Resor med V

Peru & Ecuador

In i djungelns hjärta

La Selva del 1

Och så så kommer den fruktansvärt tidiga morgon då vi körs till flygplatsen för vidare färd ut i djungeln. Det börjar bra, minibussen är på plats exakt på tid. Men sen spårar det ur rejält. Vi ska hämta folk på två andra ställen och chauffören verkar inte ha den blekaste aning om var dessa är. Vi far kors och tvärs genom stan, hamnar i återvändsgränder, vänder med millimetermarginaler, stannar, chauffören försöker hitta nån som är vaken får att fråga om vägen, kör iväg, hittar ändå inte. Och så fortsätter det. 

Först använder han sin GPS i telefonen, men tycks inte förstå eller bry sig om instruktionerna. “Sväng vänster”, säger rösten, och han kör rakt fram. Plötsligt råkar han hamna rätt och folk ramlar in. Men sen är det en hämtning till och där går det lika illa. Till slut börjar vi frukta att vi alla kommer att missa planet. Men nu har han tydligen råkat hamna i närheten av flygplatsen och vips är vi framme. Vi tar ett kort flygskutt rätt ut i skogen och landar i vilda-västernstaden Coca. En oljegrävarstad med barer och prostitution och droger. Men vi går bara ner till kajen för att hoppa på den långsmala motorkanot som ska ta oss nedför floden Rio Napa till La Selva Jungle Lodge & Spa.

MARKNAD I COCA
I MOTORKANOT MEN FLYTVÄST PÅ

Vi surrar i sicksack nedför den breda grumliga floden för att undvika sandbankar som spärrar vägen. Snabbt försvinner staden bakom oss och nu är det klassisk jungel på båda sidor, avbruten av ensligt liggande hus och oljehamnar. Vi möter pråmar med tankbilar och lastbilar och snabbgående passagerarbåtar, kanske med mer viktiga passagerare. Vi tufffar på ganska makligt och hinner se mer.

Två dryga timmar senare stiger vi iland, men vi är inte framme än. En kort promenad och så öppnar sig grönskan vid en liten å med en brygga och ännu en långsmal kanot. Men denna saknar motor, här är det bara paddling med starka armar som gäller för framdrivningen. Vi glider skönt fram genom den häftiga vegetationen med mangrove, palmer, och hundra andra växter som vi inte har några namn på.

Så vidgas synfältet och vi är ute på en liten sjö där vi ser La Selvas vasstak på andra sidan. Sköldpaddor som solar på lågt hängande grenar ploppar ner i vattnet när vi glider förbi. Allt är stillhet och lycka.

La Selva grundades på 80-talet av en man med ett tyskklingande namn. Han sägs ha letat efter den perfekta platsen i flera år. Han byggde anläggningen och drev den tills han tröttnade eller dog, hans öde är oklart. Men en norsk skeppsredare och entreprenör trädde in och tog över. Och utvecklade och moderniserade La Selva. 

Nu finns här bryggor där folk fiskar pirayor och man kan låna kanoter, ett lusthus på vattnet där man gör Yogaövningar och ett gäng byggnader i Bambuhydda-stil. En stor central byggnad med restaurang och några rum och ett område med cabanas och personalbostäder. Massage erbjuds i ett hus bortom en liten skogsdunge där motorvägar för bladskärarmyror korsar stigen. På morgonen drar myrorna ut på skördejobb, resten av dagen går trafiken oupphörligt med bladbitar åt ena hållet och tomhänta myror åt det andra. Inte ens mörkrets inbrott stoppar trafiken.