Resor med V
Kuba
Dopp i bäcken, fisken bits!
Sierra Maestra del 2
Ulises frågar om vi känner för en liten utflykt i bergen nästa dag. Och det gör vi såklart. Så efter frukost väntar hans son utanför med två hästar. Vi har nästan inga erfarenheter av att rida men sonen går före och hästarna är hur lugna som helst. Det är en behagligt gungande rytm i deras gång, det är bara när de går på snirkliga steniga stigar som man får hålla i sig för att inte ramla av.
Vi följer bäcken uppströms genom skogen och här och där ser vi en stuga skymta mellan träden.Vi rider i sakta mak förbi små jordplättar med grönsaksodlingar och kommer efter någon halvtimme fram till ett litet vackert vattenfall som karvat ut en pool mellan några stora stenar. Där klär vi av oss och badar i det klara vattnet. Det är fantastiskt friskt bergsvatten, svalt men inte kallt och den lilla forsen skapar ett bubbel som i en naturens egen jacuzzi.
Medan V badar doppar jag fötterna i en grundare del av vattnet och vips kommer ett gäng små fiskar fram och nafsar på mig. Det kittlas lite, inte mer. Men senare badar vi i en damm lite längre nedströms och där är fiskarna större och biter hårdare. Man får bada snabbt. Traktens ungar badar där också och mammorna tvättar kläder vid strandstenarna.
Det visar sig att det bor ganska mycket folk i skogarna på bergssidorna, ett par hundra tror Ulises. Det är väglöst land så allt som ska fraktas måste bäras. Många rider på hästar med sadelpåsar och några går två och två med en stång mellan sig. På stången hänger säckar och dunkar med förnödenheter.
På andra sidan strömfåran finns en liten byggnad där det bakas bröd två dagar i veckan. Djur som höns, grisar, getter, får och hästar strövar fritt omkring i omgivningarna och det är verkligen lantligt. Och tyst, förutom när åskan går är det bäckens prasslande, något får som bräker och fågelsången som hörs. Vi älskar att sitta i gungstolarna och ta in allt.
Men när det regnar sväller bäcken till en ganska strid å. Övergångsställena i form av stenar att hoppa på, som är de enda möjligheterna att komma över till stora vägen, försvinner under vattenytan. Då är det bara att vänta tills det runnit undan. Idag har man byggt en stadig bro över till Casa Sierra Maestra så nu kan man gå torrskodd i alla väder.
Nu återstår för oss en tämligen okänd pärla på den kubanska kusten. Där vilda afrikanska djur strövar omkring, där vi åker jeep till stranden och simmar med barracudor i det glasklara vattnet!
