Bilden ovan visar en mycket liten och mycket gammal krog i Paris. Den heter ”Au Vieux Paris” och ligger i ett hus som är lika gammalt som katedralen Notre Dame. Här öppnades en vinkrog redan på 1700-talet, och inuti hittar man gamla målningar och trästatyer från den tiden.
Krogen ligger på Île de la Cité, ön i Seine där Notre Dame-katedralen ligger, och det pampiga gotiska tidigare kungliga slottet som nu är Palais de Justice. Men på Île de la Cité finns också härligt mysiga gamla kvarter att flanera i, och på andra sidan Pont Neuf ligger Paris mest berömda museum, det gigantiska Louvren.
Louvren är ett ohyggligt stort museum som innehåller så skida ting som assyriska fornfynd, grekiska statyer och amerikansk 1800-talskonst. Och allt möjligt däremellan. Salarna ligger efter varandra i oändliga rader och att stanna vid varje föremål eller monter skulle göra besöket flera dagar långt. Så man får välja och sålla. Tyvärr finns det ingen riktig linje i ordningsföljden så man är tvungen att gå igenom sådant man valt bort för att komma till det man vill se. Och noga följa kartan.
För mig var Louvren något av en besvikelse. För stort och för oordnat, tycker jag. Även om vi fick se Mona Lisa och massor av svulstigt och lätt pornografiskt franskt 17- och 1800-talsmåleri. V är mer entusiastisk. Men hon har varit här tidigare.
För att utmanas av mer modern konst beger vi oss till Fondation Louis Vuitton, modemagnatens konstmuseum vid Bolognerskogen. En avancerad byggnad i stål, trä och glas skapad av Frank Gehry. Den liknar en gigantisk kotte.
Här är de flesta salar ägnade åt en retrospektiv utställning om den amerikanske skulptören Alexander Calder, en spännande och uppfinningsrik konstnär som började som målare men senare kom att bli berömd för sina stora mobiler, balanskonstverk i stål och plåt. En överraskande kul utställning!
Till sist gör vi ett försök att se Sainte-Chapelle, en kyrka på Île de la Cité med berömda målade glasfönster. En gång var den förbunden med det kungliga slottet och påstods härbärgera Kristi törnekrona, men idag ligger den inklämd bredvid justitiepalatset. Vi har inte bokat biljetter och gör en chansning. Men kön är låååång och rör sig bara när någon tröttnar och lämnar ledet. Efter en timme börjar det ösregna och då ger vi upp.
Men i Paris finns det alltid alternativ. Vi besöker istället Conciergerie trettio meter längre fram, det är den äldsta kvarvarande delen i det som en gång var den franske kungens palats, men som numera är Palais de Justice. Här träder man in i ”Salle des Gens d’Armes”, en magnifik men tom pelarsal med fyra enorma eldstäder. Längre in finner man de fängelseceller som inrättades när byggnaden inte längre var kungligt slott. Här satt flera högättade personer fängslade, bland andra Marie Antoinette, den avskydda drottningen som störtades av franska revolutionen
Till sist ett tips speciellt för romnördar. Om man går på Pont Neuf mot vänstra standen och fotsätter rakt fram ungefär 60 meter så har man på sin vänstra sida en liten affär kallad Excellence Rhum. Här finns flera hundra olika sorters rom från runt om i världen, men speciellt från fransktalande länder. Där finns en tillverkningstradition som kallas Rhum Agricole där man endast använder saften från sockerrör i romtillverkningen, till skillnad från på de flesta andra håll där man använder melass, restprodukter från sockertillverkning. Det gör att Rhum Agricole blir en torrare och mer komplex rom. Detta lärde vi oss av den trevlige och kunnige mannen bakom disken på Excellence Rhum.
De följande två kapitlen beskriver ett besök vi gjorde i Paris 2015, då vi upplevde helt andra saker på andra platser. För det är ju så med Paris att man gärna flanerar omkring och låter miljöer och händelser styra ens steg. Med något av en klyscha: Ett andra hem man alltid är på upptäcktsfärd i!
