Resor med V

Tanzania, Zanzibar & Pemba

Bushbabies och ett farväl

Pemba del 2

När vi nu är inne på ämnet vilda djur så finns det även en gynnare som vi hör tjoa på nätterna men nästan aldrig ser. Invånarna kallar den för ”Bush Baby”, på svenska heter den otolemur och är en nattaktiv apa av typen galago. Vi lägger ut en banan på altanen på kvällen och sitter och väntar på den. Men till sist somnar vi och nästa morgon är bananen uppäten.

Vi tror att vi aldrig ska få se den men den allra sista kvällen när vi går hem efter middagen ser vi den plötsligt i ett träd bara fem-tio meter bort. Den ser ut som en stor ekorre med ett litet nallebjörnshuvud.

Vi hälsar också på i byn som ligger en bit inåt land från hotellet. En hotellanställd som bor i byn visar oss runt och genast omringas vi av en hop ungar som är nyfikna och också gärna vill provocera oss med knuffar och låtsade karatesparkar.

I övrigt är byns innevånare inte direkt påflugna om man säger så, utan de håller sig för sig själva. Husen är för det mesta oerhört enkla lerhus, ”gatorna” är inte mer än dammiga stigar. Men överallt ligger tygstycken utbredda med små växtdelar på. Det är kryddnejlikor som odlats på Zanzibar och Pemba i stor skala i många hundra år och här ligger de nu på tork.

En utfärd till hinner vi med. I skymningen, en halvtimme före solnedgången riggas en stor träsegelbåt, en dhow (du såg en segla förbi på förra sidan). Det är en arabisk båttyp som använts i dessa vatten i århundraden. Att sätta det enda stora trekantiga seglet är ett styvt jobb som kräver insats av fyra besättningsmän. Men upp kommer det och sen glider vi så fint och stilla fram genom vattnet som färgas orangerött i solnedgången. Ett vackert sätt att ta farväl på, både till Pemba och till Afrika. Hoppas vi ses igen!

Vad tyckte du om vår reseberättelse? Har du frågor? Skriv till oss här, länka till oss på sociala medier eller skriv en kommentar längst ner!

Lämna en kommentar