Edit Template
Edit Template

Vilka är vi?

Jag som gör den här resebloggen heter Lars Aldman och har tidigare varit journalist på Sveriges Radio och SVT, men är numera glad pensionär. Och ”V” som jag reser med är min älskade hustru och bästa tänkbara ressällskap, Veronica, som också är journalist och fotograf. Vi älskar att resa och se annorlunda miljöer och folk. I flera år har vi nu rest omkring i Asien, Afrika och Latinamerika, och såklart också i Europa. Och vi vill gärna dela med oss av våra erfarenheter och glädjeämnen i dessa upptäcktsfärder.

Ibland hamnar vi i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men ibland också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller Goas sandstränder. Allt ni möter i bloggen är vad vi sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt – varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi – resa rätt ut i den vida världen. Hoppas ni vill följa med!

PS. På aldmangallery.com hittar ni mina bilder från både när och (mest) fjärran. Djur, natur, städer och människor.

Vill ni komma i kontakt med oss? Maila till:

info@resormedv.se

Edit Template

Fler resultat…

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Search in pages

Resor med V

Ecuador

Resor med V

Ecuador

Edit Template
Edit Template

Hos Quitos store konstnär

Quito del 2

Vi går en runda genom Quito, en stad som är oerhört vacker och har lite samma koloniala arkitektur som Havanna, fast betydligt bättre bevarad. Här finns mängder av ståtliga kyrkor och officiella byggnader. Och det är rejält backigt, hela stan ligger på kullar och bergssluttningar.

Men Quito är också en delvis osäker stad och under promenaden blir vi tillfrågade av en vänlig turistpolis om vart vi tänker gå. ”Ni kan gå ett kvarter till åt det hållet, sen bör ni ta av till vänster, längre bort är det inte säkert att gå.” Jaha. Och varför är inte polisen där då, tänker man. Och tar av till vänster.

Här några bilder från den vackra staden Quito. 

Nästa dag vigs åt kultur och historia. Först tar vi oss till Capilla del Hombre, ett museum tillägnat Oswaldo Guayasamin, kanske Sydamerikas viktigaste konstnär och en oerhört framgångsrik sådan i sin tid mellan 1940-och 90-tal. En fascinerande man som lyckades i de flesta genrer och trender, som trodde på socialism och humanism och var vän med såväl Fidel Castro som USA-liberaler.

MÄNSKLIGHETENS KATEDRAL
INUTI KATEDRALEN

Guayasamins uppenbara förtröstan i att krigens och utsugningens grymheter kan vändas till solidaritet och kärlek klingar lite vemodigt idag när samma dödens krafter som ”alla” på den tiden var överens om att de aldrig skulle få spelrum igen idag barockt nog får ökat stöd igen. Världen över.

Guayasmins hem, en oerhört spatiös och vacker villa är idag ett museum med verk av hans samtida inspiratörer, bl a Chagall. Hans sovrum är speciellt magnifik med en hel del rätt så pornografisk konst. Här finns t ex en samling antika indianska statyetter i explicita samlagsställningar, några rena gruppsexavbildningar. Men dem får man inte fotografera.

Därefter tar vi en taxi ner till Nationalmuseum, en spritt språngande modern hall med en tematik som är fullständigt obegriplig, men som mångfacetterat belyser kolonialismens historia i Ecuador. Däremot syns här inte ett ord om dagens politiska problem.

Sista natten byter vi hotell till ett betydligt lyxigare några kvarter bort och där hittar vi också middagsrestaurangen. En alltigenom angenäm historia, om det inte hade varit för den högljudde och envise gitarrspelaren med halshållare för en panflöjt. Vi får oss till livs Beatles, ABBA och några popdängor till. Och så förstås El Condor Pasa som vi hört till huvudvärksleda redan i Peru. Den är inte bättre här.