Resor med V

Guatemala & Belize

Guatemalas blå smycke

Lago de Atitlán

Från Antigua åker vi mot nordväst tills vi når Guatemalas blå smycke, den skimrande Lago de Atitlán, omgiven av perfekt koniska vulkaner. Här ska vi fira nyår vid en isolerad lodge inte långt från huvudorten Panajachel. Till lodgen går det ingen väg, hit kommer man bara med båt.

FRÅN EN BRYGGA I PANAJACHEL...
...TILL BRYGGAN I LA FORTUNA...
...VID STRANDEN AV SJÖN...
...OCH HÄR SKA VI BO!

La Fortuna de Atitlán heter stället som bara har fem cabanas hängande på en brant sluttning. Vårt hus är supertrångt och här får bara en säng plats, men det finns en liten terass att sitta på utanför dörren. Badrummet har himlen som tak, vilket är rätt härligt – utom när det regnar förstås. 

Vi flaggar in passagerarbåten för att se oss om. Första utflykten går rätt över sjön, till Santiago. Evert Taube beskrev det som en otroligt fattig indianby, men i vår tid är det en liten stad med ganska hektiskt liv, försäljare och restauranger, och naturligtvis en myllrande marknad. Inslaget av västerländska hippies är betydande.

Kolla också de speciella byxor som de äldre männen bär, de är typiska för Santiago.

Strax intill marknadsplatsen ligger kyrkan, och där ser vi folk i märkliga dräkter samlas. När vi går närmare ser vi i den öppna kyrkporten en träskulptur av en man i stor mexikansk hatt och med ett svärd i hand. Framför honom står en grupp män och sjunger en hymn.

Detta är stadens skyddshelgon Santiago och ett typexempel på den blandning av katolsk kristendom och indiansk andetro som existerar här, där större delen av befolkningen är mayaindianer.

Nu börjar en procession där helgonet bärs runt i staden. Eller rättare sagt dansas runt, ett svängigt band går med i processionen och spelar glada valser. Helgonet svajas från sida till sida.

Santiago är naturligtvis inte ett helgon i den kristet katolska betydelsen, men så här blir det ofta i den märkliga mix av mayaindiansk andetro och  katolicism som de spanska erövrarna införde, och  som man idag finner i de mayadominerade delarna av Guatemala. Santiago betraktas som ett helgon, och tillbes som ett sådant, med procession och allt.


En annan märklig och populär filur, som ofta framställs som en stilig man med tjusig kostym är ”Maximo”. Han är känd i hela Guatemala och även i delar av Mexico, och figurer som föreställer honom säljs i olika varianter på marknaden i Santiago och andra ställen. Han kan vara en mäktig allierad, även om man inte alltid kan lita på honom.

En Maximofigur i naturlig storlek härbärgeras hos en familj i staden för ett år i taget. När han byter bostad hålls också en högtidlig ceremoni.

Vi fortsätter med båt till den ökända ”hippie-hålan” San Marcos, där vi traskar omkring lite mållöst bland organiska caféer, yogainstitut och allsköns märkliga drogrelaterade företeelser. 

Vi såg inte till så mycket  djurliv vid Lago Atitlán, men en filur såg vi – en långsvansad ekorre, troligen av arten Sciurus variegatoides (har inget svenskt namn) som hittat ett smaskigt fikon:

Nästa utflykt går inte över vattnet, utan på land, upp i bergen norr om Lago Atitlán till staden Chichicastenango. Där är sammanblandningen av katolicism och mayaindiansk andetro som vi såg i Santiago ännu mer framträdande. Följ med oss dit!

Resebloggar finns det gott om men vi har en lite annan tanke med våra berättelser. Vi vill främst beskriva våra upplevelser av udda platser, människorna vi möter och miljöer som är rätt annorlunda mot vad vi möter hemma.

Därför hamnar vi ibland i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller sandstränderna i Goa. Allt sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt - varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi - resa rätt ut i den vida världen.