Resor med V

Estland & Litauen

tillbaka

Ett steg bak och tre steg fram

Litauen del 1, Vilnius

INTE ENS I MAROCKO SÅG VI SÅ MÅNGA STORKAR SOM I BALTIKUM

Vi lämnar Kihnu och åker tillbaka mot Pärnu för att ta oss ner genom Lettland till Litauen. Men några mil söder om stan börjar bilen hacka för att snart stanna helt. Vi är på en starkt trafikerad väg och det finns nästan ingen vägren att få undan bilen på. Trafiken är hetsig och vi är oroliga för att någon ska köra på bilen. Men efter två timmar kommer en man med bärgningsbil och kör oss tillbaka till Pärnu och en bilverkstad som fixar bilen redan till nästa dag.

Nu kör vi så snabbt vi kan och får genom Lettland och ner mot Vilnius, som vi rullar in i när det mörknar. En galen bilförare är nära att krocka med oss men missar med någon centimeter. Vi trasslar oss in till hotellet som ligger i en del av stan där stora kontorshus i glas och stål växer upp där gamla sovjetiska hyreskaserner har jämnats med marken. Vi går till baren och lugnar nerverna med något gott.

Vilnius, Litauens huvudstad är med sitt bevarade medeltida centrum typisk för Baltikum. I mitten barockkvarter med slingrande kullerstensgator, praktfulla kyrkor, borgar och stadsmurar. I utkanterna moderna företagshus, och däremellan bostadshus i varierande skick, många förfallna och till synes övergivna. Vilnius är bara lite mer välordnat och elegant än sina systrar Tallinn och Riga. Affärerna i centrum är oftast exklusiva modebutiker, men annars är det restauranger, barer och kaféer längs alla gator i Gamla stan.

SMASKIGT CAFÈFÖNSTER

Vilnius kyrkor är också större och mer praktfulla, och kanske också mer udda. En har en kungakrona som spira, en ligger gömd i ett utrymme ovanför en port in till Gamla stan. Och en ortodox kyrka, St. Paraskeva, påstås 1708 ha fått i gåva av tsar Peter den Store några svenska flaggor erövrade i krig. Dem såg vi inte till.

Vi börjar med Vilnius borg, som tyvärr inte är öppen och som inte heller ser mycket ut för världen, bara några murar. Det mesta ser nygjort ut. Men vi tar ändå den lilla bergbanan upp för att se det mäktiga Gediminastornet i andra änden av borggården, en åttkantig trevånings tegelbyggnad som innehåller ett litet museum om borgens och Vilnius historia. Från tornets tak har man en hänförande utsikt över en stor del av staden.

BORGEN TILL VÄNSTER, LINBANESTATIONEN I MITTEN
GEDIMINASTORNET

Rakt nedanför tornet ligger storhertigarnas slott (se bilden högst upp på sidan), Litauen har aldrig haft någon kung. Men under medeltiden var det ett av Europas största riken som sträckte sig nästan ner till Svarta Havet. Under senmedeltid ökade inflytandet från Polen och de två länderna ingick 1569 en union som så småningom gjorde Litauen till ett polskt lydrike. Efter Napoleonkrigen blev Litauen ryskt, Men i samband med ryska revolutionen förklarade man sig självständiga. Det varade dock bara några månader innan Röda Armen intog Vilnius. Men bara två år senare erövrades staden återigen av Polen. En rörig tid, och det skulle fortsätta så.

TRE FIGURER VID ENTRÈN TILL VILNIUS DRAMATISKA TEATER
Några som drabbades extra hårt av slagsmålen om Litauen var Vilnius stora judiska befolkning, stan kallades på sin tid för ”östeuropas Jerusalem”. Men när Nazityskland på väg mot Moskva erövrade de baltiska länderna upprättades snabbt två stora ghetton i Vilnius. Ett för de arbetsföra som slavarbetade i industrierna (det röda området på kartan), och ett för de gamla och de sjuka (gult område). Det sistnämnda tömdes snabbt genom att dess invånare fraktades ut i en skog och sköts ihjäl. Det större ghettot fick vara kvar tills röda armén närmade sig, då mördades även dess invånare.
Av Vilnius 60 000 judiska invånare överlevde bara mellan två- och tre tusen.
HÄR VAR INGÅNGEN TILL DET RÖDA GHETTOT.

Röda Armen jagade ju iväg de nazityska styrkorna och passade på att återerövra Baltikum ”på vägen”. En ockupation som varade i över 60 år. Men motståndet levde i olika former under alla dessa år, och en hemsk men nyttig historik finns på Ockupations- och frihetsmuséet i Vilnius, inhyrt i det palats som var högkvarter för KGB. Här berättas om den modiga men hopplösa gerillakampen som pågick i tio år, här får vi möta de tiotusentals litauer som tvångsdeporterades till Sibirien och andra avlägsna platser. Och i källaren kan vi besöka fängelseceller och tortyrrum. Det är oerhört skakande.

Ett stopp återstår innan vi drar oss hemåt igen, men på vägen hittar vi två märkliga minnesmärken, oklart om de är överens eller inte alls. 

Fem bra i Vilnius:

  1. Bo: Vi kostade på oss rum på Courtyard By Marriot strax norr om floden. Inte alls snobbigt, men ungdomligt och snyggt. Jättebra frukost, bra bar och en helt ok restaurang. En 10-minuters promenad in till centrum.
  2. Se: Gediminastornet vid borgen. Gamla Staden. Ockupations- och frihetsmuséet. Katedralen och Katedralstorget och klocktornet. Saluhallen.
  3. Äta: El Mercado, bra spansk restaurang i södra Gamla staden. Lite bohemisk, man sitter svalt och lugnt på en utegård. 
  4. Bar: Märkligt nog har Vilnius en mängd champagnebarer, bubblet verkar vara väldigt populärt och man delar gärna ett par flaskor med goda vänner. 
  5. Kyrkor: Litauen är väldigt religiöst och Vilnius har ett oräkneligt antal kyrkor. En av de mer udda är Gryningens Portar, ett kapell ovanpå en gammal stadsport. En silverbeklädd bild av Jungfru Maria tillbes hänfört av troende som anländer i en strid ström.
Resebloggar finns det gott om men vi har en lite annan tanke med våra berättelser. Vi vill främst beskriva våra upplevelser av udda platser, människorna vi möter och miljöer som är rätt annorlunda mot vad vi möter hemma.

Därför hamnar vi ibland i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller sandstränderna i Goa. Allt sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt - varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi - resa rätt ut i den vida världen.