Vi åker genom ett nedsläckt Kambodja och ser ingenting i mörkret. Men då och då smattrar det av svärmande insekter som krossas mot bussens framruta.
Efter tre timmars färd stannar vi i hamnstaden Sihanoukville, en trist och rätt identitetslös stad. Det är mitt i natten så vi är glada över att hotellet skickat en man för att hämta oss. Vi hinner till och med få i oss en pizza och en öl på en ölpub i närheten innan vi dråsar i säng en bra bit efter midnatt.
PIR I SIHANOUKVILLES HAMN, OMGJORD TILL NÖJESPALATS
Nästa morgon kommer samma vänliga man och kör oss ned till en färjeterminal för vidare transport ut på havet.
Vädret är oroligt med omväxlande sol och regnskurar, men på något sätt lyckas vi undvika det mesta regnet. När vi kommer fram till ön Koh Rong Sanloem har det regnat så mycket att de primitiva vägarna på flera håll förvandlats till geggiga pölar. En man med en primitiv traktor hämtar oss och vi får sitta på flaket. Som tur är regnar det inte.
Efter en halvtimme på det skakiga flaket genom mestadels djungelskog är vi framme vid ”Lazy Beach”, en anläggning med bungalows och en reception/bar/restaurang. Och en perfekt strand. En oas där vi kan låta de tidigare veckornas hetsiga tempo sjunka undan i glömska.
Det är ljuvligt men helt utan lyx. El finns för det mesta men inget varmvatten. Ibland finns det inget vatten alls. Men vår bungalow som har AC, och som vi delar med en familj små myror, är jättefin. Och stranden är bara några meter bort.
Här stannar vi några dagar, tar det lugnt och gör ingenting. Vi snorklar en del i bukten längs den steniga norra sidan. Det är gott om fisk men vattnet är inte helt klart.
På förmiddagarna ser vi hur några unga män från grannbyn letar efter ätbart från havet. De håvar upp ett nät men fångsten är mager. Inget får dock förspillas, allt följer med hem i en liten plasthink.
Lazy Beach ligger på den glest befolkade västra sidan av ön Koh Rong Sanloem i sydvästra Kambodja. Och även om det skulle vara möjligt att ta sig till restauranger på östsidan där det flesta hotellen finns så gör vi aldrig det. För Lazy Beach har har en jättemysig restaurang och en fantastisk kock som fixar till asiatiska rätter med perfekt kryddning och balans. En iskall Anchor öl är aldrig långt bort och AWn, eller rättare sagt ABn (After Beach) är en perfekt avrundning av dagen.
En morgon sitter jag på vår lilla balkong och väntar på att V ska bli klar så vi kan gå i väg till frukost. Plötsligt rasslar det till på taket och en svart ekorre glider nedför stammen på ett träd intill. Den är ganska stor med en vit svanstipp, och börjar tugga på trädets bark. Jag har såklart ingen kamera med mig, inte ens mobilen, och jag hinner inte ens tänka tanken förrän ekorren har försvunnit upp på taket igen. Efteråt kollar jag upp att det förmodligen var ett exemplar av arten Finlaysons ekorre.
Strandkrabborna här är av typen små vindbollar, och de gräver hål i sanden, hål som de snabbt rusar ner i vid fara. Ibland i fel hål, där kanske redan finns någon…Rusar gör de i alla fall, de nuddar knappt vid marken när de far iväg.
Vi har hört kraxandet bland trädkronorna och jag hör det igen sista morgonen på Lazy Beach. Vi är uppe tidigt för att hinna med morgonfärjan och när jag går ut sitter det en stor fågel bara tre meter ifrån mig. Den lyfter och flyger genast i väg. I samma ögonblick kilar ekorren över taket igen. Nu rusar jag och hämtar kameran för att jaga efter fåglarna, som visar sig vara en hel flock orientnäshornsfåglar. De flaxar omkring i träden runt om och där lyckas jag få några på bild men ekorren ser jag tyvärr aldrig mer.
När vi vilat upp oss tillräckligt efter några dagar tar vi båten in till Sihanoukville igen och så bussen till Phnom Penh. Nu i dagsljus och strålande sol. Nu klarar vi av att se det hemska som väntar oss.
