Resor med V

Indonesien & Singapore

På det hala i orangutangskogen

Bukit Lawang

Från Bukittinggi tar vi oss upp till Sumatras nordöstra del, där det fortfarande finns vidsträckt vildmark och en stor nationalpark med en population av orangutanger. Dessa fridfulla djur var en gång vanliga i hela Indonesien, men skogsskövling, främst för att skapa stora oljepalmsplantager har förstört det mesta av orangutangernas livsmiljöer i landet.

Men i Bukit Lawang, en liten by längs en skummande flod går man över en skranglig bro och följer en stig och är snart inne i orangutangernas skog. Det är omhändertagna, rehabiliterade djur som finns här, så de är inte direkt rädda för människor. Men det är ändå fantastiskt att få se dem i vildmarkens frihet. Här finns också en egendomlig babianliknande makak med knorr på svansen, den kallas svinmakak och ser alltid lite förvirrad ut.

Vi går med våra två guider allt djupare in i djungeln, vi går och går i nära fyra timmar innan vi slår oss ner och lunchen packas upp. Då har vi sett flera orangutanghonor med små livliga och nyfikna ungar, som rusar upp och nedför trädstammar för att kika på oss. Och vi har sett några stadiga hannar, ofta ganska orörliga, som betraktar oss med en min som uttrycker både överlägsenhet och beklagande. Vi kan ju inte ens klättra i träd. Orangutanger däremot går nästan aldrig ner på marken, det är därför de inte kan leva i oljepalmsplantagerna.

Här är en film med en busig babianunge. Och efter den följer ett bildspel med bilder på de orangutanger vi såg. Håll med om att det är väldigt själfulla djur!

Sen går vi i tre timmar till och är nära svimningsgränsen när vi dimper ner i baslägret där vi ska sova med bara en tältduk mellan oss och djungeln. Är det meningen.

Men ödet vill annat, när vi släntrar iväg mot ett litet vattenfall för att tvätta av oss svett och damm hör jag ett vrål bakom mig. V har halkat på en lerig strandslänt, ramlat baklänges och tagit hela stöten i fallet  med en hand som nu ser skrämmande krokig ut. Hon är blek av smärta.

Det har börjat regna, och skymningen faller. Guiderna som först rekommenderat massage börjar fatta allvaret i situationen. Och vi fattar deras dilemma – om en turist råkar illa ut under deras pass blir dom kanske avskedade. Men vi måste till sjukhus, och det närmaste finns i Medan, en stor stad några mil österut.

Vi lämnar hastigt baslägret på samma sätt som vi skulle ha gjort nästa dag – via rafting på floden. Medan regnet ökar till tropiskt skyfall och det snabbt fallande mörkret slits sönder av blixtar till höger och vänster far vi nedför den forsande floden sittande i ihopbundna gummiringar. Vi har så lite som möjligt på oss – vattnet sköljer över en både under- och ovanifrån.