När vi sent på eftermiddagen kommer tillbaka till hotellet finns där såklart fortfarande inget bagage. Flygbolagets nya bud är att det kanske kommer senare på kvällen. Nu börjar vi bli irriterade, suckar högt, slår oss för pannan och kräver i hotfulla ordalag att omedelbart få dit bagaget. ”Min man är sjuk, han måste få sin medicin”, ljuger V. Mannen i andra ändan hummar ointresserat.
Men den kvällen får vi äntligen återse våra förlorade ryggsäckar. Vi nästan gråter av lättnad, har inte nog med hyllningsord för vår ihärdige portier och promenerar över till Effingut Brewery, en hipsterbar i kvarteret bredvid och firar med en lokal och spänstig ipa.