Sydamerika: Cusco del 2

Dagen därpå går vi upp alldeles för tidigt. Men vi gör det för att vara med om årets största högtid i Cusco. Eftersom vi är på södra halvklotet infaller vintersolståndet den 21 juni då vi har sommarsolståndet. Och vintersolståndet var för Inkas Inti Raymi, den religiösa högtid då man hälsade solen välkommen tillbaka.

Och vad har det med denna dag att göra, den 24 juni? Jo här kommer det fiffiga i kråksången. 24 juni hölls tidigare en katolsk helgonhögtid i Peru. Men redan på 1940-talet bestämde borgmästaren i Cusco att Inkas gamla solhälsning skulle återinföras som manifest för den nyvaknade stolthet över sitt ursprung som spanjorerna i århundraden hade förvägrat folket. Så borgmästaren gjorde som conquistadorerna hade gjort, snodde den 24 juni för att fira Cuscos födelsedag med en pånyttfödd Inka-högtid.

”Ett spänt lugn återvänder”

Idag är det nästan ingen i Cusco som bryr sig om det där katolska helgonet. Men hela byn är på fötter för att se den påkostade show som staden bjuder på. Det börjar på Korikancha, platsen för inkas stoltempel som nu är en stor men ojämn grämatta i närheten av centrum med enstaka stenar liksom slumpvis utplacerade.

Vi är där två timmar innan det börjar för att få en bra plats. När det börjar närma sig starten är det smockfullt bakom oss och det uppstår bråk om de få plastpallar som fortfarande är lediga. Polis strömmar till för att skilja de stridande åt. Ett spänt lugn återvänder.

Så plötsligt ljuder trummor och flöjter och från sluttningen mitt emot oss springdansar människor klädda i olika färgrika indianska dräkter ner mot planen som en aldrig sinande människoflod. Det måste vara flera hundra personer som utför en komplicerad rutin av dans på långa led, snurrande dans, ringar och språngmarscher. Allt medan trummor dundrar fram eggande rytmer och flöjter piper och tjuter. På en mur precis bakom planen står fyra personer och blåser i gigantiska snäckor. Det ihåligt vinande ljud som uppstår ansåg de spanska ockupanterna som så farligt att det förbjöds på 1700-talet.

I nära en timme pågår denna gigantiska gruppdans och mäktigast att se är de dansare som har höga fjäderbuskar på huvudet och de som är halvnakna och spjutförsedda. Dräkterna hänvisar till det gigantiska inkarikets fyra delar – havskusten, djungeln, bergen och öknen. I den ursprungliga Inti Raymi samlades krigare som kommit vandrande från rikets alla hörn till Cusco, Inkas huvudstad.

Sist dyker Inkan, kungen själv upp och hälsar solen med höjda armar. Han säger något med allvarlig röst men det är på quetchua, inkaspråket så vi kan bara gissa oss till innehållet. Det är troligen nåt religiöst. I den ursprungliga inkaceremonin var han sannolikt omtöcknad av hallucinogena droger så där svamlades det nog rejält.

Här ser du fler bilder från den färgsprakande festen:

Nu avslutas första delen av Inti Raymi-firandet, Och för att se fortsättningen av denna Inka-ritual tar vi oss uppför en av de branta bergssidorna, där solen tinar upp våra stelfrusna lemmar.

Resor med V

Peru

Så hälsar man solen välkommen

Cusco del 2