Edit Template
Edit Template

Vilka är vi?

Jag som gör den här resebloggen heter Lars Aldman och har tidigare varit journalist på Sveriges Radio och SVT, men är numera glad pensionär. Och ”V” som jag reser med är min älskade hustru och bästa tänkbara ressällskap, Veronica, som också är journalist och fotograf. Vi älskar att resa och se annorlunda miljöer och folk. I flera år har vi nu rest omkring i Asien, Afrika och Latinamerika, och såklart också i Europa. Och vi vill gärna dela med oss av våra erfarenheter och glädjeämnen i dessa upptäcktsfärder.

Ibland hamnar vi i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men ibland också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller Goas sandstränder. Allt ni möter i bloggen är vad vi sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt – varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi – resa rätt ut i den vida världen. Hoppas ni vill följa med!

PS. På aldmangallery.com hittar ni mina bilder från både när och (mest) fjärran. Djur, natur, städer och människor.

Vill ni komma i kontakt med oss? Maila till:

info@resormedv.se

Edit Template

Fler resultat…

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Search in pages

Resor med V

Guatemala & Belize

Resor med V

Guatemala & Belize

Edit Template
Edit Template

Där floden går ner i jorden

Semuc Champey

Vi har nämnt det tidigare men vägnätet i Guatemala är på sina håll, särskilt i norr eländigt. Och på ännu en lång och påfrestande resa får minibussen vi åker med punktering. Vi är strandsatta i vildmarken. Men här hjälper man varandra. Så med assistans från andra minibusschaufförer kan vi byta däck och äntligen fortsätta.

Till slut efter många timmar på vägen  kommer vi fram till bergsstaden Lanquin. Då har mörkret fallit och på den leriga busshållplats där vi stannar är  det tämligen kaotiskt. För att komma till vårt hotell måste vi byta fordon till en pickup med 4wd som på ännu uslare och hårt trafikerade kostigar tar oss till Pachamaya Eco Lodge och porten till naturområdet Semuc Champey.

Semuc Champey betyder på det lokala mayaspråket ungefär ”där floden går ner i jorden” vilket den faktiskt gör just här (se filmen ovan). Den störtar ner i ett hål i kalkstensgrunden och kommer ut igen 300 meter längre bort. Där emellan har det bildats naturliga pooler med kristallklart vatten, väldigt populära att doppa sig i. Vilket vi också gör. Men först klättrar vi i trappor ett par hundra meter rätt uppför bergssidan till en utsiktspunkt högt över floden. Sen är det ljuvligt med ett bad!

Pachamaya Eco Lodge visar sig vara ett väldigt primitivt och dåligt fungerande ställe. Vi bor i en minimalistisk cabana och har inget varmvatten och inte ens någon el. Det påstås vara något just uppkommet och komplicerat fel på solpanelerna. Lodgen är mest ett enkelt hostel för backpackande ungdomar, kids som mest sitter och hänger, spelar kort, röker på eller läser böcker. Vi ledsnar på det och vill komma vidare så när det visar sig att elfelet inte går att laga så tackar vi för oss.

Nu hoppar vi på ännu en minibuss och gör ännu en  lång resa. Ständigt norrut, och denna gång till sjöstaden Flores, så nära en liten italiensk medelhavsby man överhuvud taget kan komma i Centralamerika.