidan ön. Där vi får en hel sandstrand helt för oss själva.

Tillbaka i Kukkola går vi en promenad in i skogen längs en blommande stig. Blomsterprakten är makalös, allt blommar samtidigt i den korta sommaren. Men växtligheten tar över ängar och trädgårdar och vacklande ödehus. Det här är avfolkningsbygd, här har livet varit hårt och många har flyttat söderut. Vi korsar en nedlagd järnväg men sen måste vi vända eftersom vi blir attackerade av svärmar av hungriga myggor. Jag får i alla fall testa min tropikhatt med myggnät, och den funkar.

Den sista kvällen äter vi middag vid ett bord dukat ute på bryggan. Det är perfekt, en varm kväll, solnedgång, rökt sik och Tornedalsspecialiteten dopp-i-kopp. I sällskap av väl kylt friskt vitt vin. En perfekt avslutning.