Edit Template
Edit Template

Vilka är vi?

Jag som gör den här resebloggen heter Lars Aldman och har tidigare varit journalist på Sveriges Radio och SVT, men är numera glad pensionär. Och ”V” som jag reser med är min älskade hustru och bästa tänkbara ressällskap, Veronica, som också är journalist och fotograf. Vi älskar att resa och se annorlunda miljöer och folk. I flera år har vi nu rest omkring i Asien, Afrika och Latinamerika, och såklart också i Europa. Och vi vill gärna dela med oss av våra erfarenheter och glädjeämnen i dessa upptäcktsfärder.

Ibland hamnar vi i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men ibland också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller Goas sandstränder. Allt ni möter i bloggen är vad vi sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt – varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi – resa rätt ut i den vida världen. Hoppas ni vill följa med!

PS. På aldmangallery.com hittar ni mina bilder från både när och (mest) fjärran. Djur, natur, städer och människor.

Vill ni komma i kontakt med oss? Maila till:

info@resormedv.se

Edit Template

Fler resultat…

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Search in pages

Resor med V

Namibia

Resor med V

Namibia

Edit Template
Edit Template

Vi går en stenig väg

Grootberg, Damaraland

Nu ger vi oss ut i det ödsliga men vackra Damaraland, i ett omväxlande sceneri med berg och slätter och någon enstaka boning. Damaraland är det enda distrikt i Namibia där marken inte ägs av storbönder utan kollektivt. Farmare kan ansöka om att få ett markområde där de kan bygga en enkel hydda och låta några får eller getter ströva omkring och hitta det magra betet mellan stenarna.

Sten finns det gott om i Damaraland. På många håll är marken helt och hållet översållad av halvstora stenar, resultatet av årmiljoners nötande på gamla bergskedjor. Många av stenarna består av kvarts i olika former, och överallt längs vägarna finns små stånd där stenar är till salu. Ibland är det någon flicka i traditionell dräkt (det vill säga barbröstad) som försöker locka in de fåtaliga bilister som far förbi.

ANDRA LOCKAR MED PAPIER-MACHÉ-MODELLER AV DJUR

Vägarna vi färdas på blir allt mindre och sämre och de sista milen en är det gropig grusväg. Här måste vi öppna en liten lucka i bagageutrymmet på vår 4W-pickup, annars blir hela bagaget fullt med sand. Möter man en bil ser man inte ett dugg.

I ett högt bergspass tar vi av och kör rakt uppför en hiskeligt brant sluttning. Vägen är smal och full av sten så vi kastas handlöst fram och tillbaka där vi skumpar fram. Till slut är vi uppe på en högplatå där vårt hotell ligger. Med en utsikt som det aldrig går att se sig mätt på.

Grootberg, som stället heter, är så mitt ute i ingenstans att till och med många namibier inte känner till det. Även här kommer vilda djur ända fram till husen. En dag ser vi en flock babianer som drar fram på sluttningen alldeles under oss. De kallas Chacmababianer och är större och har längre nosparti än vanliga babianer. Ett fågelpar av arten Monteirotoko sätter sig ibland på balkongräcket och bakom hotellet strövar antiloper.

Dagarna på Grootberg är mest ägnade åt lite högkvalitativt lugn och ro och tittande på den där utsikten som är så enorm. Men vi gör också en utfärd till en Damaraby där några ungdomar berättar om sitt speciella språk som innehåller fyra olika klickljud. Det är inte helt ovanligt i södra Afrika, men olika språk har olika betydelse för klickljuden. De visar oss även några av sina riter och dansar med märkliga turer som bär tydliga spår av tyskt inflytande. Det märks både på klädedräkten, musiken och det märkliga smällandet med skornas klackar.

Även i Grootberg knackar regntiden på dörren och en sen eftermiddag vräker ett fruktansvärt regn ner över oss. Stigen till vårt hus förvandlas till ett vattenfall och i restaurangen mobiliseras alla krafter när regnvattnet pressas in genom springor i glasfasaden. Strömmen går och middagen intas delvis i nästan totalt mörker. Men när ljuset är tillbaka kommer en överraskning. Köks- och serveringspersonalen drar igång en show och sjunger och dansar för oss med ett härligt driv.

REGN OCH ÅSKA PÅ VÄG IN