Edit Template
Edit Template

Vilka är vi?

Jag som gör den här resebloggen heter Lars Aldman och har tidigare varit journalist på Sveriges Radio och SVT, men är numera glad pensionär. Och ”V” som jag reser med är min älskade hustru och bästa tänkbara ressällskap, Veronica, som också är journalist och fotograf. Vi älskar att resa och se annorlunda miljöer och folk. I flera år har vi nu rest omkring i Asien, Afrika och Latinamerika, och såklart också i Europa. Och vi vill gärna dela med oss av våra erfarenheter och glädjeämnen i dessa upptäcktsfärder.

Ibland hamnar vi i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men ibland också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller Goas sandstränder. Allt ni möter i bloggen är vad vi sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt – varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi – resa rätt ut i den vida världen. Hoppas ni vill följa med!

PS. På aldmangallery.com hittar ni mina bilder från både när och (mest) fjärran. Djur, natur, städer och människor.

Vill ni komma i kontakt med oss? Maila till:

info@resormedv.se

Edit Template

Fler resultat…

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Search in pages

Resor med V

Guatemala & Belize

Resor med V

Guatemala & Belize

Edit Template
Edit Template

Livet caribbean style

Caye Caulker, Belize

Vi återvänder till Flores och kliver där ombord på ett pyttelitet flygplan. Man känner sig verkligen lite speciell när man bordar en så liten farkost. Det är ingen charterkärra precis.

Flygtiden är bara ca 45 minuter, snart landar vi i vad som ser ut som ren djungel, men visar sig vara Belize International Airport.

På flygplatsen står vi ett bra tag som två frågetecken innan en försenad och nervös taxichaffis dyker upp och stresskör oss genom ruffiga kvarter i stan. Vi ska ner till hamnen och den färja som kör ut till paradisöarna utanför kusten. Men plötsligt är vi framme och bilen omringas av seriösa män i vita skjortor. –Skynda er, ropar dom, båten går snart!

Vi har gjort en deal med mr Diaz som äger taxin, och den går ut på att han köper våra båtbiljetter till ”inhemskt” och starkt reducerat pris. Dom sliter vi åt oss och rusar mot kajen, och hinner precis över innan landgången halas in. Nu är vi på väg! Ut till ett karibiskt paradis!

En knapp timme senare glider vi in mot en bastant träbrygga vid en strand som ser ut att vara hämtad direkt från en broschyr över ”Det Coola Karibien”. Vi är framme i Caye Caulker.

Det är på många sätt en total scenförändring. Från det mäktiga och tunga fastlandet till det lättsamma karibiska ölivet. Från fuktiga grå himlar till evig sol. Nästan i alla fall. Från huvudsakligen maya- eller spansk- (eller båda) -ättlingar till amerikanska turister och rastakillar. Från mexikansk oompa-oompa till reggae.

Ursprungligen var Caye Caulker ett fiskeläge där man levde hyggligt gott på att fånga lobster, den klolösa amerikanska hummern. Som vanligt uppstod problem med överfiske, vilket här fick fiskarna att själva och gemensamt komma överens om begränsningar i fisket. Det har gett bra resultat och samtidigt har man accepterat restriktioner även i annat fiske, vilket bl a resulterat i en livskraftig och skyddad stam av tarpon, annars ett oerhört populärt byte för sportfiskare. Här hoppar den efter en munsbit:

Vi snorklar i det klara vattnet ute på revet, promenerar i maklig takt genom den charmiga men lite slitna stan, och hamnar nere hos Chef Kareem på stranden. Här grillas nyfångad lobster.

Efter några dar i Caye Caulkers  avspända laid-back-läge öhoppar vi vidare norrut till San Pedro, alldeles intill gränsen mot Mexiko. Och får en av våra livs häftigaste snorklingsupplevelser.