Resor med V

Peru & Ecuador

Hos Quitos store konstnär

Quito del 2

Sen går vi en runda genom stan som är oerhört vacker och har samma koloniala arkitektur som i Havanna, fast betydligt bättre bevarad. Här finns mängder av ståtliga kyrkor och officiella byggnader. Och det är rejält backigt, hela stan ligger på kullar och bergssluttningar. 

Men Quito är också en delvis osäker stad och under promenaden blir vi tillfrågade av en vänlig turistpolis om vart vi tänker gå. “Ni kan gå ett kvarter till åt det hållet, sen bör ni ta av till vänster, längre bort är det inte säkert att gå.” Jaha. Och varför är inte polisen där då, tänker man. Och tar av till vänster.

Här några bilder från den vackra staden Quito. 

Nästa dag vigs åt kultur och historia. Först tar vi oss till Capilla del Hombre, ett museum tillägnat Oswaldo Guayasamin, kanske Sydamerikas viktigaste konstnär och en oerhört framgångsrik sådan i sin tid mellan 40-och 90-tal. En fascinerande man som lyckades i de flesta genrer och trender, som trodde på socialism och humanism och var vän med såväl Fidel Castro som USA-liberaler. 

MÄNSKLIGHETENS KATEDRAL
INUTI KATEDRALEN

Guayasamins uppenbara förtröstan i att krigens och utsugningens grymheter kan vändas till solidaritet och kärlek klingar lite vemodigt idag när samma dödens krafter som “alla” på den tiden var överens om att de aldrig skulle få spelrum igen idag barockt nog får ökat stöd igen. Världen över.

Guayasmins hem, en oerhört spatiös och vacker villa är idag ett museum med verk av hans samtida inspiratörer, bl a Chagall. Hans sovrum är speciellt magnifik med en hel del rätt så pornografisk konst. Här finns t ex en samling antika indianska statyetter i explicita samlagsställningar, några rena gruppsexavbildningar. Men dem får man inte fotografera.

Därefter tar vi en taxi ner till Nationalmuseum, en spritt språngande modern hall med en tematik som är fullständigt obegriplig, men som på många sätt belyser kolonialismens historia i Ecuador. Däremot syns här inte ett ord om dagens politiska problem.

Nu har vi bytt hotell till ett betydligt lyxigare några kvarter bort och där hittar vi också middagsrestaurangen. En alltigenom angenäm historia, om det inte hade varit för den högljudde och envise gitarrspelaren med halshållare för en panflöjt. Vi får oss till livs Beatles, ABBA och några popdängor till. Och så förstås El Condor Pasa som vi hört till huvudvärksleda redan i Peru. Den är inte bättre här.

Lämna en kommentar