Resor med V
Norrland
Forsar, fjäll och fotvandring
Del 1, Kukkolaforsen
Fem i topp i Norrland:
- Sevärdheter: Allt! De blånande fjällen i Kebnekajsemassivet, fjällskogarnas vandringsleder, de vilda forsarna, naturens färgprakt och inte minst den fantastiska tystnaden. Med mera.
- Bo och äta: Varje plats har sina speciella möjligheter. Huvudorter som Björkliden och Abisko har stugbyar och hotell med restaurang, vandringslederna har övernattningsstugor (kolla på STF:s webb). Andra mer udda ställen omnämns i texten.
- Uppleva: Vandringsleder av varierande svårighetsgrad finns på många håll, t ex Björkliden, Abisko och Nikkaluokta. Mellan de sistnämnda går Kungsleden.
- Bad: Det går att bada i Torneträsk, vid Rakkasjokks utlopp. Men fjällsjöar är mycket kalla. I större delen av Norrland, särskilt i Tornedalen badar man mycket bastu.
- Annat: Bästa maten upplevde vi på Abisko Mountain Lodge, Enoks vid Laddjujauvre och i särklass på Arctic Gourmet i Kaalasjärvi.
Den svenska fjällvärlden blir alltmer populär och vandringsleder och övernattningsställen fylls nu av folk som vill uppleva den mäktiga naturen i norr. Och det gäller även oss. V är född här uppe men jag hade aldrig varit längre norrut än Luleå. Så den här resan är hennes sätt att visa mig sina rötter. Vägen dit är lång, men E4:an har ju också sina poänger…
Första resmålet är Kukkola i Torne älv, dit tar det oss två dagar att köra. Det ligger vid en fors en och en halv mil norr om Haparanda, och är en gammal by med fiskare och bönder som nu blivit en turistanläggning med camping, stugby och en mindre hotelldel. Här finns en bra restaurang och ett litet museum som visar ortens historia.
KUKKOLAFORSEN FRÅN OVAN
Sommartid finns det flera aktiviteter att välja på, men det visar sig vara mer i teorin än i verkligheten. För det första; bastubad. Det finns några små runda bastuhus på området, men i pandemitider är de alltför trånga. Sen har något som kallas Bastuakademien öppna bastuar tre torsdagar under den korta sommarsäsongen, men vi lyckas missa samtliga. Man kan fiska sik i forsen på det gamla sättet, med en långskaftad håv. Men tyvärr finns det ingen sik nu, den har inte vandrat upp från havet än. Sista chansen – forsränning? Nä, det kräver åtta anmälda, och den familjedominerade besöksgruppen är uppenbarligen inte så sugen. Men på den finska sidan är det full fart i forsen!
Finland är nära, det är bara ca 30 meter över forsen. Men det går inte att ta sig över här, man får ta sig till Haparanda/Torneå för att komma in. Och det gör vi för att besöka den största staden i trakten, Rovaniemi. En gång berömd för sin marknad, men nu hårdhänt renoverad och med alldeles för många shoppinggallerior. Men här finns en populär badstrand, och en bit utanför stan, vid polcirkeln, har man bestämt att jultomten bor. Och han tar emot året om.
LORDI SQUARE, NAMNGETT EFTER ROVANIEMIS EGNA KÄNDISAR
OCH HÄR HAR DE SATT SINA HANDAVTRYCK
SHOPPINGGATA I ROVANIEMI
FIN BADSTRAND VID KEMI ÄLV
TOMTENS HÖGKVARTER I ROVANIEMI
BEVISET PÅ ATT JULTOMTEN FINNS
En annan utflykt går till Haparanda hamn, som trots namnet inte alls ligger i Haparanda, utan i Nikkala en och en halv mil därifrån. Och där följer vi med en turbåt ut i den vackra skärgården utanför kusten. Det är vi och så en familj med en ganska butter dotter som tydligen är nån slags popstjärna. När vi kommer fram till Torne Furö lämnar vi sällskapet och går en stig genom skogen till andra sidan där vi får en hel sandstrand helt för oss själva.
Tillbaka i Kukkola går vi en promenad in i skogen längs en blommande stig. Blomsterprakten är makalös, allt blommar samtidigt i den korta sommaren. Men växtligheten tar över ängar och trädgårdar och vacklande ödehus. Det här är avfolkningsbygd, här har livet varit hårt och många har flyttat. Vi korsar en nedlagd järnväg men sen måste vi vända eftersom vi blir attackerade av svärmar av hungriga myggor. Jag får i alla fall testa min tropikhatt med myggnät, och den funkar.
Den sista kvällen äter vi middag vid ett bord dukat ute på bryggan. Det är perfekt, en varm kväll, solnedgång, rökt sik och Tornedalsspecialiteten dopp-i-kopp. I sällskap av väl kylt friskt vitt vin. En perfekt avslutning.
Här är fler bilder från Kukkola:
