I Transsylvanien får man känslan att nästan varenda by har ett eget slott. På väg norrut till den charmiga staden Brasov, Rumäniens sjunde största stad, stannar vi vid det vackra nygotiska slottet Peles strax utanför staden Sinaia. Peles är ett litet nätt sommarslott för landets första kungapar, Carol I och Elisabet, och ligger lite avsides i en bergssluttning. Arkitekturen är tydligt påverkad av tysk alpstil, vilket inte är så konstigt eftersom kungen var tysk adelsman. I trädgården framför slottet trängs statyer i tidstypisk antik stil.
Peles lockar en stadig ström av besökare och kön till slottets entré är lång, så besöket blir kort. När vi hastar tillbaka till vår hyrbil möter vi plötsligt en räv på parkeringsplatsen. Den verkar inte särskilt skygg. När vi kör genom Sinaia, som ser ut som en skidort med mängder av hotell och pensionat, hinner vi skymta de första snötäckta bergstopparna i bergskedjan Karpaterna.
Några mil utanför Brasov ligger det kända slottet Bran, byggt på 1300-talet, som marknadsförs som ”Draculas slott”. Det omges av en gigantisk tingel-tangelmarknad och drar dagligen tusentals besökare från hela världen. Men det är inget annat än falsk marknadsföring, fursten Vlad ”Dracul” Tepes som fått ge namn åt skräckfiguren greve Dracula, och som kallades ”Pålspetsaren”, har aldrig har bott här. Han föddes visserligen i Transsylvanien, men var furste i Valakiet i södra Rumänien. Visserligen lät han bygga ett slott i Transsylvanien på 1400-talet men det är idag en ganska förfallen ruin en bra bit ifrån Bran. Vi kommer att passera den senare på vår resa.
Brasov är en typisk transsylvansk stad där många hus är byggda i alpstil med balkonger i mörkbrunt trä. Här finns en gammal innerstad med ett livaktigt torg omgivet av gator där uteserveringar av alla slag trängs. Här som i många andra rumänska städer är det italienska köket särskilt väl representerat. Själv åt jag en av mitt livs godaste pizzor här på restaurang Artegianale. Lustigt nog träffar vi i Brasov ett gäng killar från Göteborg, de visar sig vara här för att delta i en orienteringstävling.
Den dominerande byggnaden i Brasovs gamla stad är den sk ”svarta katedralen”, som inte alls är svart nu, men kanske var den det förr. En imponerande kyrka, särskilt för de utsmyckningar som stadens borgerskap donerat för att markera sin familjs närvaro. Över sidobänkarna hänger gamla dyrbara mattor över de bås donatorerna sitter. Grindarna till båsen är också målade med änglar och helgon avbildade.
Orgelmusiken i klippet spelas på kyrkans stora orgel.
Det finns några sevärda rester av stadens gamla befästningsverk och de kan lätt nås från torget. Främst är det av en bit av stadsmuren som löper längs en porlande liten bäck, och på andra sidan bäcken finns några vakttorn på en sluttning.
Från Brasov gör vi en utflykt på vägar som ju längre vi kör blir allt sämre, till björnreservatet Libearty i Zarnesti. Här tar man hand om björnar som farit illa efter åratal i fångenskap, något som förr var vanligt i den björnrika trakten. Men den traditionen förbjöds 2005. Flera av djuren här är ohjälpligt traumatiserade efter år av grymhet och vanskötsel i trånga burar, men några har förts hit på grund av att illegal skogsavverkning tvingar ut djuren mot bebodda trakter där de kommer i konflikt med människor. Här i Libearty får björnarna mat och kan ströva fritt i stora hägn. Det är behjärtansvärt men ändå tragiskt, dessa björnar blir aldrig mer fria på riktigt.
Vi var förvånade över att det var så gott om korpar i området. Vi har nog aldrig sett så många korpar som där. Men när vi var med på matning av björnarna förstod vi orsaken. Se videon nedan:
Innan vi far vidare mot den UNESCO-bevarade staden och turistmagneten Sighisoara gör vi en avstickare till Balvanyos resort, ett stort spahotell uppe i bergen norr om Brasov. De flesta besökarna här är rumäner och anläggningen är väldigt populär, nästan för populär tycker man när poolerna är proppfulla och alla vilstolar är upptagna. Men det är fantastiskt, så varierade spaupplevelser har vi nog aldrig upplevt någon annanstans. Här finns en stor pool och sex bubbelpooler varav två utomhus. Och fyra bastuar, där den vedeldade var vår favorit.
Den här delen av landet var tidigare en del av Ungern, och fortfarande bor många ungrare här. Nästan alla i hotellpersonalen är ungrare, fick vi veta, och baren serverade ungerskt öl. Vägskyltarna i trakten är tvåspråkiga, på rumänska och ungerska.
Maten då?
Maten, ja. Det är nog inte för den man besöker Rumänien. Många restauranger serverar vad man kallar ”traditionell mat”, som känns väl rustik, mättsam och smakfattig för oss. Men man har friskt lånat in mattraditioner från grannländer, t ex kan man få (ungersk) gulaschsoppa nästan överallt, men oftast är den tunn och smaklös. Den bästa åt vi i en turistisk lunchkrog vid Peles slott.
Alla äter soppa till lunch här, ofta vattnig grönsaks-eller köttsoppa. Till middag erbjuds man ofta en italiensk meny, även på ”traditionella” restauranger.
I Brasov hittar vi en restaurang med inriktningen ”Farm to table”, alltså med lokala råvaror. De har överraskande många rätter med forell på menyn. Jag chansar på en sallad med rökt forell, och den är himmelsk! V:s lyckokast är en portugisisk Cataplana på Old Lisbon i Sibiu. Men asiatisk mat hittar vi inte någonstans.
Vi blir i alla fall glatt överraskade av de rumänska viner vi testar. Smakrika, mogna och minst lika bra som motsvarande väst- och sydeuropeiska. Och det gäller faktiskt även bubbel!
Nu far vi vidare till Transsylvaniens vildare delar, men också dess mer kulturella. Och så ser vi faktiskt Draculas riktiga slott!
