Edit Template

teman

upplevelser

öar

Edit Template

Vilka är vi?

Jag som gör den här resebloggen heter Lars Aldman och har tidigare varit journalist på Sveriges Radio och SVT, men är numera glad pensionär. Och ”V” som jag reser med är min älskade hustru och bästa tänkbara ressällskap, Veronica, som också är journalist och fotograf. Vi älskar att resa och se annorlunda miljöer och folk. I flera år har vi nu rest omkring i Asien, Afrika och Latinamerika, och såklart också i Europa. Och vi vill gärna dela med oss av våra erfarenheter och glädjeämnen i dessa upptäcktsfärder.

Ibland hamnar vi i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men ibland också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller Goas sandstränder. Allt ni möter i bloggen är vad vi sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt – varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi – resa rätt ut i den vida världen. Hoppas ni vill följa med!

PS. På aldmangallery.com hittar ni mina bilder från både när och (mest) fjärran. Djur, natur, städer och människor.

Vill ni komma i kontakt med oss? Maila till:

info@resormedv.se

Edit Template

Resor med V

Vietnam

Resor med V

Vietnam

tillbaka

Edit Template

nästa

Hög stämning inför dramatiskt jubileum

Hanoi del 1

Kontrasten mellan det avmätta, artiga Korea och vårt nästa resmål, Vietnam, kunde knappast vara större. Hanoi som är vårt första stopp visar sig vara en hetsig och otålig stad med totalt anarkistisk trafik där den överlägset mest använda fordonsfunktionen är signalhornet.

Man tutar och kör, med trafiken eller mot den. Eller på tvärs. Finns det ljusreglering (inte så vanligt) struntar man i den. Man parkerar överallt och varsomhelst, helst på trottoaren. Att gå i en stad i Vietnam är som att spela roulette med djävulen, man tvingas hela tiden ut i trafiken eftersom trottoaren är belamrad med motorcyklar eller bilar. Konsten var att korsa gatan lugnt och metodiskt. Men den konsten var svår att lära sig…

ÄVEN HUNDAR TRANSPORTERAS PÅ MOTORCYKEL.

DET FÅR ALLTID PLATS LITE MER LAST PÅ MOTORCYKELN.

UTESERVERINGARNAS MÖBLER ÄR SMÅ ÄVEN FÖR UNGDOMAR.

MYCKET AV KÖKETS VERKSAMHETER FÅR SKE UTE PÅ GATAN...

Det vietnamesiska språket passar perfekt för detta rastlösa tempo. Alla ord är enstaviga, innehåller alltså bara en vokal eller högst två ihop. Det skapar korta ord som spottas ut med kulsprutefart. Detta knattrande språk pratas gärna högt, ibland rytande eller skrikande. En guide säger att vietnamesiska och engelska är språk som inte liknar varandra på någon punkt, och därför har vietnameser oerhört svårt att lära sig engelska. Det gäller tyvärr även guider och hotell- och restaurangpersonal. Småprat med taxichaufförer eller folk på gatan är inte helt enkelt.

I huvudstaden Hanoi är det en upptrissad stämning dessa dagar i slutet av april. Firandet av att det är femtio år sedan återföreningsdagen, då USA lämnade Sydvietnam och landet blev enat, närmar sig. Staden är dekorerad av röda fanborgar, banderoller och tusentals små illröda pappersflaggor med den gula stjärnan eller hammaren och skäran på röd bakgrund.

INFÖR JUBILEUMSDAGEN ÄR GATORNA FLAGGPRYDDA.

Vi besöker en stor park med mausoleet där landsfadern Ho Chi Minhs balsamerade kropp ligger i en glaskista. Vi har sällskap av grupper av små barn, militärer och vanliga turister. Vi får lämna ifrån oss kameror och telefoner i en serie checkpoints längs en lång promenad från entrén ner till den granitkub där Onkel Hos balsamerade kropp vilar. När vi kommer in måste vi defilera runt glaskistan i ganska rask takt. Stämningen är tyst och allvarlig, överallt står vakter med vapen.

Fast egentligen ville Ho inte att det skulle bli så här. Hans uttryckliga vilja var att han efter sin död skulle kremeras.

Längs gatan som går längs med parken är hundratals människor samlade, och de flesta är unga kvinnor iklädda ao dai, den vita långa klänning som är Vietnams nationaldräkt. Välsminkade och med uppsatt hår poserar de för en kår av fotografer med stativ och reflexskärmar. En del gör honnör med mausoleet i bakgrunden, många har Vietnams flagga i handen.

I parken där mausoleet ligger finns även byggnader där ”Onkel Ho” har levt och verkat. Vid ett av dem, ”Huset på styltor” går vi uppför en smal trappa när ett gäng uniformerade äldre män är på väg ner. Till min oerhörda förvåning stannar allihop framför mig och en och en ler de vänligt och tar i hand. Sen går de vidare.

Marknaden i gamla staden och kvarteren runtomkring är oerhört livliga, flera av trafikbilderna i början av det här kapitlet är tagna där. Som besökare förvånas man över det enorma utbudet där försäljare efter försäljare säljer exakt samma saker. Kunderna verkar inte vara fler än kanske en per tio försäljare.

Vi besöker även ett gammalt vackert köpmanshus. Och buddhistiska tempel där flaskor, frukter och kakor staplats på varann i konstfärdiga balansakter. Och vi ser var kanonkulan small in i Norra stadsporten 1882 när franska trupper intog Hanoi.

Nu tar vi oss till ett ikoniskt landskap, de sockertoppsformade öarna i skärgården Halong Bay. Och kliver in i den största grotta vi någonsin sett!

Top 5 i Vietnam:

Ho Chi Minh-mausoleet i Hanoi. En upplevelse mer i den bisarra genren. En lång slingrande gång med flera checkpoints leder fram till en stor stenkub där den store landsfaderns kropp ligger balsamerad i en kista bakom glas. Men är det verkligen han? Eller en replika?
Halong Bay. Skärgården med sina ettusensexhundra toppiga öar är verkligen sanslöst vacker. De flesta utfärder hit stannar vid den enorma Sung Sot-grottan och även vid den lilla ön Titop.
Hoi An. En pittoresk liten stad ungefär mitt på Vietnams långa kust. Här är oerhört livligt med mycket trafik, även på de gator i centrum som ska vara fria från motorfordon. Men här finns alla vietnams kök inom gångavstånd, och fler klädaffärer och skrädderier än man kan föreställa sig.
My Son har kallats ”Vietnams Angkor Vat”, ett tempelområde nära Hoi An som härstammar från det gamla Champa-riket. Stora delar av templen förstördes under vietnamkriget, men man har senare restaurerat en hel del av dem.
Cu Chi. I en skog utanför Ho Chi Minh City finns en upplevelsepark byggd kring det tunnelsystem som FNL grävde ut för att kunna gömma sig så nära dåvarande huvudstaden Saigon som möjligt. Här finns förutom tunnlarna även utställningar med fällor, vapen underjordiska ammunitions-fabriker, och annat. Vill man kan man skjuta med automatgevär.

Asien

Afrika

Amerika

Europa

Städer

teman

upplevelser

öar

Vilka är vi?

Asien

Afrika

Amerika

Europa

Städer

teman

upplevelser

öar

Vilka är vi?

Resor med V

Vietnam

Resor med V

Vietnam

Hög stämning inför dramatiskt jubileum

Hanoi del 1

About Cookies