Resor med V

Tanzania, Zanzibar & Pemba

tillbaka

Och hon sa ja!

Dar es Salaam del 1

Att vi valde att resa till Tanzania 2016 berodde faktiskt på en slags slump. Man kan rentav säga att vi inte valde det själva, Sveriges regering och mer precist Utrikesdepartementet valde åt oss. Det låter konstigt, jag vet, men så var det.

Bakgrunden är den här: 2014 förlovade vi oss under en resa i Sri Lanka. Året därpå friade jag till V en romantisk kväll på en balkong på Kuba. Och hon sa ja.

Våra topp 5 i Tanzania:

  1. Hotell: Southern Sun i Dar es Salaam. Bekvämt, välordnat och mysigt, och en väldigt hjälpsam personal. Ligger i vad vi uppfattade som ett lugnt område. Oslagbar restaurangveranda!
  2. Musik-på-stan-utfärd i Dar. Tar dig till oväntade ställen med levande svängig musik. Kan bokas på de flesta hotell.
  3. Bästa naturupplevelse: Vår 4-dagars safari i bl a Serengeti var helt fantastisk. Vi åkte med svenskägda Anderson Safari och allt utom boendena (läs i bloggen!) var toppklass.
  4. Bästa maten: Zanzibar retreat hotel i Matemwe. Den långa Matemwestrandens mysigaste hotell med högklassigt kök..
  5. Bästa platsen: Pemba. Det genuina livet på denna knappt exploaterade ö. Och boendet i underbara Fundu Lagoon. Barfotalyx!

Nu började vi leta efter ambassader som hade vigselrätt och det var förvånansvärt få som hade det i världen utanför Europa. Och vi kunde inte tänka oss att bryta vår vana att upptäcka fjärran länder så vad fanns det för val? När vi uteslutit dem där vädret är för osäkert under den svenska sommaren (och det är förvånansvärt många!) återstod typ två ställen. Ett av dem var Tanzania och eftersom ingen av oss varit i Afrika söder om ekvatorn var saken i princip avgjord. Dit skulle vi och där skulle vi gifta oss!

PACKNING PÅ G

Den 20 juni flög vi så från Kastrup med slutmål Dar es Salaam, Tanzanias huvudstad. När man färdas på väg genom en ny stad försöker man alltid få en bild av vad det för ställe man kommit till, vad man kan vänta sig. Läser man Lonely Planet eller UD:s allmänna råd får man känslan att i alla icke-europeiska städer i världen är det farligt att röra sig i vissa områden, vid vissa tider eller, i vissa fall, alltid och överallt. Det gällde även i Dar es Salaam men vi fick ändå känslan av en relativt modern och grön stad med vänliga människor. Det skulle vi också få bekräftat.

Vi hade bokat på ett rätt fint hotell som heter Southern Sun och det första som möter oss i rummet är en flaska bubbel, ett fång röda rosor och ett brev med hjärtliga gratulationer till brudparet. Vi låtsas inte om det lilla missförståndet utan tackar och dricker upp flaskan.

Hotell Southern Sun visar sig vara en riktig pärla. Det har en restaurang på en balkong som öppnar sig mot en vacker trädgård och bortom den en stor park som stolt kallas ”Botanical Garden”. Där ska vi en morgon få se vår första skymt av apor, häger och något senare, av ren slump stöta på en svensk fd polis som numera arbetar som guide i en av Tanzanias största nationalparker.

I Dar träffar vi också människor som lever väldigt farligt i Tanzania och i flera andra afrikanska länder. De riskerar att dödas och styckas och deras kroppsdelar säljas som lyckobringande amuletter. De är albinos, en mutation som inte är så ovanlig i den här världsdelen. Deras vita hud ser verkligen udda ut i den här miljön och deras berättelser är hjärtskärande.

Ofta skickas de redan som barn till speciella internatskolor för albinos, av säkerhetsskäl. Historien berättar om alltför många mord på albinos för att de ska kunna känna sig säkra i sina byar. Men resultatet blir att de isoleras och att samhällena inte vänjs vid och accepterar dem som de är. Nu kämpar en förening för att sprida kunskap och för att försöka förmå politiker och domstolar att straffa de som tjänar på handeln med kroppsdelar från albinos. Något som inte sker med tillräcklig kraft idag.

IMG_6153 NYAST

Så kommer den stora dagen för oss. Vi klär oss fint och vandrar på gatorna de få kvarteren till den svenska ambassaden. Vi måste ha varit en märklig syn! På plats möts vi av två tjänstemän som ser till att vi fyller i rätt dokument och sen presenteras vi för ambassadören själv som är vigselförättare. Det blir en ganska kort och formell ceremoni och sen simsalabim är vi gifta. Och mycket lyckliga.

Bröllopsmiddagen äter vi i en spektakulär snurrande restaurang på toppen av ett högt hotell. Där är vi i stort sett de enda gästerna. Vi äter oss mätta och ser staden mörkna och glida förbi fönstren. När efterrätten kommer in har personalen gjort en tårta och skrivit ”Happy anniversary” på den. Vi förklarar misstaget och de blir lite generade, men vi försäkrar att det inte gör något alls.

Lämna en kommentar