Resor med V

Ikaria

tillbaka

Ikaria – en helt annan grekisk ö

Vi är inte helt säkra på varför vi valde just Ikaria som resmål, troligen läste vi om den nån gång för flera år sen när vi samlade på udda ställen i den grekiska övärlden. Och när vi det här året bestämde att testa en annan sorts semester – att bo länge på samma ställe – så kom idén om Ikaria upp igen. Vi läste mer om ön, och ju mer vi läste desto mer övertygade blev vi.

Fem saker som är bra att veta om Ikaria:

  1. Ta sig dit: Direktflyg från Aten, alternativt färja från Piraerus. En variant är att åka flygstol till Samos och ta färjan därifrån.
  2. Bo: Air B’n’B har några hus, men flera ligger på avlägsna ställen. Små hotell finns i de större orterna. Karimalis vingård (se nedan) har jättefin Farm Stay.
  3. Bästa stranden: Livadi/Mesachti. Två stränder intill varann med fin sand både på land och på botten. Solstolar, mat/bar och toa. Helt enkelt perfekt.
  4. Bästa maten: Karimalis vingård i Piyi nära Christos. Anna’s fish tavern i Nas. Klimataria i Agios Kirykos. Och förstås Apostolis i Maganitis.
  5. Missa inte: Boka hyrbil i förväg, det är enda sättet att ta sig runt. Gå på vandring i bergen längs de gamla “monopatia”-stigarna. Eller boka en utfärd med cykel eller på hästrygg. Bada i varm källa i Therma. Klättra upp i Koskinas Castle, högst uppe på kliptoppen, om du har starka ben!

Blue Zone

Det mesta som skrivits om Ikaria handlar om att det är en sk. Blue Zone, där folk lever ovanligt länge, att maten är fantastisk och att det är en ”okänd pärla” i Egeiska havet. Och det där tänkte vi undersöka.

Ikaria har i många hundra år varit en avlägsen utpost, en bortglömd avkrok även för politikerna i Aten, och även om färjorna från Pireus hittar hit så var det inte förrän 1995 som Ikaria fick en flygplats. Den placerades på den mest platta delen av ön, en udde, men det krävdes ändå tonvis med fyllnadsmassor i havet för att få banan tillräckligt lång.

Annars är det inte mycket som är platt på Ikaria. En avlång ö ca fyra mil lång och en knapp mil bred, men med en bergsrygg som på ett par ställen reser sig över tusen meter över havet. Det innebär att det mesta lutar här. Vägarna går i serpentiner överallt, raksträckor existerar inte.

För att kunna odla har ikarianerna under årtusenden byggt terrasser på sluttningarna över hela ön. Många av dem används fortfarande, framför allt för olivträd och vinrankor.

Ikaria har alltid varit en fattig och mager ö. Men befolkningen har inte bara haft jordmånen emot sig, dessutom har under långa perioder erövrare och banditer härjat, perser, genovesare, ottomaner, pirater och kapare har i historisk tid plågat Ikara så till den milda grad att invånarna för en tid övergav sina hus och flyttade upp i bergen. Där bodde de i grottor eller sk ”gömda hus”, hus som byggdes under stora stenblock för att inte vara synliga från havet. Periodvis lyckades de så väl att ön ansågs obebodd.

GÖMT HUS
ÖVERGIVEN GÅRD

Huset vi hyrde var lite mer modernt, med 2 sovrum, 2 badrum, matrum och kök. Men inomhus är man sällan pga värmen. En jobbig sak var alla getingar som anföll när man satt utomhus. Troligen var de extra aggressiva för att hettan fick alla blommor att vissna. Ikarianerna har ett alldeles eget sätt att skrämma bort getingar, de fjuttar eld på en hög med grekiskt kaffe. Och det funkade faktiskt!

"VÅRT" HUS I MAGANITIS
FRUKOSTREDSKAPEN
IKARIANSK GETINGSKRÄMMA

Lämna en kommentar