Edit Template
Edit Template

Vilka är vi?

Jag som gör den här resebloggen heter Lars Aldman och har tidigare varit journalist på Sveriges Radio och SVT, men är numera glad pensionär. Och ”V” som jag reser med är min älskade hustru och bästa tänkbara ressällskap, Veronica, som också är journalist och fotograf. Vi älskar att resa och se annorlunda miljöer och folk. I flera år har vi nu rest omkring i Asien, Afrika och Latinamerika, och såklart också i Europa. Och vi vill gärna dela med oss av våra erfarenheter och glädjeämnen i dessa upptäcktsfärder.

Ibland hamnar vi i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men ibland också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller Goas sandstränder. Allt ni möter i bloggen är vad vi sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt – varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi – resa rätt ut i den vida världen. Hoppas ni vill följa med!

PS. På aldmangallery.com hittar ni mina bilder från både när och (mest) fjärran. Djur, natur, städer och människor.

Vill ni komma i kontakt med oss? Maila till:

info@resormedv.se

Edit Template

Fler resultat…

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Search in pages

Resor med V

Ecuador

Resor med V

Ecuador

Edit Template
Edit Template

In i djungelns hjärta

La Selva del 1

I MOTORKANOT MEN FLYTVÄST PÅ

Alla dessa fruktansvärt tidiga mornar, de tycks inträffa minst en gång per resa. Och nu inträffar en till då vi körs till flygplatsen för vidare färd ut till djungeln. Det börjar bra, minibussen är på plats exakt på tid. Men sen spårar det ur rejält. Vi ska hämta folk på två andra ställen och chauffören verkar inte ha den blekaste aning om var dessa är. Vi far kors och tvärs genom stan, hamnar i återvändsgränder, vänder med millimetermarginaler, stannar, chauffören försöker hitta nån som är vaken får att fråga om vägen, kör iväg, hittar ändå inte. Och så fortsätter det.

Till slut blir vi övertygade om att vi kommer att missa planet. Men nu har chauffören tydligen råkat hamna i närheten av flygplatsen och vips är vi framme. Vi rusar genom incheckning och avgångshall för ett kort flygskutt rätt ut i skogen och landar i vilda-västernstaden Coca. En oljegrävarstad med barer och prostitution och droger. Men vi går bara ner till kajen för att hoppa på den långsmala motorkanot som ska ta oss nedför floden Rio Napa till La Selva Jungle Lodge & Spa.

MARKNAD I COCA

Vi surrar i sicksack nedför den breda grumliga floden för att undvika sandbankar som spärrar vägen. Snabbt försvinner staden bakom oss och nu är det klassisk grön jungel på båda sidor, bara avbruten av ensligt liggande hus och oljehamnar. Vi möter pråmar med tankbilar och lastbilar och snabbgående passagerarbåtar. Smala och långa kanoter med utombordare fraktar lokalbefolkningen. Vi tufffar på ganska makligt och hinner se mer.

Två timmar senare stiger vi iland, men bara för båtbyte. En kort promenad leder till en liten å med en brygga och ännu en långsmal kanot. Men utan motor, här är det bara paddling med starka armar som gäller. Vi glider skönt fram genom den häftiga vegetationen med mangrove, palmer, och hundra andra växter som vi inte har några namn på.

Så vidgas synfältet och vi är ute på en liten sjö där vi ser La Selvas vasstak på andra sidan. Sköldpaddor som solar på lågt hängande grenar ploppar ner i vattnet när vi glider förbi. Allt är stillhet och lycka.

La Selva grundades på 80-talet av en man med ett tyskklingande namn. Det sägs att han letade efter den perfekta platsen i flera år. Här fann han den och byggde anläggningen. Och drev den tills han tröttnade eller dog, hans öde är oklart. Men en norsk skeppsredare och entreprenör trädde in och tog över. Och utvecklade och moderniserade La Selva.

Nu finns här bryggor där folk fiskar pirayor och man kan låna kanoter, ett lusthus på vattnet där man gör Yogaövningar och ett gäng byggnader i Bambuhydda-stil. En stor central byggnad med restaurang och några rum och ett område med cabanas och personalbostäder. Massage erbjuds i ett hus bortom en liten skogsdunge där motorvägar för bladskärarmyror korsar stigen. På morgonen drar myrorna ut på skördejobb, resten av dagen går trafiken oupphörligt med bladbitar åt ena hållet och tomhänta myror åt det andra. Inte ens mörkrets inbrott stoppar trafiken.