Om avancerad matkultur är ett relativt nytt fenomen i Spanien så är vinmakandet desto äldre, troligen redan från romartiden. Och nära nog perfekta förhållanden för vinodling finns söder om Bilbao, i Rioja-distriktet. Kalkrik jordmån, skyddande bergskedjor både i norr och i söder och en floddal mellan dem har skapat det klassiska Riojavinet med fullmogen, ”jordig” smak. Riojas huvudstad heter Logroño som är vårt nästa besöksmål. Vi tar bussen dit och är framme på en dryg timme.
Logroño är en medelstor stad med ungefär 200 000 invånare. Många är sysselsatta inom vinindustrin, på vinodlingar, i vinmakerier eller i tillverkning och transport av flaskor, tunnor och så vidare. En ganska stor del av innerstaden upptas av den gamla staden med trånga gator som blir överfulla framåt eftermiddag-kväll då restauranger och krogar öppnar.
På hemväg till hotellet efter kvällsaktiviteterna slank vi oftast in på baren ”Hedonista” som trots namnet var ganska lugn.
Floden som flyter genom staden är den mäktiga Ebro som med sina nästan tusen mil är den näst längsta i Spanien. Ebro är också floden som bevattnar vinodlingarna i dalen, och de är många. Liknande vad vi sett i Chateau-neuf de Pape i Frankrike och i sydafrikanska Stellenbosch är nästan varenda kvadratmeter upptagen av vinodling.
Vi besöker några vingårdar i trakten och får klart för oss att produktionen kan se ganska olika ut, viket naturligtvis påverkar smaken på vinet. Bodega Eguren Ugarte ligger på slätten nedanför den lilla medeltida staden Laguardia. Det är en stor verksamhet med ett omfattande system av gångar i berggrunden där vin lagras för att mogna, men där man också förvarar vinsamlingar åt företag, föreningar och privatpersoner. Men vinet imponerar inte alls på oss, det är ganska smaklöst.
Bodegas Sonsierra heter ett odlarkooperativ som satsat rejält på en skinande ny och avancerad maskinpark. Sonsierras vinbönder odlar enbart två sorters druvor, tempranillo för rött vin och viura för vitt. En otroligt avancerad sorteringsmaskin kan med hjälp av sensorer välja ut de mest lämpade druvorna för den planerade tillverkningen och ibland de blankpolerade fermenteringstankarna av stål hittar vi en som ser ut precis som en förstorad japansk Kamado-grill. Den ska ge en alldeles speciell smak åt vinet sägs det.
Sonsierras filosofi är att följa odlarens önskan och förmåga. Om en vingård har fått en liten skörd av fantastisk kvalitet så blandas den inte med andras druvor, utan man gör en specialutgåva av just detta vin. Och deras viner, vi får smaka ganska många, är mycket goda. Faktiskt bland de bästa vi smakat under hela resan. Deras i särklass mest udda produkt är en flaska som ser ut som en stor parfymflaska, och som faktiskt också heter Perfume.
Vi återvänder till Laguardia som ligger på toppen av en klippa omgärdad av starka murar. Den påminner om den långa tid av stridigheter som förr utkämpades mellan kungarikena Navarra och Kastilien. Staden har i allt väsentligt bevarats och det är en mäktig känsla att vandra genom dess trånga medeltida gator med portar som fortfarande ser medeltida ut.
Men tiden har inte stått stilla ens här. Framemot lunchtid börjar turister och bofasta myllra på gator och krogar, en kvartett unga musiker spelar på torget och guidade grupper skyndar fram mellan sevärdheterna. Bageriet har lagt ut smakprov på fönsterblecket och från korvhandlarens butik strömmar ett violett ljus. Stämningen är snudd på magisk.
Nordväst om Logroño ligger Izki, en naturpark med stora skogar, höga berg och djupa raviner. Glest befolkad och med många vandringsleder. De flesta utgår från den idylliska lilla byn Korres, där ”Storgatan” är så smal att en normal bil knappast kan köra igenom. Vi går en sväng på några kilometer över ett berg och sedan tillbaka till byn från andra hållet. Vi möter knappt en enda människa, det är verkligen rofyllt och sagolikt vackert.
