Edit Template

Vilka är vi?

Jag som gör den här resebloggen heter Lars Aldman och har tidigare varit journalist på Sveriges Radio och SVT, men är numera glad pensionär. Och ”V” som jag reser med är min älskade hustru och bästa tänkbara ressällskap, Veronica, som också är journalist och fotograf. Vi älskar att resa och se annorlunda miljöer och folk. I flera år har vi nu rest omkring i Asien, Afrika och Latinamerika, och såklart också i Europa. Och vi vill gärna dela med oss av våra erfarenheter och glädjeämnen i dessa upptäcktsfärder.

Ibland hamnar vi i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men ibland också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller Goas sandstränder. Allt ni möter i bloggen är vad vi sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt – varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi – resa rätt ut i den vida världen. Hoppas ni vill följa med!

PS. På aldmangallery.com hittar ni mina bilder från både när och (mest) fjärran. Djur, natur, städer och människor.

Vill ni komma i kontakt med oss? Maila till:

info@resormedv.se

Edit Template

Resor med V

Israel

Resor med V

Israel

tillbaka

Edit Template

nästa

Stans godaste hummus

Jerusalem del 3

Sydväst om Gamla Staden finns ruinerna efter Davids Stad, egentligen en Kananeisk bosättning som bibelns Kung David erövrade för 3 000 år sedan. Här finns förutom ett museum över staden flera smala tunnlar som hörde till de ursprungliga bosättningens försvar och som man nu kan gå ner i. Vi väljer den torraste tunneln och efter ett par hundra meter kommer vi ut vid en sluttning ovanför Kidrons dal. Där står ett olivträd som ser minst tusen år gammalt ut. På andra sidan dalen ligger husen så tätt att de framstår som en enda trasslig byggnad.

På hemväg från Davids stad hamnar vi plötsligt i en ström av ortodoxa män med hattar och skruvlockar, de kommer i bussar och rinner som vatten över gatan och bort till Oljeberget på andra sidan.

Det är en religiös högtid som firas på en stor uppbyggd plattform där svartklädda män hela tiden kommer och går. De rör sig med snabba energiska kliv, som om de hade väldigt bråttom. Men det har de ju inte, ortodoxa judiska män arbetar inte, de ägnar hela sin tid åt religiösa texter.

De ortodoxa kvinnorna får inte följa med, de sitter kvar på västra sidan om dalen och reciterar religiösa texter medan de vaggar fram och tillbaka.

Vi bor alltså i den palestinska delen av Jerusalem och en anledning till det är att det är en betydligt mer livaktig del av stan. De judiska kvarter vi sett har varit otroligt tysta och tråkiga, i de palestinska kvarteren är det altid liv och rörelse. Och när vi sitter på vår veranda och vilar våra ömma fötter bryter en total kakafoni loss när bönetimmen börjar. Vi kan höra utrop från minst fem minareter, förmodligen fler.

Och apropå mat – ett måste i Jerusalem är att besöka matmarknaden Mahane Yehuda Market. Här dignar stånden av grönsaker, oliver, nötter, kryddor, kött och fisk. Och här utkämpas röstbataljer mellan stånden…

Vid ett litet torg i närheten hittar man också Azura, en lunchkrog som påstås servera Jerusalems godaste hummus. Vi kan inte garantera att det är så, men makalöst god var den när vi testade. Vi frågar om receptet men Moshe som driver stället skakar bara på huvudet.
– Här jobbar vi med smaklökarna och ögonen, säger han.