Resor med V

Norrland

resmål

teman

🇬🇧 english

Fler resultat...

tillbaka

avsnitt

nästa

Forsar, fjäll och fotvandring

Del 4, Abisko - Nikkaluokta

Vi flyttar över till Abisko och tar in på mysiga Abisko Mountain Lodge. Rummet är klaustrofobiskt litet men här finns en avslappnad lobby med en sprakande brasa. Och så har de en riktigt bra restaurang. I närheten ligger heliporten där helikoptrar i skytteltrafik hämtar fjällvandrare som snabbt vill in till Kungsledens inre delar, eller till Kiruna för att flyga hem.

Tvärs igenom samhället flyter Abiskojokk, en kraftig älv som forsar fram i en djup och taggig skåra. När man byggde malmbanan ville man inte dra den på en bro över forsen, så istället sprängde man en ny älvfåra i en tunnel genom berget. En otrolig bedrift, att tämja denna vilda vattenmassa.

Längre upp i älven fanns förr marmorbrott, här finns nämligen stråk av samma bergart som i Carrara i Italien. Man ser de ljusa bottnarna här och var i älven.

Vår resas allra längsta vandring börjar på Kungsledens startetapp, den 11 mil långa sträckan från Abisko till Nikkaluokta. Men vi viker av några kilometer in för att istället närma oss den ikoniska Lapporten. Vårt mål är Paddus, en liten kulle strax nedanför porten där det förr fanns en samisk offerplats.

Det blir totalt 14 kilometers vandring den dagen, genom fjällskog och över hjortronmyrar och fjällhedar. Vi är rejält möra när vi får sjunka ner i lobbyns soffor med varsin kall öl.

Innan vi lämnar Torneträsk reflekterar vi lite över det faktum att vi under alla dagar här inte en enda gång sett någon båt på sjön. Inte ens en liten eka. Här ska vimla av fisk, men den fiskas tydligen enbart på vintern, från isen.

Kungsledens första etapp slutar officiellt i Nikkaluokta. Dit tar det ungefär en vecka att vandra från Abisko. Men vi gör tvärtom, vi tar bilen till Nikkaluokta och går sen västerut mot Kebnekajsemassivet. Vi packar det nödvändigaste i en stor rygga och följer en ström av fjällvandrare på de steniga stigarna. Efter en dryg halvmil kommer vi fram till Enoks, en rastplats vid sjön Laddjujauvri.

Enoks byggdes av väderspåmannen Enok Sarris barn och barnbarn. Familjen förlorade hela sin renhjord en svår vinter, och beslöt sig för att istället satsa på turism. Idag är det en modern och fin restaurang och några stugor man kan övernatta i. Vilket vi gör. Många vandrare stannar här och äter Enoks specialitet – renburgare med majschips och hjortronsalsa, det låter knepigt men är himmelskt gott!