Edit Template
Edit Template

Vilka är vi?

Jag som gör den här resebloggen heter Lars Aldman och har tidigare varit journalist på Sveriges Radio och SVT, men är numera glad pensionär. Och ”V” som jag reser med är min älskade hustru och bästa tänkbara ressällskap, Veronica, som också är journalist och fotograf. Vi älskar att resa och se annorlunda miljöer och folk. I flera år har vi nu rest omkring i Asien, Afrika och Latinamerika, och såklart också i Europa. Och vi vill gärna dela med oss av våra erfarenheter och glädjeämnen i dessa upptäcktsfärder.

Ibland hamnar vi i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men ibland också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller Goas sandstränder. Allt ni möter i bloggen är vad vi sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt – varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi – resa rätt ut i den vida världen. Hoppas ni vill följa med!

PS. På aldmangallery.com hittar ni mina bilder från både när och (mest) fjärran. Djur, natur, städer och människor.

Vill ni komma i kontakt med oss? Maila till:

info@resormedv.se

Edit Template

Fler resultat…

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Search in pages

Resor med V

Albanien

Edit Template

nästa

round-line-right-arrow
Edit Template
round-line-right-arrow

Till sist - Beach Life

Albanien del 7 - Rivieran

Även om vi på kartan farit rätt mycket kors och tvärs i landet så finns det en huvudriktning: Söderut. Och till sist hamnar vi där på den långa remsan av intagande stränder och kristallklart medelhavsvatten. Albaniens Riviera som den kallas sträcker sig från Vlorë ända ner till gränsen mot Grekland  en sträcka på över 10 mil med några sand- och många grus- eller stenstränder.

Här har badorter poppat upp lite hur som helst under de senaste åren, och mycket känns som vilda västern med hotell lite hur som helst, rader av skjul med exakt samma uppsättning uppblåsbara vattenleksaker och restauranger som försöker överrösta varandra med skränig balkanpop på högsta volym. Allra värst är det naturligtvis i juli, då stränderna är överfulla, men exploateringen fortsätter och det på en begränsad yta, så självklart blir det allt trängre och bullrigare framöver.

Vårt första möte med denna riviera är Ksamil, långt söderut, med Korfu som närmaste granne. Vattnet är underbart, temperaturen ca 34 grader, lite kyligare än i inlandet. Och stränderna är fullpackade. Från strandtavernorna dånar musiken. Till slut hittar vi en strand lite söder om byn som är lugnare, hit har det mer kommit barnfamiljer och äldre. På den lilla glest besökta strandtavernan får vi en supergod nygrillad fisk och en fräsch sallad. Precis som det ska vara.

Men vi stannar här bara två dagar, sen far vi norrut till den långa Drymades Beach i Dhërmi. Där har vi bokat in oss på ett hotell som många rekommenderar inte minst för dess läge. Det ligger helt för sig själv i strandens norra ände. Men när vi kommer fram blir vi lite förskräckta. Alldeles intill det avsides lilla hotellet tronar nu betongskelettet till ett av de mest gigantiska hotellbyggen vi nånsin sett. Den tidigare idylliska stranden med en fond av höga berg är helt ruinerad, det är bara grått och dammigt. Och hemskt.

Men baden är ok, stranden är ännu lugn och nere i byn hittar vi en av de bästa restauranger vi varit på i hela Albanien, en asiatisk krog med fina sittytor nere vid havet. Märkligt nog ligger det runtomkring folktomma krogar som alla vräker ut sin egen musik, och tillsammans blandas det till en osannolik kakafoni. Här finns tyvärr inga bestämmelser om högsta ljudnivå. Alla vill överrösta alla andra.

Badorterna verkar vara det tydligaste uttrycket i en beskrivning av det albanska samhället och mentaliteten. Man gör det man känner för och struntar i konsekvenserna. Vi hör historien om en ung kille som skärmade av en bit av stranden här och tog betalt av de som ville bada där. Hans strandkrog vräkte ut så hög musik att besökarna slutade komma. Idag finns inte ett spår kvar av den. Och inte av killen heller.

Vi lämnar Albanien med vemod, det är ett vackert och spännande land med en levande dramatisk historia och lämningar efter urgamla kulturer. Det är lätt att färdas runt i, naturen är vidunderligt vacker och människorna så otroligt vänliga.

KVÄLL I KSAMIL

Hur tar man sig runt i Albanien? Tyvärr är bil det nästan enda tänkbara, tåg finns inte och bussar går i allmänhet bara mellan Tirana och de större städerna, alltså inte direkt mellan städerna. men avstånden är relativt små så hyrbil är ett inte alltför dyrt alternativ.

Här är en animerad film om hur vi åkte vi runt i Albanien:

Fem på stranden:

  1. Ta med: Badskor. Många stränder är steniga och badskor hindrar en från att vricka foten.

  2. Solbäddar och parasoll får man betala för även här. Kostar normalt 100 lek (ca 10 kr) per par och dag.

  3. Ksamil betecknas i vissa guider som en ”lugn fiskeby”. Det är det absolut inte, i juli är det proppfullt överallt. Andra tider kan det säker vara bättre.

  4. Drymades beach är väldigt lång och mest exploaterad i den mellersta och södra delen. Den norra är än så länge lugnare, men troligen inte så länge till. Bästa restaurangen utan konkurrens är Yamato, som serverar högklassiga asiatiska rätter.

  5. Medelhavet är oerhört klart och lagom varmt längs albaniens riviera. Men strandbarernas egendomliga idé att de måste pumpa ut hög musik är rätt störande.