Edit Template
Edit Template

Vilka är vi?

Jag som gör den här resebloggen heter Lars Aldman och har tidigare varit journalist på Sveriges Radio och SVT, men är numera glad pensionär. Och ”V” som jag reser med är min älskade hustru och bästa tänkbara ressällskap, Veronica, som också är journalist och fotograf. Vi älskar att resa och se annorlunda miljöer och folk. I flera år har vi nu rest omkring i Asien, Afrika och Latinamerika, och såklart också i Europa. Och vi vill gärna dela med oss av våra erfarenheter och glädjeämnen i dessa upptäcktsfärder.

Ibland hamnar vi i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men ibland också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller Goas sandstränder. Allt ni möter i bloggen är vad vi sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt – varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi – resa rätt ut i den vida världen. Hoppas ni vill följa med!

PS. På aldmangallery.com hittar ni mina bilder från både när och (mest) fjärran. Djur, natur, städer och människor.

Vill ni komma i kontakt med oss? Maila till:

info@resormedv.se

Edit Template

Fler resultat…

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Search in pages

Resor med V

Tanzania

Resor med V

Tanzania

Edit Template
Edit Template

Ett möte som kunde gått mycket illa

Safari del 5, Ngoro Ngoro del 2

Kvällen och natten tillbringar vi på en nästan lika flott anläggning som den förra, den som låg nästan öde. Denna, Ngorongoro Wildlife Lodge är om möjligt ännu mer dramatiskt placerad, den nästan hänger ut över den tvärbranta klippkanten. Bara att titta ut från rumsfönstret ger en lätt svindel. Problemet är att stället är inte uppvärmt och på den här höjden innebär det att det är iskallt inomhus. Alla gäster sitter med tjocka jackor och halsdukar i matsalen och andra allmänna utrymmen. Lustigt nog visar det sig att båda hotellen har samma ägare. ”En idiot” är Daniels korta beskrivning av honom.

När vi på eftermiddagen är på väg hem till hotellet, i en lång uppförsbacke längs kratersidan, ser vi plötsligt något lunka på vägen framför oss. Och ja! Det är en leopard. Vi närmar oss långsamt, leoparden vänder sig om och tittar på oss en lång stund och bestämmer sig sedan. Den tar ett långt skutt upp i ett buskage på vägens bergssida. Och försvinner.

V skriker "kör!"

Daniel kör sakta fram mot stället där leoparden kröp in och när vi är jämsides ser vi den plötsligt. Den sitter kanske en och en halv meter in i buskaget och tittar på oss med gula ögon. V lyfter sakta kameran mot ansiktet men just när hon ska trycka av tar leoparden ett halvt steg fram och fräser ilsket åt oss. Vi inser att taket är öppet och att leoparden lätt skulle kunna hoppa rätt in i bilen. V skriker ”kör!”. Daniel stampar gasen i botten och vi försvinner i rasande fart upp mot hotellet.

Vi är rejält skakis efter detta möte med den kanske farligaste katten i Afrika. Daniel tror att hon hade en unge i närheten och att det var därför hon stannade kvar i buskaget vid vägkanten. Hursomhelst krävs det en stor och svindyr whisky i den iskalla baren för att få nerverna att lugna sig.

Nästa dag åker vi rastlöst kors och tvärs över Ngoro Ngoro för att få se den sista av de stora fem – noshörningen. Och det lyckas, tror vi, men det är en osäker observation. På toppen av en slänt kanske 300 meter bort syns en kontur av ett långt djur i gräset och ibland kan man i kikaren faktiskt se något som ser ut som horn som sticker upp. Vi väntar i en timme på att den ska röra sig. Den ligger still. Vi åker vidare och kommer tillbaka, två gånger till, men noshörningen ligger kvar. En sista gång far vi förbi, men då är den borta.

SE UPP! GASELLER PÅ VÄGEN!