Egypten, mitt i vintern? Tja, varför inte, temperaturerna är ungefär som svensk vår, turisterna är fåtaliga och landets fantastiska världsarv finns ju där alla årstider. Och nu har också det nya jättemuseet GEM öppnat, med mängder av arkeologiska fynd som aldrig ställts ut tidigare.
Under tio dagar besöker vi Giza, Kairo och Alexandria, vi håller oss alltså till den norra delen av landet. Vi har båda var för sig för länge sedan besökt Luxor och Konungarnas dal och Assuan längre söderut, så det lämnar vi därhän denna gång.
Och vi startar i Giza, där de tre mest ikoniska pyramiderna dominerar horisonten. När V var här för 40 år sedan var området ren sandöken, idag är det belamrat med bostadshus, hotell och breda motorvägar, men det är fortfarande de gamla gravmonumenten som drar blicken till sig. De syns ganska otydligt från taket på vårt hotell, diset från den intensiva trafiken grumlar utsikten. Men det är ändå en härlig syn från takrestaurangen i den svala morgontimman.
Att bo i Giza skulle visa sig vara en felsatsning. Staden är i stort sett ihopväxt med Kairo, men här finns ingen struktur, det är inte färdigbyggt. Många hus är tomma och några butiker eller restauranger ser vi inte till i de närmaste kvarteren. Bara en kiosk ett par hundra meter bort på andra sidan en hårt trafikerad väg utan övergångsställen.
I Egypten har arkeologiska utgrävningar pågått i snart två hundra år, och trots gravplundringar och förskingrade skatter har fynden varit så många att det gamla egyptiska museet nära Tahrirtorget mitt i Kairo snabbt blev för litet. En ny, större och modernare byggnad började planeras för över trettio år sedan, och bygget nära pyramiderna på Gizaplatån kom igång 2005. Det invigdes i november 2025 och tog alltså tjugo år att bygga. Märkligt nog är det exakt lika lång tid som det tog att bygga Cheops pyramid.
Nu står man med GEM, Grand Egyptian Museum, som är världens största museum ägnat åt en enda civilisation. Här finns idag omkring 100 000 föremål utställda, bland annat de kompletta fynden i Tutankhamons grav, bara det över fem tusen delar.
Innanför entrédörrarna står en gigantisk staty av farao Ramses II och välkomnar oss. Som ni kan se har han fått näsan avslagen. Det är ganska vanligt på faraostatyer, gravplundrare trodde att faraons ande fanns kvar i statyn, men försvann ut om man slog sönder näsan.
Muséet är oerhört imponerande, arkitekturen luftig och djärv. Man behöver mycket tid på sig för att ta in allt, minst en hel dag. Det är generöst med information och huvudutställningen är ordnad i tidsföljd där man följer en slingrig bana mellan salarna.
Tutankhamons gravföremål är naturligtvis det stora dragplåstret och har en egen avdelning i muséet. Och här är det trångt, särskilt kring GEMs egen ”Mona Lisa”, den guldmask som täckte den döde unge faraons ansikte.
Men kanske är de mest imponerande föremålen här de fyra förgyllda sarkofager som den unge faraon begravdes i. Den största av dem är stor som ett garage ungefär. Sarkofagerna placerades som ryska dockor inuti varandra och på samma sätt var det med de tre kistorna. Tanken var att många lager skulle skydda den döde längst in.
Tutankhamons grav innehöll mängder av gravgåvor som faraon ansågs behöva för sin färd till dödsriket. Mat, redskap, till och med vagnar och bäddar. Otroliga mängder guld. Denna grav är ju i stort sett den enda som var orörd, plundrare har aldrig hittat den. Om man räknar med att andra faraoners gravar varit lika rikt utrustade måste skatter till astronomiska belopp ha gått förlorade.
Att många gravgåvor. ser ut att vara modeller och leksaker var oväsentligt för egyptierna. De ansåg att modeller har samma krafter som de verkliga tingen.
Men det var inte bara faraoner som blev balsamerade och fick ståtliga kistor och dyrbara föremål i dekorerade gravkammare. Även höga präster och ämbetsmän i samhällets elitskikt lade stora resurser på att försäkra sig om en problemfri resa efter livets slut. Och många av dessa föremål är uppgrävda och utställda på GEM. En mumie finns här också, men annars finns de flesta av dem numera på Museum of Egyptian Civilization inne i Kairo.
Målningar prydde väggarna i de gravkammare där de mest framstående i samhället hade råd att begravas. Bilderna beskrev händelser i den dödes liv men även förhoppningar om ett bra liv i dödsriket. Det var inte bilder någon skulle se utom den döde och gudarna. Hur de kom till visas i den här animationen på GEM:
GEM är omåttligt populärt, vad vi kunde se. Och uppenbarligen inte bara bland turister, de flesta besökarna är egyptier. Det upplevde vi också vid andra historiska attraktioner. Tydligen lever historien och är intressant för dagens inhemska invånare i alla åldrar.
