Resor med V

Istanbul

resmål

teman

🇬🇧 english

Fler resultat...

tillbaka

avsnitt

nästa

Genom Tünel till maten

Istanbul del 2

När vi kommer ut på andra sidan av basaren befinner vi oss i ett helt annat Istanbul än det vi sett hittills. Här är det bullrigt, dammigt och trångt, och vi ser t o m IS-flaggor på balkonger. Men vi fortsätter, för detta är vägen ner till Galatabron.

Galatabron som leder över det vatten som kallas det Gyllene Hornet är verkligen speciell. Dels för att det är en tvåvånings-bro där ”övervåningen” är den där man tar sig över till Karaköy och ”undervåningen” består av restauranger. Och dels för att bron är alldeles taggig av alla fiskespön som sträcks ut över kanten.

Väl på andra sidan letar vi upp den nedre stationen för ”Tünel”, en underjordisk förbindelse rakt norrut till Beyoglu som vi transporteras genom i ett litet elektriskt tåg. En av Europas första tunnelbanor som säkert betydde mycket förr i tiden, men som nu mest är en slags museijärnväg.

Vid slutstationen byter vi till spårvagn och åker några stationer österut till Taksimtorget. Här mötte Turkiets president Erdogan sitt sista stora folkliga motstånd 2013 när han ville skövla den intilliggande Gezi-parken för att bebygga marken. Tiotusentals Istanbulbor gick ut och protesterade mot planerna. Protesterna spred sig även till andra delar i landet, men slogs ner med stor brutalitet av regimen. Många anser att det var efter detta Erdogans alltmer diktatoriska styre inleddes.

Det börjar skymma när vi kommer fram till hotell Marmara Pera där vi tar hissen upp till översta våningen och restaurang Mikla. Med en hänförande utsikt över centrala Istanbul och en noggrant komponerad meny med moderniserade varianter av traditionella turkiska rätter har Mikla säkrat en plats bland världens 50 bästa restauranger.

Vi får en intervju med Mehmet Gürs, restaurangens svensk-finsk-turkiske ägare, uppvuxen i Sverige och utbildad i USA. Han berättar ingående och entusiastiskt om sitt kock-laboratorium som ständigt reser omkring i landet och experimenterar fram nya smaksensationer. Han har ett par andra krogar också, och är en aktiv debattör för mer klimatsmart mat och mindre matsvinn.

Motvilligt lämnar vi den varma atmosfären på Mikla och tar oss tillbaka till Fatih och en annan rooftoprestaurang, Imbat, som även den ligger ovanpå ett hotell. Det här heter Orient Express. Imbat är också en modern krog med spännande mat, men kanske lite mer västorienterad. Här smakar vi ett turkiskt rött vin som vi faller pladask för. Vi får senare veta att det odlas en hel del vin i Turkiet, men odlarna motarbetas ständigt av regeringsbeslut som grundas i det muslimska alkoholförbudet.

Istanbul är definitivt en suverän matstad, och en annan restaurang vi besöker är Old Ottoman Café, ett ganska enkelt ställe vid en smal gränd. De får alltid toppbetyg på t ex Tripadvisor och de gör verkligen skäl för varenda stjärna. Här är det god kryddad traditionell turkisk mat som gäller.

Frukosten på hotell Aslan där vi bor är också supergod:

Istanbuls roll i historien hänger ju intimt ihop med läget vid Bosporen, sundet mellan Europa och Asien, porten in till Svarta Havet. Och att se stan från vattnet är inte så dumt. Det finns många båtar som gör rutten förbi Topkapi-palatset, Gyllene Hornet och upp mot den gigantiska ”15 juli–martyrernas bro” som förbinder öst med väst. På vägen passerar man grandiosa palats, några är omgjorda till lyxhotell. Vi kör också förbi en stor (ungefär som en fotbollsplan) fyrkantig flotte eller flytande ö ute i Bosporen Den tillhör fotbollsklubben Galatasaray och där finns bl a en pool och en restaurang. Lyxigt värre!