Edit Template
Edit Template

Vilka är vi?

Jag som gör den här resebloggen heter Lars Aldman och har tidigare varit journalist på Sveriges Radio och SVT, men är numera glad pensionär. Och ”V” som jag reser med är min älskade hustru och bästa tänkbara ressällskap, Veronica, som också är journalist och fotograf. Vi älskar att resa och se annorlunda miljöer och folk. I flera år har vi nu rest omkring i Asien, Afrika och Latinamerika, och såklart också i Europa. Och vi vill gärna dela med oss av våra erfarenheter och glädjeämnen i dessa upptäcktsfärder.

Ibland hamnar vi i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men ibland också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller Goas sandstränder. Allt ni möter i bloggen är vad vi sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt – varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi – resa rätt ut i den vida världen. Hoppas ni vill följa med!

PS. På aldmangallery.com hittar ni mina bilder från både när och (mest) fjärran. Djur, natur, städer och människor.

Vill ni komma i kontakt med oss? Maila till:

info@resormedv.se

Edit Template

Fler resultat…

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Search in pages

Resor med V

Norrland

Resor med V

Norrland

Edit Template

Forsar, fjäll och fotvandring

Del 4, Abisko - Nikkaluokta

Vi flyttar över till Abisko och tar in på mysiga Abisko Mountain Lodge. Rummet är klaustrofobiskt litet men här finns en avslappnad lobby med en sprakande brasa. Och så har de en riktigt bra restaurang. I närheten ligger heliporten där helikoptrar i skytteltrafik hämtar fjällvandrare som snabbt vill in till Kungsledens inre delar, eller till Kiruna för att flyga hem.

VID ABISKO MOUNTAIN LODGE
HELIKOPTERN GÅR I SKYTTELTRAFIK MED FJÄLLVANDRARE
ABISKOJOKK

Tvärs igenom samhället flyter  Abiskojokk, en kraftig älv som forsar fram i en djup och taggig skåra. När man byggde malmbanan ville man inte dra den på en bro över forsen, så istället sprängde man en ny älvfåra i en tunnel genom berget. En otrolig bedrift, att tämja denna vilda vattenmassa.

Längre upp i älven fanns förr marmorbrott, här finns nämligen stråk av samma bergart som i Carrara i Italien. Man ser de ljusa bottnarna här och var i älven.

STRÅK AV MARMOR PÅ ÄLVBOTTEN

Vår resas allra längsta vandring börjar på Kungsledens startetapp, den 11 mil långa sträckan från Abisko till Nikkaluokta. Men vi viker av några kilometer in för att istället närma oss den ikoniska Lapporten. Vårt mål är Paddus, en liten kulle strax nedanför porten där det förr fanns en samisk offerplats.

Det blir totalt 14 kilometers vandring den dagen, genom fjällskog och över hjortronmyrar och fjällhedar. Vi är rejält möra när vi får sjunka ner i lobbyns soffor med varsin kall öl.

Innan vi lämnar Torneträsk reflekterar vi lite över det faktum att vi under alla dagar här inte en enda gång sett någon båt på sjön. Inte ens en liten eka. Här ska vimla av fisk, men den fiskas tydligen enbart på vintern, från isen.

Kungsledens första etapp slutar officiellt i Nikkaluokta. Dit tar det ungefär en vecka att vandra från Abisko. Men vi gör tvärtom, vi tar bilen till Nikkaluokta och går sen västerut mot Kebnekajsemassivet. Vi packar det nödvändigaste i en stor rygga och följer en ström av fjällvandrare på de steniga stigarna. Efter en dryg halvmil kommer vi fram till Enoks, en rastplats vid sjön Laddjujauvri.

Enoks byggdes av väderspåmannen Enok Sarris barn och barnbarn. Familjen förlorade hela sin renhjord en svår vinter, och beslöt sig för att istället satsa på turism. Idag är det en modern och fin restaurang och några stugor man kan övernatta i. Vilket vi gör. Många vandrare stannar här och äter Enoks specialitet – renburgare med majschips och hjortronsalsa, det låter knepigt men är himmelskt gott!

DUOLBAGORNI, EN IKONISK KÄGLA I KEBNEMASSIVET