Vi var i Israel 2013, och trots att det redan då fanns gott om beväpnade soldater överallt så såg vi aldrig några direkta konfrontationer. Vad vi såg var många tecken på den polarisering som senare skulle förvärras på ett så katastofalt sätt.
Idag skulle vi inte råda någon att resa till Israel, reseberättelsen här finns för att ge en glimt av hur det kunde se ut i mer fredliga tider.
Till Israel gick vår första resa utanför Europa tillsammans . V hade varit där som ung kibbutznik men jag hade aldrig ens tänkt på det som resmål. Jag hade på den tiden en kamera som var väldigt liten, vilket kan vara bra i vissa sammanhang. Men bildkvalitén blev därefter. Så de bästa och snyggaste bilderna i den här berättelsen är tagna av V. Äras den som äras bör!
När vi landat på Ben-Gurion-flygplatsen utanför Tel Aviv är det första vi märker att säkerhetsnivån är extremt hög. Många som jobbar där bär vapen och bagaget röntgas flera gånger. När vi kommer dit tidigt på morgonen går det ändå relativt smidigt att ta sej igenom alla kontroller. Snart står vi på gatan och undrar var flygbussen in till Jerusalem går.
Vad vi inte har tänkt på är att det är lördag morgon och sabbat för judarna. Det går inga flygbussar. Som tur är finns det palestinska förare som kör minibussar, sk sheruts, som kör när bilen är fullsatt och släpper av passagerarna i tur och ordning.
Vi får en bra rundtur genom Jerusalems förorter innan vi kliver av sist av alla. Då är vi i den palestinska delen av Jerusalem, ett stenkast från muren och den gamla staden.
Vi är nästan de enda som bor på Azzahra Hotel och vi får ett stort rum, nästan en svit, med en ljuvlig balkong som vetter mot en trädgård. Frukostarna är himmelska.
Vi ger oss snabbt iväg mot den närmaste av de åtta portar som leder in till Jerusalems gamla stad. Den heter Bab al-Zahra på arabiska och Sha’ar HaPrahim på hebreiska, vilket på båda språken betyder Blomsterporten. Västerlänningar kallar den Herodes-porten.
Där innanför är det en labyrint av smala gator, många överbyggda basarer och ett ständigt myller av handlare, turister och infödda.
Överallt luktar det gott av kryddor, frukter och tyger.
Många turister här går i grupp längs den väg man tror att Jesus gick, släpande på sitt kors. Via Dolorosa, smärtans väg, som går tvärsigenom Gamla staden. Vi ser t o m grupper som bär på egna stora träkors genom de överfulla gränderna.
I den östra delen av Gamla Jerusalem ligger den mest omstridda platsen i stadens historia. Tempelberget, med judarnas Klagomur och muslimernas Klipp- och Al-Aqsa-moskéer. Dessa religioners mest heliga byggnader finns på samma område.
För judar är det en ständig påminnelse om förlusten av Templet, för muslimer en enklav i ett fiendeland, som ofta måste försvaras. Kraven från extrema judiska kretsar att få kontroll över Tempelberget ljuder allt starkare.
Vid Klagomuren är utrymmet indelat i tre fållor. Närmast muren en stor fålla för troende män och där bredvid en betydligt mindre för kvinnor. Turisterna får hålla sig längre bort bakom ett staket.
På kvinnosidan är det alltid en grupp som ställer sig på stolar för att kunna kika på vad männens gör. Inga män verkar däremot vara intresserade av att titta in på kvinnornas fålla.
I nästa avsnitt tar vi oss med viss möda upp på Tempelberget och får se de fantastiskt vackra byggnader som finns där.
