Resor med V

Peru & Ecuador

Indianby och grillade larver

La Selva del 2

La Selva visar sig vara på något sätt ganska norskt i sin estetik, rummen är väldigt snygga men spartanska. Inget kylskåp. Ingen AC heller, men gör inte så mycket eftersom de dörrar som vetter ut mot balkongen inte har glas, bara myggnät. Så det blåser rätt igenom 

Dagarna är inrutade enligt ett fast mönster. Väckning kl halv sex varje morgon, frukost prick sex 6, och halv sju samlas gruppen för en vandring, kanottur, fågelskådning, nattvandring eller besök i en indianby. En aktivitet på förmiddagen, en på eftermiddag/tidig kväll.  

Vi börjar redan vid ankomsten med en kvällshajk i djungeln. Vi ser inte mycket, bara några insekter. Men jag hittar en orm vilket blir snackisen under den utfärden. 

DET SER UT SOM EN VANDRANDE PINNE, MEN ÄR EN BÖNSYRSA
CIKADA

Nästa morgon drar vi ut på den stora floden Napo igen och far några kilometer uppströms till ett settlement för Kitchwa-indianer. Det är mest kvinnor där, männen jobbar på oljeriggarna eller på Lodgen som guider, bärare, kanotförare osv.

Kvinnorna visar oss runt i byn och säljer sitt hantverk. Vi blir också bjudna på dryck och mat. Först en kopp varmt örtte som smakar bark och jord. Sen dricker vi chica, en vitsimmig dryck av riven yuca, som är samma sak som kassava, blandad med vatten. Den smakar strävt. Vid fest gör man stora mängder av denna vätska och fermenterar den med sötpotatis så att den får en inte obetydlig alkoholstyrka. När det är dags att dricka utförs denna dans:

Byn har en liten skola, påvert utrustad och där lärartjänsterna nyss skurits ner från fyra till två. Tack vare hjälp från en grupp amerikanska studenter har man kunnat inrätta ett litet enkelt datorrum, men eftersom det inte finns ström framdragen till byn kör man datorerna på ström från solpaneler. Berta visar oss sen sitt främsta jaktvapen, blåsröret. Vi får pröva på att skjuta pilar med det. 

SKOLANS DATASAL
HUS I KITCHWA-BYN
BERTHA DEMONSTRERAR BLÅSRÖRSTEKNIKEN
CURARE. PILGIFT.

Och sen bjuds det på lite indianmat på en träplatta . En bit grillad fisk, en bit yuca, en slags sallad av okänt ursprung och så plattans clou, en grillad fet larv som indianerna hämtar i palmerna i skogen och grillar på spett. Så här ser larverna ut på marknaden i Coca:

Jag testar och smakar på en larv och konstaterar att den smakar alldeles förträffligt, lite som kräftkött faktiskt.

Vi är hemma till lunch, och en egenhet här som definitivt inte är norsk är att lunchen är tre-rätters… Och vi som trodde att vi skulle tappa några kilo på den här resan. Den hypotesen får vi revidera!

Jag som gör den här resebloggen heter Lars Aldman och jag har tidigare jobbat som journalist mm på SR och SVT. Och "V" som jag reser med är min älskade hustru Veronica, journalist och fotograf.

Vår favoritsysselsättning är att resa runt i världen och se andra kulturer och samhällen. I flera år har vi äventyrat i Asien, Afrika och Latinamerika, och även naturligtvis i Europa. Och vi vill gärna dela med oss av våra erfarenheter och glädjeämnen, och hoppas att ni vill följa med oss!

PS. På sajten aldmangallery.com hittar ni mina bilder från både när och (mest) fjärran. Djur, natur, samhällen och människor.
Resebloggar finns det gott om men vi har en lite annan tanke med våra berättelser. Vi vill främst beskriva våra upplevelser av udda platser, människorna vi möter och miljöer som är rätt annorlunda mot vad vi möter hemma.

Därför hamnar vi ibland i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller sandstränderna i Goa. Allt sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt - varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi - resa rätt ut i den vida världen.