Resor med V

Kuba

Bland cowboys i Vilda Östern

Oriente

Vi har nu en lång bussresa framför oss ned till Oriente som den sydöstra delen av Kuba kallas. Havannabor tycker ofta att de från Oriente är lite ”annorlunda”. Vårt första stopp är Las Tunas, en knutpunkt vid infarten till Oriente. Vi bor i ett otroligt spejsat casa particular med märklig konst på väggarna och en ilsken papegoja i en bur. På bakgården ser vi hur några män spetsar en död gris på en påle som förberedelse till kvällens asado, grillfest.

Någon mil från Las Tunas ligger en liten sömnig landsortshåla vid en järnväg där tåg stannar ibland. Den heter Omaja. Uttalar man det på spanska låter det misstänkt likt en stad i USA. Och så är det också, samhället grundades av amerikanska metodister i början av 1900-talet. De har en liten kyrka där än i dag och det är faktiskt det katolska Kubas enda protestantiska församling.

Men det vi är här för att titta på är minnena av Ponnistus, ett finskt nybyggarexperiment med sk utopistisk grund strax utanför Omaja. Här ville man skapa ett idealsamhälle, vilket inte var så ovanligt runt sekelskiftet. För grundarna var det ekonomisk jämlikhet som skulle gälla i Ponnistus men experimentet blev kortlivat. Klimatet, den magra jordmånen, ovanan vid jordbruk och vattenbrist tog knäcken på nybyggarandan och de flesta flyttade därifrån efter några år.

NÅGRA AV NYBYGGARNA I PONNISTUS
BARN FRÅN OMAJA OCH PONNISTUS 1920

Men spår av den finska nybyggarkolonin finns kvar än idag. Vi besöker Omaja-bon William Ortiz Ray i hans hus och ser några möbler som har tillverkats av finska snickare.

Ni kan läsa V:s reportage om Ponnistus här.

"Sockerbaroner, rika som troll"

Det fanns även en svensk koloni i Oriente i en by som hette Bayate. I den arbetade ca 400 svenska utvandrare vid ett sockerbruk. Det var i början av 1900-talet och socker såldes till nästan samma pris som guld. Sockerbruk anlades över hela Kuba och ägarna blev sockerbaroner, rika som troll. Men priserna sjönk så småningom och sockerbruken förföll. Bayate ligger idag flera meter under vatten på grund av dammbygge.

Omaja var i alla fall en spännande upplevelse för oss, som en vilda västern-håla live. Män i stora hattar red omkring på hästar, trähusen längs gatan gistnade i solvärmen och hästskjutsarna tog siesta. På tågstationen hängde män i väntan på tåget som kanske skulle komma. Tiden stod still i den dallrande hettan.

Som kontrast till detta; Ett gäng ungdomar utanför ett hotell i Las Tunas, med datorer och smartphones. Varför? Jo, hotellrestaurangerna har oftast WiFi för turisterna, och det räcker några meter ut på gatan så att man kan få kolla Facebook eller Instagram. Alla kan lösenordet.

Nu är vi nästan ända nere i sydöstra spetsen på Kuba där bergen tornar upp sig i nationalparken Sierra Maestra. Och där uppe hittar vi spåren efter Fidels basläger. Vi rider, vandrar, badar i en klar fors och uthärdar tropiska skyfall. I nästa avsnitt!

Lämna en kommentar