Öland är trots att det ligger så nära och är så lättillgängligt en ö med hemligheter. Ruiner med flera hundra år gammal graffitti, alvarets trolska stillhet, de förvridna och överväxta träden i Trollskogen och en överraskande finkrog i en liten villakällare är bara en del av vad vi fann under några dagar på ön. Följ med oss dit!
Sedan 1972 tar man sig enkelt och bekvämt från Kalmar över den 6 km långa bron till Öland. Och vips är man i en annan värld. Här är det ingen idé att stressa, vägarna är oftast både smala och slingriga, så slappna av vid ratten och följ omgivningarna. Utanför det karga alvaret som dominerar de inre delarna av ön är det mesta uppodlat. Skog finns framför allt i norr.
Här härskar idyllen men Öland har en dramatisk historia. Borgholms slott hade en oerhörd strategisk betydelse där det övervakade Kalmar sund och all båttrafik som färdades där. Sedan medeltiden stred tyskar, danskar och svenskar om att behärska borgen som förstördes och återuppbyggdes flera gånger, innan den slutligen brann ner. Ett annat ganska imponerande byggnadsverk är Karl X Gustavs mur. På 1600-talet lät kungen bygga denna breda mur tvärs över hela ön för att skydda sina jaktmarker.
Vi börjar utforskandet av Öland i residensstaden Borgholm, en pittoresk liten villastad med låga vackra trähus.
Centrum är otroligt litet och de flesta gatorna stensatta. I mitten hittar vi torget som domineras av en lång låg byggnad som ser ut som ett litet rådhus, men det är en kyrka.
Vi bor lite söder om stan, men på promenadavstånd till den, i en herrgårdsliknande byggnad som lustigt nog heter Drottning Viktorias Vilohem. Vilket det en gång var, en plats att vila upp sig för stressade borgarfruar. Och inte mycket är ändrat i miljön sen dess, det är fortfarande 1800-tal härinne.
Härifrån är det också promenadavstånd till Borgholms slottsruin. Det är en förvånansvärt välbevarad ruin där det är lätt att föreställa sig vilket pampigt slott det en gång var.
Men orostiderna på Öland går längre tillbaka än så, och helt andra typer av försvarsanläggningar är de sk fornborgarna som det finns ett tjugotal av på ön. De byggdes som samlingsplatser i tider av fara ett par hundra år efter Kristi födelse. Vi besökte en av de märkligaste, Ismanstorps fornborg där det förutom den cirkelrunda yttre vallen finns lämningar efter ett stort antal (88 st) husgrunder innanför.
Det är mycket ovanligt, man har jämfört det med hur romerska härläger var organiserade. Ölänningarna var sjöfarare så kanske är det någon som kommit hem från tjänstgöring i den romerska hären.
Liksom på kusten i övrigt finns det små fiskelägen också på Öland, ett vi besökte för en lunch är Kårehamn där Kårehamns Fisk & havskök serverade en smaskig rökt lax med smörslungad potatis.
Ölands sydligaste spets med Otteby fågelstation är som många vet ett mekka för fågelskådare, många flyttfåglar rastar här och många besökare kånkar på stora tubkikare och hoppas få se en sällsynt fågel. Man kan även klättra upp i fyren Långe Jan och få en grym utsikt över omgivningen. Helt nära ligger en jättetrevlig och omåttligt populär restaurang.
Alvaret är ett kapitel för sig. En väldigt speciell stämning infinner sig här, svår att beskriva med ord. Denna platta hed med bara låga buskar är förvånansvärt svår att orientera sig i, men vandringslederna är utmärkta med små stenrösen så att man hittar rätt. Det är en svårslagen naturupplevelse!
Allra sist några bilder från norra Öland. Byrums raukar där vi hittade massor av fossil, fyren Långe Erik och Trollskogen, en lättpromenerad urskog på norra delen av ön. Pippin är en entita.
