Hotellet är utmärkt och har både rooftop bar och en hygglig restaurang. Men det ligger lite för långt utanför egentliga centrum, där det finns fler restauranger och butiker. Den del där hotellet ligger är betydligt nyare, med stora helt nybyggda och strandnära bostadsområden. Men allt står inte rätt till, för nästan ingen bor här. De flesta hus är bara tomma skal. Byggda på spekulation före pandemin då turismen skenade i Vietnam. Nu har ingen råd att köpa dem, och de bildar en märklig och dyster spökstad. Vi ser liknande tomma halvt färdigställda byggnader även på annat håll, inte minst i Kambodja, men ingenstans är misslyckandet så storslaget som här i Ha Long Bay.
Vi tar en promenad ner i området och träffar en man som tränar i ett utegym. Han berättar om den sorgliga bakgrunden för oss, men han bor inte här, det skulle han aldrig ha råd med. Han bor i ett höghus inte långt från vårt hotell, med fru och barn.
Till Ha Long åker man för att se den magiska skärgården. Ettusensexhundra öar i sockertoppsform, flera av dem med grottor. De består av kalksten, så regnvatten urholkar dem långsamt.
Turer ut i skärgården arrangeras av en rad rederier och turarrangörer, och en stor mängd båtar snurrar hela tiden runt ibland öarna. Vi har ”tur” och får åka med en ganska lyxig båt där det serveras utmärkt mat och dryck ombord. Vi har också en rolig man som guide, han kallar sig Mr Bean …
Efter en timmes lugn och fin kryssning bland sockertopparna landar vi på ön Bo Hon och kliver in i Sung Sot-grottan, den största i hela Ha Long-arkipelagen. Först går vi igenom två mindre kammare med fantasieggande droppstensformationer, men det är i den tredje kammaren som hakan faller ner. En tiotusen kvadratmeter stor grottsal överträffar allt vi sett tidigare.
Ett annat mer bisarrt utflyktsmål är ön Ti Top, en liten stentumme som sticker upp ur havet. Där finns en liten sandstrand och numera, på grund av de många besökarna, även ett kafé, alltid fullsatt.
Hur ön fick sitt namn är en udda historia. 1962 kom landsfadern Ho Chi Minh hit i sällskap med en rysk kosmonaut, Gherman Titov. Okänd idag, men han var Sovjets andre man i rymden (efter Gagarin). Resan var en propaganda- och vänskapsgest gentemot Sovjetunionen och för att verkligen imponera bytte Ho namn på ön, och döpte den efter kosmonauten till ”Titop”. En stor staty av Titov står idag på stranden.
Ett standardmoment i många utfärder i Ha Longarkipelagen är att man flyttar över till en snabbgående mindre motorbåt för att uppleva fartens tjusning på vattnet. Troligen blir vår rorsman lite för entusiastisk när han svänger fram och tillbaka, för plötsligt dör motorn. Vi ligger och driver närmare och närmare en klippa när en annan båt efter en halvtimme äntligen plockar upp oss.
Innan vi är i hamn tar Mr Bean kontroll över mikrofonen och kör en sanslös karaokeversion av en hyllning till. . .Onkel Ho!
Nu fortsätter vi söderut och hamnar i en liten pittoresk stad med trånga gator och massor av liv och rörelse. Vi får också se ”Vietnams Angkor Vat”.
