Resor med V

Estland & Litauen

tillbaka

Minnen av makt och motstånd

Litauen del 2

Efter självständigheten 1990-91 rensades det mesta som påminde om den ryska oppositionen bort från gator och torg, och sovjetkonsten auktionerades ut som skrot. En man köpte billigt en drös statyer och skapade Grutas Park utanför Vilnius där man kan promenera omkring och se de en gång imponerande stenkolosserna i helt andra miljöer. Heroism i gläntor i skogen kan bli ganska komisk.

Ett minnesmärke som lever kvar i högsta grad och idag är en närmast helig plats är en fyrkantig stenplatta på torget vid katedralen i Vilnius. Den bär inskriften ”Stebuklas”, ”mirakel”, och markerar den plats där den sista personen stod i den kedja av två miljoner invånare i Estland, Lettland och Litauen som 1989 höll varandra i handen från Tallinn i norr via Riga till Vilnius i syd. Om man står på plattan och snurrar ett varv medsols får man önska sig något.

Från Vilnius kör vi västerut mot en stad som heter Siaulai för att se något ytterst märkligt. Utanför stan finns en liten kulle som är översållad av kors, hundratusentals kors i olika storlekar och stilar, från snidade fem meter höga med Kristus på till två korslagda pinnar hophållna av lite garn.

1. ENKLASTE KORSET // 2. KORS AV LEGO // 3. KONSTNÄRLIGT KORS FRÅN EN MC-KLUBB

Kullen ”Kryziu Kalnas” är en symbol för både motstånd och andlighet i förening. De första korsen kom hit under ett uppror mot Ryssland 1830, men seden fortsatte och stegrades på 1960-talet. De sovjetkontrollerade myndigheterna försökte på alla sätt stoppa tilltaget och skyfflade bort allt med bulldozrar. Men på nätterna sattes hela tiden nya kors upp. 

 Och traditionen slutade inte med självständigheten, idag säljs små träkors till en ständig ström av besökande turister. Och grupper och klubbar sätter upp sina egna minnesmärken. Även judiska davidsstjärnor finns här. Det liknar ett mellanting mellan Golgata och en avstjälpningsplats. Men det är också en rörande plats för medkänsla och solidaritet.

Att vandra omkring på korskullen är en sällsam upplevelse, nästan lite surrealistisk. Se själva:

Nu avslutar vi resan i en hamnstad där svenska trupper härjade och brände för tre hundra år sen. Och där hamnar vi mitt i en stadsfestival!  

Resebloggar finns det gott om men vi har en lite annan tanke med våra berättelser. Vi vill främst beskriva våra upplevelser av udda platser, människorna vi möter och miljöer som är rätt annorlunda mot vad vi möter hemma.

Därför hamnar vi ibland i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller sandstränderna i Goa. Allt sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt - varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi - resa rätt ut i den vida världen.