Edit Template
Edit Template

Vilka är vi?

Jag som gör den här resebloggen heter Lars Aldman och har tidigare varit journalist på Sveriges Radio och SVT, men är numera glad pensionär. Och ”V” som jag reser med är min älskade hustru och bästa tänkbara ressällskap, Veronica, som också är journalist och fotograf. Vi älskar att resa och se annorlunda miljöer och folk. I flera år har vi nu rest omkring i Asien, Afrika och Latinamerika, och såklart också i Europa. Och vi vill gärna dela med oss av våra erfarenheter och glädjeämnen i dessa upptäcktsfärder.

Ibland hamnar vi i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men ibland också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller Goas sandstränder. Allt ni möter i bloggen är vad vi sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt – varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi – resa rätt ut i den vida världen. Hoppas ni vill följa med!

PS. På aldmangallery.com hittar ni mina bilder från både när och (mest) fjärran. Djur, natur, städer och människor.

Vill ni komma i kontakt med oss? Maila till:

info@resormedv.se

Edit Template

Fler resultat…

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Search in pages

Resor med V

Kuba

Resor med V

Kuba

Edit Template
Edit Template

Dopp i bäcken, fisken bits!

Sierra Maestra del 2

En kväll frågar Ulises om vi känner för en liten utflykt i bergen nästa dag. Och det gör vi såklart. Så efter frukost väntar hans son utanför med två hästar. Vi har nästan inga erfarenheter av att rida men sonen går före och hästarna är hur lugna som helst. Det är en behagligt gungande rytm i deras gång, det är bara när de går på snirkliga steniga stigar som man får hålla i sig för att inte ramla av.

Vi följer bäcken uppströms genom skogen och här och där ser vi en stuga skymta mellan träden.Vi rider i sakta mak förbi små jordplättar med grönsaksodlingar och kommer efter någon halvtimme fram till ett litet vackert vattenfall som karvat ut en pool mellan några stora stenar. Där klär vi av oss och badar i det klara vattnet. Det är fantastiskt friskt bergsvatten, svalt men inte kallt och den lilla forsen skapar ett bubbel som i en naturens egen jacuzzi.

Medan V badar doppar jag fötterna i en grundare del av vattnet och vips kommer ett gäng små fiskar fram och nafsar på mig. Det kittlas lite, inte mer. Men senare badar vi i en damm lite längre nedströms och där är fiskarna större och biter hårdare. Man får bada snabbt. Traktens ungar badar där också och mammorna tvättar kläder vid strandstenarna.

Det visar sig att det bor ganska mycket folk i skogarna på bergssidorna, ett par hundra tror Ulises. Det är väglöst land så allt som ska fraktas måste bäras. Många rider på hästar med sadelpåsar och några går två och två med en stång mellan sig. På stången hänger säckar och dunkar med förnödenheter.

På andra sidan strömfåran finns en liten byggnad där det bakas bröd två dagar i veckan. Djur som höns, grisar, getter, får och hästar strövar fritt omkring i omgivningarna och det är verkligen lantligt. Och tyst, förutom när åskan går är det bäckens prasslande, något får som bräker och fågelsången som hörs. Vi älskar att sitta i gungstolarna och ta in allt.

Men när det regnar sväller bäcken till en ganska strid å. Övergångsställena i form av stenar att hoppa på, som är de enda möjligheterna att komma över till stora vägen, försvinner under vattenytan. Då är det bara att vänta tills det runnit undan. Idag har man byggt en stadig bro över till Casa Sierra Maestra så nu kan man gå torrskodd i alla väder.

FÖRE REGNET
EFTER REGNET

Nu återstår för oss en tämligen  okänd pärla på den kubanska kusten. Där vilda afrikanska djur strövar omkring, där vi åker jeep till stranden och simmar med barracudor i det glasklara vattnet!