Kökar må ligga lite avsides i Åland men det är en otroligt idyllisk ö som också bär på historiska hemligheter. Här finns en ganska stor bosättning från bronsåldern, och rester av ett franciskanerkloster från 1300-talet. Det är en gåta varför man byggde klostret här ute på en vindpinad ö, men troligen hade det att göra med att en viktig segelled passerade här.
Dagens kyrka på Kökar, St Anna, är byggd nästan precis där klostret stod, och alldeles intill kyrkan har man grävt ut en del av klostrets källare. Den har man med minimala förändringar omvandlat till ett kapell. Och i den lilla kyrkan hänger ett märkligt votivskepp, ett piratskepp med 64 kanoner som sticker ut ur skrovet. Det sägs vara byggt av en en sjöman och föreställer ett turkiskt piratskepp som en gång attackerade det handelsskepp han mönstrat på.
En annan intressant detalj i kyrkan är en bastant dopfunt som sägs ha funnits i det tidigare klostret och varit inmurad i en vägg.
Gravstenarna på den lilla kyrkogården intill St Annas kyrka har nästan enbart svenskklingande namn. Och än idag är det överväldigande flertalet ålänningar svensktalande.
När vi var i Mariehamn blev vi uppmärksammade på en Kökar-bo som åstadkommit bedriften att vinna ”senaps-VM” i USA, ett mästerskap vi måste erkänna att vi aldrig tidigare hört talas om. Men väl på Kökar sökte vi upp Olle, världsmästaren själv. Och han hade en helt fantastisk historia att berätta.
Olle hade varit inköpare på Coop, men sökte en nystart i livet och flyttade från Sollentuna till Kökar med sin familj. Väl där drabbades han av rastlöshet, så hans förstående fru Anette anmälde honom till en kurs i att laga senap. När han kom hem började han mixtra med ingredienserna hemma i köket, och åstadkom en senap som hans vänner och grannar fick provsmaka och gillade skarpt.
Olles dotter hade flyttat till USA och hade fått reda på att i Wisconsin anordnades årligen ett världsmästerskap i senap. Hon övertalade Olle att skicka in en burk, och tro det eller ej, men han vann sin klass, ”sötstark senap”!
Idag tillverkar Olle tre olika sorters senap och dessutom en mäkta populär kolasås. Han har en liten fabrikslokal och exporterar sina produkter till allt mer avlägsna länder. I Stockholm kan man hitta dem i bland annat Östermalmshallen.
Vi återvänder till Fasta Åland och Mariehamn, och kör en sväng för att utforska två av ögruppens mer krigiska sevärdheter. Båda är försvarsanläggningar och båda är ruiner, men Kastelholm som är den äldsta är ändå i förvånansvärt gott skick. Det är en borg från 1300-talet som flera gånger hamnade i storpolitiken, med erövringar och erövringsförsök.
Här utbröt stridigheter under Engelbrektsupproret på 1400-talet, och här härjade danska trupper på 1500-talet. Gustav Vasa intog slottet, lät bygga om det och bodde här något år. Vilket även hans son. Erik den fjortonde gjorde, men då som sin bror Johans fånge.
Några kilometer österut från Kastelholm ligger Bomarsund, en smal passage som ansågs så strategiskt viktig att Ryssland, som ägde Åland från 1809, byggde en gigantisk fästning här. Det skulle bli rysslands spjutspets in i Östersjön, och byggdes för att inhysa 5 000 man.
Men 1854 rasade Krimkriget och brittiska och franska stridskrafter attackerade Ryssland varhelst de kom åt. Bomarsund anfölls med all kraft från sjön och på land och efter bara tre dagar erövrades borgen. Segrarna sprängde alla byggnader i luften, och mycket av det som stod kvar blev byggmaterial på annat håll, bland annat i Alexanderteatern i Helsingfors.
Idag finns ett modernt museum i Bomarsund och man kan själv vandra runt i resterna av fortet.
På hemväg från Bomarsund stannar vi till vid en byggnad som verkligen ”sticker ut”. Vid det tvärbranta Färjsundet går vägen in i en tunnel, och ovanpå tunneln hittar vi ”Uffe på berget”, ett café med hänförande utsikt över sundet. Och vill man ha ännu bättre utsikt klättrar man upp i utsiktstornet. Därifrån ser man allt som Åland är gjort av, skogar, ängar, klippor och hav.
Till slut några osorterade bilder från Åland:
