Resor med V

Norrland

Forsar, fjäll och fotvandring

Del 3, Abisko - Nikkaluokta

Vi flyttar över till Abisko och tar in på mysiga Abisko Mountain Lodge. Rummet är klaustrofobiskt litet men här finns en avslappnad lobby med en sprakande brasa. Och så har de en riktigt bra restaurang. I närheten ligger heliporten där helikoptrar i skytteltrafik hämtar fjällvandrare som snabbt vill in till Kungsledens inre delar, eller till Kiruna för att flyga hem.

VID ABISKO MOUNTAIN LODGE
HELIKOPTERN PÅ VÄG MED FÖRVÄNTANSFULLA FJÄLLVANDRARE

Tvärs igenom samhället flyter  Abiskojokk, en kraftig älv som forsar fram i en djup och taggig skåra. När man byggde malmbanan ville man inte dra den på en bro över forsen, så istället sprängde man en ny älvfåra i en tunnel genom berget. En otrolig bedrift, att tämja denna vilda vattenmassa.

ABISKOJOKK

HÄR FORSAR ÄLVEN UT UR TUNNELN

Längre upp i älven fanns förr marmorbrott, här finns nämligen stråk av samma bergart som i Carrara i Italien. Man ser de ljusa bottnarna här och var i älven.

STRÅK AV MARMOR PÅ ÄLVBOTTEN

Vår resas allra längsta vandring börjar på Kungsledens startetapp, den 11 mil långa sträckan från Abisko till Nikkaluokta. Men vi viker av några kilometer in för att istället närma oss den ikoniska Lapporten. Vårt mål är Paddus, en liten kulle strax nedanför porten där det förr fanns en samisk offerplats.

HÄR BÖRJAR KUNGSLEDEN

DÅ KÖR VI PÅ!

INTO THE GREAT UNKNOWN

MED FJÄLLSJÖAR…

…HJORTRONMYRAR…

…BLYGA SMÅ LINNÉOR…

…BRUDSPORRE…

…LAVSKRIKA…

…OCH STENAR MED TÄNKESPRÅK.

FRAMME PÅ TOPPEN AV PADDUS. TORNETRÄSK SKYMTAR UPPE TILL VÄNSTER

LAPPORTEN

Det blir totalt 14 kilometers vandring den dagen, genom fjällskog och över hjortronmyrar och fjällhedar. Vi är rejält möra när vi får sjunka ner i lobbyns soffor med varsin kall öl.

Innan vi lämnar Torneträsk reflekterar vi lite över det faktum att vi under alla dagar här inte en enda gång sett någon båt på sjön. Inte ens en liten eka. Här ska vimla av fisk, men den fiskas tydligen enbart på vintern, från isen.

Kungsledens första etapp slutar officiellt i Nikkaluokta. Dit tar det ungefär en vecka att vandra från Abisko. Men vi gör tvärtom, vi tar bilen till Nikkaluokta och går sen västerut mot Kebnekajsemassivet. Vi packar det nödvändigaste i en stor rygga och följer en ström av fjällvandrare på de steniga stigarna. Efter en dryg halvmil kommer vi fram till Enoks, en rastplats vid sjön Laddjujauvri.

Enoks byggdes av väderspåmannen Enok Sarris barn och barnbarn. Familjen förlorade hela sin renhjord en svår vinter, och beslöt sig för att istället satsa på turism. Idag är det en modern och fin restaurang och några stugor man kan övernatta i. Vilket vi gör. Många vandrare stannar här och äter Enoks specialitet – renburgare med majschips och hjortronsalsa, det låter knepigt men är himmelskt gott!

LADDJUJAUVRE MED KEBNEKAJSEMASSIVET I BAKGRUNDEN