Resor med V
Sri Lanka
Vi möter en hjälte!
Matara
Från Tissamaharama tar vi bussen västerut till staden Matara, en livlig och lite självupptagen stad utan egentlig charm. Men Matara har en tragisk historia, det var ett av de ställen på Sri Lanka som drabbades allra värst av tsunamin 2004. Här har vi bestämt träff med doktor Prem Ekanayake, en pensionerad läkare som blev en hjälte i räddningsarbetet efter katastrofen då han organiserade mycket av arbetet vid det sjukhus där han var anställd.
Dr Prem är en stillsam lite rundnätt man med eftertänksam blick bakom stålbågade glasögon. Efter att katastrofens mest akuta fas var över började han engagera sig för de barn som mist sina föräldrar i flodvågen. Och han startade ett barnhem och en skola för dem. Senare öppnades hemmet även för ungdomar som hamnat snett i samhället, och det gällde särskilt unga flickor.
Vi träffar några av barnen på barnhemmet, där en sverigekarta hänger på väggen och Pippi Långstrump står i bokhyllan. Det finns ett par svenska stödgrupper för barnhemmet och de har bidragit på många sätt till verksamheten.
Tyvärr är Dr Prem själv borta idag, han avled hastigt vid ett besök i Nepal för några år sedan. Men stödet för barn i Sri Lanka fortsätter oförtrutet i den svenska verksamheten.
I Matara bor vi i området vid stranden i Turtle Eco Beach, ett fantastiskt litet hotell som drivs av Michel, en oerhört vänlig fransman. Som vanligt är vi de enda gästerna men vi blir desto mer väl omhändertagna. Sista kvällen har vi beställt grillad seabass som köpts pinfärsk av lokala fiskare och tillagats med massor av härliga grönsaker. Vi får en flaska kylt vitt vin och sen säger personalen god natt. I den ljumma natten mumsar vi på den ljuvliga maten och sippar på det svala vinet tills magarna står i fyra hörn. Sedan sover vi de oskyldigas sömn.
Vid stranden i Matara ser vi också de ikoniska styltfiskarna som sitter uppspetade på pinnar i vattnet i timmar för att få fisk. Vilket de oftast också får, märkligt nog. Vi slappar en halvdag på en solig och livfull strand där vi med vår bleka hud verkligen står ut som de enda västerlänningarna. Alla lankeser badar med kläderna på. Några munkar tar dock av sig sina röda mantlar innan de går i böljan.2
Redan från mitten av 80-talet hade inbördeskriget på ön fått många turister att undvika Sri Lanka. Men tsunamin 2004 slog ut det mesta av den lilla turistnäring som trots allt fanns kvar. I Matara ser vi överallt ruinerna av översvämmade och sönderslagna hotell. Men turismen håller på att repa sig och idag är Sri Lanka återigen högt på listorna över länder man bör besöka. Och det ska man absolut göra innan den småskaliga verksamhet vi nu ser försvinner.
