Här hamnar vi på ett hotell som ser ut som ett slags psykedeliskt kråkslott målat i gult, grönt och blått och med vindlande trappor och gångar mellan de många våningsplanen. Värdinnan är barsk och virrig och hennes man är snäll och ännu mer virrig. Det tar dem 20 minuter att förklara alla hotellregler, receptionen är öppen mellan då och då, poolen får användas mellan då och då, efter kl 17 måste man gå in genom en annan dörr och först trycka på ringklockan och sen öppna med nyckel. Vi nickar och glömmer allt omedelbart eftersom vi strax ska gå ut och äta, sen gå i säng och åka igen tidigt nästa morgon.
Bara några kvarter bort hittar vi en kalasrestaurang där vi dricker bubbel och smaskar på svärdfisk och tonfisk. Matlycka.
Och såklart, när vi vaknar då lyser solen igen. Inget bra hej-då-väder alls. Men nu två tredjedelar in på resan väntar en helt ny fas som vi faktiskt vet ganska lite om. Än.