Resor med V

Peru & Ecuador

En vanlig dag i djungeln

La Selva del 3

Nu gäller det aporna i La Selva. Vi har alltid en soft spot för våra förfäder. Här finns 4-5 arter och vi ser de flesta av dem. De gulligaste hittar vi faktiskt alldeles vid hotellet, en familj vitsvansad titi.

Vitsvansad titi är ungefär en halvmeter lång om man bortser från svansen. De är grå på ryggen men vackert roströda på bröstet och med ett vitt streck i pannan. Vi ser dem ett par gånger, alltid två föräldrar och en unge.

En annan apa vi ser är röd vrålapa, lite mindre än den vanliga vrålapan och väldigt skygg. Vi ser den bara på långt håll som en klump uppe i något träd.

Vi ser också den pyttelilla dvärgsilkesapan som skuttar som en råtta uppför trädstammarna. Och högt uppe i bladverket en ullapa. Och det är det största däggdjur vi möter i djungeln.

DVÄRGSILKESAPA
ULLAPA

Antalet olika fåglar vi ser är oöverskådligt, namnen omöjliga att minnas. Men några har jag sett på TV. Hoatzin som i Sverige också kallas zigenarfågel finns vid åmynningen. Det är stora, färggranna, flaxiga och högljudda fåglar som sitter i strandnära träd. Vi ser också en stor kungsfiskare, den största som finns enligt vår guide Julio, och en hackspett med punkfrisyr. Små tukaner med långa näbbar och majestätiskt svävande svartgamar. Fast de har vi ju sett till leda i Peru.

HOATZI
KUNGSFISKARE

Och utanför vår balkong en dag när det regnar, fylls ett litet träd av halvstora svarta fåglar som putsar bort vatten från fjädrarna och verkar vilja sitta tätt ihop för att värma varandra. När regnet upphör sticker alla åt olika håll.

ANI HETER ARTEN, EN SLÄKTING TILL VÅR GÖK.

Det är sista dagen i La Selva. Vi gör en sista eftermiddags/kvällspaddling runt sjön och en bit in i ån. Och nu händer det saker. Vi hör på långt avstånd men starkt som om det kom från alla håll, ett ihåligt ljud som först låter som en stark vind genom trädkronor. Så småningom påminner det mera om ett ödesmättat hoande som av osaliga andar i underjorden. Det är vrålaporna som drar igång kvällskören. 

När mörkret nästan är totalt ser vi också glimmande reflexer i ficklampornas sökarljus som spelar över strandkantens gräs och grenar. Japp, den här gången är det en kajman som lurar i vassen. Vi glider närmare långsamt och tyst och trots att kamerorna klickar ligger kajmanen still tills den plötsligt och ljudlöst försvinner.

KAJMAN
PIRAYA

ROFYLLD DJUNGELPADDLING

Det är svårslaget att kunna bo så här mitt i djungeln med fåglar och apor som närmsta grannar och kajmaner och pirayor i sjön. Vi saknar redan allt detta när vi härnäst begår vad vi misstänker är den kanske farligaste delen av vår långa resa. 

DJUNGELNATT

Lämna en kommentar