Resor med V

Peru & Ecuador

Hotet mot den levande djungeln

Quito del 1

Vi flög frĂ„n Santa Cruz till Guayaquil pĂ„ fastlandet utan missöden men hade missat att planet sedan fortsatte till Quito. SĂ„ vi hade bokat ett annat, senare plan för samma resa och den flighten var naturligtvis kraftigt försenad. Vi fick vĂ€nta. Och vĂ€nta.  I sammanlagt sex timmar satt vi och vĂ€ntade pĂ„ flygplatsen. Den Ă€r visserligen ren och snygg men dĂ€r finns inte mycket att göra. Annat Ă€n att  vĂ€nta. Och vĂ€nta…

Vi kom i alla fall fram till Quito men dÄ var klockan var nÀra tio pÄ kvÀllen. Det hotell vi hade valt var rÀtt spektakulÀrt. La Porta de Cantuna var en gÄng ett nunnekloster men hade nu blivit utspökat till nÄn slags kuliss förestÀllande ett sekelskifteshotell som imploderat. Gamla prylar av alla slag överallt, mortlar, skrivmaskiner, vad som helst, och en djungel av gröna vÀxter kring pösiga gamla soffor som ingen nÄnsin satt i. 

VĂ„rt rum gick inte att lĂ„sa för nyckeln ”var borta”. Men det gjorde inget för personalen bröt sig in med hjĂ€lp av ett plastkort i dörrspringan(!). Rummet var iskallt och det fanns ingen uppvĂ€rmning. Det hade inga fönster ut mot gatan, men ett som vette in mot en tvĂ€ttstuga och ett annat mot korridoren utanför. Frukosten intogs i nĂ„got som nog tidigare varit ett garage, med de stora portarna vidöppna. Vi drack kaffe och Ă„t Ă€ggröra och satt med tröjor och tĂ€ckjackor pĂ„. 

Men vi bodde vÀldigt centralt i Centro Histórico, alltsÄ Gamla stan, runt hörnet frÄn Plaza San Fransisco. Och dÀr pÄ torget trÀffade vi Veronica, jurist och förkÀmpe för urbefolkningens rÀttigheter. Historierna hon berÀttade var mestadels om förfÀrlig behandling av ursprungsbefolkningen, hur de frÄnlurats sina livsmöjligheter och hur deras livsutrymmen stÀndigt kringskurits. Men ocksÄ hur detta lett till ökade spÀnningar mellan olika grupper inom indianbefolkningen, mellan de olika stammarna. Det har till och med förekommit massakrer dÀr hela klaner mördats. Se henne berÀtta hÀr:

De flesta indianfolken har övergett sina urfolksliv med blĂ„srör och spjut och mer eller mindre inlemmats i det ecuadorianska samhĂ€llet. De kallas hĂ€r ”kontaktade”. Och det skedde med hjĂ€lp av kyrkan i samband med att naturtillgĂ„ngar upptĂ€cktes i de djungler dĂ€r de levde. För att kunna exploatera naturtillgĂ„ngarna, t ex gummi, guld och silver mĂ„ste infödingarna bort. Och dĂ€r kom missionen vĂ€l till pass. MissionĂ€rerna upprĂ€ttade skolor i indianomrĂ„dena och runt skolorna skapade man nya samhĂ€llen dit befolkningen flyttades. Rötterna till traditioner och kultur kapades. 

LITEN KETCHWA-INDIAN

Denna nykolonisering pÄgÄr fortfarande och har accelererats i takt med att nya naturtillgÄngar hittats. Och nu gÀller det framför allt oljan. Oljefyndigheterna hÀr upptÀcktes redan pÄ 1940-talet men först 30-40 Är senare bestÀmde sig den ecuadorianska staten för att bli en storspelare pÄ oljemarknaden. Man satsade stora resurser pÄ infrastruktur för oljeindustrin och vÀlkomnade Texaco, Shell och andra oljejÀttar att komma och pumpa. 

Det fanns bara nÄgra hakar. Den mesta oljan fanns i indianernas land och dessutom inom de nationalparker i Amazonas som skapats för att bevara naturen. Och investeringarna skapade en skuldfÀlla som den ecuadorianska staten fastnade rejÀlt i.

TANKBILARNA FRAKTAS PÅ PRÅMAR
RAFFINADERI I DJUNGELN

Under tryck frĂ„n det internationella samfundet skapade man sĂ„ smĂ„ningom landomrĂ„den dĂ€r indiangrupperna garanterades boplats, och till och med Ă€ganderĂ€tt till marken. Men smarta som lagstiftarna var lĂ€mnade de en bakdörr öppen. ÄganderĂ€tten gĂ€llde bara sjĂ€lva markytan, för allt som fanns under den (lĂ€s olja och mineraler) gĂ€llde att 1) Ă€garna inte fick stoppa exploatering av dessa resurser och 2) att denna exploatering inte fick ge nĂ„gra inkomster Ă„t indiansamhĂ€llena. 

Grupper som företrÀder urbefolkningen har genom Ären kÀmpat en modig med sÀllan framgÄngsrik kamp för att fÄ rÀttvisa. Den mest berömda striden Àr fallet med de stora mÀngder avfall frÄn oljeutvinningen som Texaco lÀmnat efter sig i de norra delarna av landet. Bolaget drevs till rÀttegÄng och förlorade och dömdes att betala dryga böter för nedskrÀpningen och de skador den Äsamkade. Men domen har aldrig vunnit laga kraft och det Àr uppenbart att oviljan att stöta sig med oljejÀttarna Àr den starkaste kraften i den ecuadorianska statens strategi. 

HÄR I RESERVATET BORRAR MAN EFTER OLJA IDAG...
...OCH HÄR...

Nu gör man frÄn aktivisternas sida allt för att förmÄ en domstol i USA att ta upp fallet med Texaco och avfallet, möjligheterna att fÄ en verklig fÀllande dom dÀr anses betydligt större Àn i det korrupta Ecuadorianska rÀttssystemet. Man misslyckades med detta i första omgÄngen men kÀmpar vidare pÄ det spÄret.

LĂ€mna en kommentar